Samurai
Samurajerna (eller bushi) var japanska krigare. De tillhörde den viktiga militära klassen innan det japanska samhället förändrades 1868.
Ordet samuraj kommer från det japanska verbet saburau, som betyder att tjäna någon och se upp till honom eller henne.
Japanska samurajer i rustning på 1860-talet
Samurajernas historia
På 1100-talet var två militära klaner, Minamoto och Taira, mycket mäktiga. De kontrollerade Japan. De utkämpade krig mot varandra. År 1192 blev Minamoto no Yoritomo den första shogunen. Han blev härskare över hela Japan. Han startade en ny regering i Kamakura. Denna "Kamakura"-regering var från 1185-1333. Den gjorde samurajerna till den härskande klassen i det japanska samhället.
Samurajerna förde många krig under de stridande staternas tid (1467-1573). Vid den tiden fanns det många självständiga områden i Japan. Dessa områden slogs mot varandra hela tiden, så Japan behövde många samurajer. Många av Akira Kurosawas berömda samurajfilmer handlade om den här tiden.
Toyotomi Hideyoshi vann många krig mot andra klaner. När han gjorde Japan till ett land utvecklade han ett socialt kastsystem. Detta kastsystem kompletterades av Tokugawa Ieyasu och härskarna efter honom. Mellan krigen hade många samurajer alltid arbetat på gårdar. Hideyoshi sa att alla samurajer antingen måste bo på gårdar eller bo i slottsstäder med andra krigare. Hideyoshi utfärdade också en lag om att endast samurajer fick ha svärd.
Samurajerna blev mycket mäktiga och viktiga i slutet av Edo-perioden (1603-1867) och under shinto-perioden. Under Edo-perioden var de den viktigaste sociala kasten. Alla samurajer var tvungna att bo i slottsstäder. Samurajernas herrar betalade dem med ris. Vissa samurajer hade inga herrar. Dessa samurajer kallades för "Rōnin". "Rōnin" orsakade en del problem för Japan under den tidiga Edo-perioden.
År 1615 vann Tokugawa ett mycket viktigt slag när han intog Osaka slott. Tokugawa-klanen hade inga fler rivaler. Japan blev mycket fredligt i ungefär 250 år. Under dessa 250 år blev militära färdigheter mindre viktiga. De flesta samurajer blev byråkrater, lärare eller konstnärer.
År 1868 upphörde feodalismen i Japan. Detta var slutet för samurajklassen.
Vapen
Samurajerna använde bland annat följande vapen:
- Japanska svärd, se katana
- Yumi (långbåge)
- Skjutvapen: från 1500-talet
- Kanoner
- Stångvapen med blad och spjut.
- Stavvapen (inga knivar)
- Klubbor och batonger
- Kedjevapen
· 
Foto från 1890-talet som visar en mängd olika rustningar och vapen som vanligtvis används av samurajer.
· 
Olika japanska (samurajer) Tanegashima matchlock-vapen.
· 
ōzutsu (大筒), en svängbar kanon med bakre laddning, 1500-talet.
Foto från 1860-talet som visar hur man bär daisho. En lokal guvernör 1864
Tror på människor
En samuraj trodde att hans svärd innehöll hans själ. Det gjorde svärdet till det viktigaste han hade.
Samurajerna fick slåss mot alla som inte visade dem respekt. Varje svärd måste testas. För att göra detta kunde svärdets ägare avrätta en brottsling. Detta gjorde det möjligt för krigaren att testa sitt svärds skärpa. Samurajerna levde sina liv enligt den etiska koden bushido ("krigarens väg"). Det innebar lojalitet mot sin mästare, självdisciplin och respektfullt, etiskt beteende. När en samuraj förlorade sin mästare, även kallad daimyo, blev han en Ronin.
Om en samuraj besegrades eller om han vanhedrade sig själv genom att inte följa bushido koden, var han tvungen att begå seppuku (rituellt självmord). En del av seppuku-ritualen är att skära upp magen eller buken. Den delen av ritualen kallas hara-kiri. För en samuraj var döden bättre än att inte ha någon heder eller att bli tillfångatagen av fienden. En annan anledning att begå seppuku var daimyos död. Med denna ritual kunde en samuraj visa hur lojal han var mot sin döda mästare. Det fanns perioder då Seppuku var förbjudet, men en del samurajer begick den ändå.
Bushis träningsmetoder, som meditation, judo och kendo, följs fortfarande idag. Det finns inte längre någon samurajklass i det moderna Japan, men efterträdarna till dessa familjer är väl respekterade.
Kvinnor
Samurajkvinnor tränades i att försvara sig själva och sina barn. De gjorde vanligtvis detta när deras krigariska män var upptagna i striderna. Därför utbildades samurajkvinnor i att hantera stångvapen (naginata) och korta dolkar (tanto). Under Edo-perioden utbildades japanska kvinnor till att hantera naginata vid 18 års ålder. Den korta kaikenkniven användes av unga kvinnor för att försvara sin dygd eller, om de förlorade den, för att ta sitt eget liv.
Under Edo-perioden blev kvinnors utbildning mycket viktig. Flickor fick lära sig att skriva, läsa, dansa osv. redan i unga år. Även om de viktigaste kriterierna för äktenskap förändrades var bland de viktigaste fysisk attraktion och utbildning. Särskilda böcker skrevs för kvinnor. De lärde främst ut hur man tog hand om hus och barn. I slutet av Edo-perioden deltog kvinnor i filosofiska och litterära kurser.
Termen "samuraj" avser specifikt män. Det fanns ett fåtal kvinnor som var samurajer. En av de mest kända var Itagaki. Hon levde under slutet av Heianperioden. Hon ägde sin egen armé med cirka 3 000 krigare. År 1199 kämpade Itagaki mot 10 000 Heike-soldater. Hon var berömd för att hon var mycket bra på att hantera naginata-svärdet.
Hino Tomiko regerade i stället för sin make Ashikaga Yoshimasa (8:e shogun).
Toyotomi Hideyoshis älskarinna blev herre över Osaka-slottet efter hans död.
Yamauchi Kazutoyos hustru Chiyo var en av de mest lojala hustrurna i Japans historia. Hon stödde sin man under svåra tider och sparade för att köpa en häst åt honom. Yamauchi Kazutoyo tog aldrig någon älskarinna, även om det var en känd tradition för samurajer. Han lämnade aldrig Chiyo, trots att hon bara hade ett barn.
