Tachi: Japanskt kavallerisvärd — historia, utseende och typer

Upptäck Tachi — det japanska kavallerisvärdet: historia, bladets böj, rik dekor, typer (ko‑dachi, o‑dachi) och dess roll bland samurajer och på slagfältet.

Författare: Leandro Alegsa

Galleri Dutta Geneve

Tachi är ett japanskt svärd som har ett starkt böjt blad och är i regel längre än en katana. Tachi utvecklades tidigare än katana och var ett vanligt kavallerisvärd på medeltidens japanska slagfält. I populära framställningar kallas tachi ibland för en symbol för krigarens själ, även om själva ordets betydelse i praktiken mer direkt anknyter till typen av långt svärd.

Historia och utveckling

Tachi uppstod under Heian- och Kamakura-perioderna (ungefär 9:e–13:e århundradet) när stridskonsten för ryttare blev avgörande. Det böjda bladet utvecklades för att ge effektiva skärande slag från hästryggen. Under senare perioder, när stridsteknikerna och stridsmiljön förändrades, blev katana vanligare; många tachi remonterades eller förkortades (suriage) och anpassades till det nyare bärsättet.

Utseende och konstruktion

Tachi har ett längre och ofta mer utpräglat böjt blad än katana. Ett typiskt tachiblad kan vara omkring 75 cm (cirka 30,7 tum), men längden varierar — mindre varianter kallas ko-dachi och mycket stora svärd kallas o-dachi eller ōdachi. Bladet är vanligtvis differentierat genom traditionell härdning, vilket ger en synlig hamon (härdlingslinje) längs skäran. Det starka böjet och bladets längd gjorde tachi särskilt lämpligt för ryttare som slog nedifrån eller från sidan.

Monteringen (koshirae) hos ett prydligt tachi är ofta rikt utsmyckad med traditionella inbinder och beslag: tsuka (handtag), tsuba (tsubba), saya (slida) samt habaki, kurikata och sageo. Tachi bars traditionellt med skäran nedåt i bältet. Detta skiljer sig från senare katana, som vanligen bars med skäran uppåt för snabbare utdragning.

Användning i strid

Tachi användes främst som kavallerisvärd, men kunde också användas till fots. Handtaget kunde vara tillräckligt långt för att ge möjlighet till grepp med två händer när det behövdes. Det kraftigare böjda bladet gjorde det effektivt för skärande angrepp mot piken och rustningar.

När svärd möttes i strid kunde krigare vinkla svärden så att det var baksidan (mune) som träffade varandra — detta för att skärpan på bladen skulle bevaras inför avgörande hugg. Skärande attacker mot motståndarens kropp användes i slutskedet av ett angrepp.

Typer och beteckningar

  • Ko-dachi — kortare varianter av tachi, användbara i trängre utrymmen eller av fotfolk.
  • O-dachi / ōdachi — mycket långa serier som ofta hade en ceremoniell eller uppvisningsroll, men också kunde användas i fält under särskilda omständigheter.
  • Suriage — betecknar tachi som förkortats och ommonterats som katana under senare perioder.

Museala exemplar och slitage

De tachi man idag kan se i museer visar ofta spår av användning: små skador, knack eller nicks i bladsidorna, samt polerade skäror där hamonen och stålets struktur framträder. Många bevarade exemplar har dessutom prydliga koshirae från senare perioder då svärdet fungerat mer som ceremoniellt föremål än som aktivt vapen. Ett välpolerat blad kan se nästan spegelblankt ut på skäran, medan eventuella skador eller repor syns längs både rygg och egg beroende på hur svärdet har använts och bevarats.

Sammanfattning

Tachi är ett klassiskt japanskt kavallerisvärd med ett långt, starkt böjt blad och rikligt dekorerad montering. Det spelade en central roll i äldre japansk krigföring och kom senare att få en framträdande plats i ceremoniella sammanhang. Skillnader i bärsätt, bladprofil och montering skiljer tachi från den senare katana, och de olika varianterna (ko-dachi, o-dachi) visar hur flexibel svärdstypen kunde vara beroende på funktion och tidsepok.

Tachi smidd av Bishu Osafune Sukesada, 12:e året i Eishō-eran, en dag i februari (1515, Muromachi). Saya i aogai-nashiji lack, gulddekorationer. Montering från 1907, senaste polering 1987.Zoom
Tachi smidd av Bishu Osafune Sukesada, 12:e året i Eishō-eran, en dag i februari (1515, Muromachi). Saya i aogai-nashiji lack, gulddekorationer. Montering från 1907, senaste polering 1987.

Relaterade sidor

Frågor och svar

F: Vad är en tachi?


A: En tachi är ett japanskt svärd som har ett starkt böjt blad och är längre än en katana. Det användes på slagfältet innan katanas gjorde det, så det anses vara äldre. Ordet tachi kan översättas med "bushis själ" (samurajernas själ).

F: Hur lång var standardlängden på ett tachiblad?


S: Standardlängden på ett tachiblad var cirka 30,70 tum (cirka 75 cm).

F: Hur använde samurajerna sina tachis i strid?


S: Samurajerna gjorde minsta möjliga rörelse med sina tachis för att döda fienden. När de båda svärden var på väg att kollidera vände samurajerna alltså båda sina svärd och lät endast den trubbiga baksidan (mune) av bladen träffa varandra. Den skärande kanten användes för slutbehandlingar, nämligen för att skära i människokroppen.

F: Vilken typ av svärd blev populär efter införandet av katanas?


S: Efter att katanas började användas i stor utsträckning blev tachisvärd hovsvärd för ceremonier.

F: Var det möjligt att hantera ett tachi-svärd med en hand?


S: Ja, även om det var mycket långt var det tillräckligt lätt för att kunna hanteras med en hand. Det hade dock också ett tillräckligt långt fäste för att man skulle kunna hålla det med två händer om man önskade det.

F: Hur bar samurajerna sina tachis?



S: Samurajer bar sina tachis hängande i bältet med skäran nedåt, till skillnad från katanas som bars med skäran pekande uppåt.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3