Garvning är processen där djurhud (ofta kallad "skinn") förvandlas till läder. Garvning gör huden hårdare och ändrar ofta dess färg. Garvning bidrar till att djurskinnet blir mer flexibelt och mindre sårbart för bakterieskador.
Innan man garvar ett djurskinn måste djuret avlivas och flås innan djurets kroppsvärme lämnar djurets kropp. Därefter avlägsnas vävnad på skinnets insida och hår på utsidan. Saltet i skinnet avlägsnas och skinnen blötläggs i vatten i sex timmar till två dagar.
Själva garvningsprocessen sker genom att lädret blötläggs i ett bad av krom III-sulfat ([Cr(H 2O) 6] 2(SO 4) 3). Under tidigare århundraden användes ett naturligt ämne som kallas tannin och som hämtades från ek eller gran.
Hela processen är mycket stinkande och garverierna ligger ofta i utkanten av städerna. Avrinningen från garverierna till floderna är en viktig orsak till föroreningar. Detta kan förhindras genom vattenreningsmetoder som är anpassade till garveriernas utflöde av vätskor. Utvecklingsländerna kan sakna denna metodik, även om Världsbanken beviljar bidrag för vattenreningsanläggningar. En branschorganisation inom den privata sektorn kan ge teknisk information om ren teknik.
En garvare är en person vars arbete är att garva.
Ett garveri är den plats där garvarna arbetade med djurskinnen.
