TAT-1 – första transatlantiska undervattenskabeln för telefoni (1956)
TAT-1 — historien om världens första transatlantiska undervattenskabel för telefoni (1956). Lagt mellan Oban och Clarenville, invigd 25 sept, bar 35 samtidiga samtal.
TAT-1 (Transatlantic No. 1) var det första transatlantiska undervattenskabelsystemet för telefoni. Det lades mellan Oban, Skottland och Clarenville, Newfoundland. Två kablar lades mellan 1955 och 1956 — en kabel för varje riktning — och systemet invigdes den 25 september 1956. Kabeln kunde bära 35 samtidiga telefonsamtal; en 36:e kanal användes för att bära upp till 22 telegraflinjer genom ytterligare multiplexering.
Bakgrund
Före TAT-1 skedde transatlantisk rösttrafik i stor utsträckning via radiolänk (radio-telefoni) eller via äldre telegrapppparater kopplade till underhavskablar. Dessa lösningar gav begränsad ljudkvalitet, kapacitet och säkerhet. Behovet av pålitliga, högre kvalitetsförbindelser för tal och data ökade efter andra världskriget, vilket ledde till ett samarbete över Atlanten för att bygga en permanent telefoni-kabelförbindelse.
Teknik och kapacitet
- Systemet byggde på koaxialkabel med upprepningsförstärkare (repeaters) installerade längs kabeln för att kompensera för förluster och hålla signalstyrkan tillräcklig över det långa avståndet.
- Flerkanalsöverföring gjordes med frekvensdelning (FDM), vilket gjorde att 35 separata telefonsamtal kunde överföras samtidigt i separata frekvenskanaler.
- Den 36:e kanalen reserverades för telegrappliknande tjänster och kunde bära upp till 22 telegraflinjer genom intern multiplexering.
- Upprepningsförstärkarna och annan aktiv elektronik utvecklades och tillverkades med dåtidens teknik, bland annat av laboratorier och industripartners i både Storbritannien och Nordamerika.
Bygge och drift
- Projektet var ett internationellt samarbete mellan brittiska och nordamerikanska telemyndigheter och företag. Planering, konstruktion och läggning av kabeln skedde under mitten av 1950-talet.
- Kablarna lades våren–hösten 1955–1956 och testkördes innan den officiella invigningen i september 1956.
- TAT-1 var i drift under flera decennier och bidrog länge till transatlantisk telefoni tills nyare kabeltekniker och större kapacitetskablar successivt ersatte det första systemet.
Betydelse och eftermäle
TAT-1 var ett tekniskt genombrott som förbättrade samtalskvalitet, pålitlighet och säkerhet i transatlantisk kommunikation. Det banade väg för senare generationers undervattenskablar med högre kapacitet och digital överföring. Genom att knyta samman Europa och Nordamerika med en robust telefonförbindelse underlättade TAT-1 internationell handel, diplomati och privatkommunikation i en ny skala.
Historia
Den första transatlantiska telegrafkabeln hade lagts 1858 (se Cyrus West Field). Den fungerade bara i en månad, men ersattes med en lyckad förbindelse 1866. En radiobaserad transatlantisk telefontjänst inleddes 1927. Den tog 9 pund för tre minuter. En telefonkabel diskuterades vid den tiden. Men det var inte praktiskt genomförbart förrän ett antal tekniska framsteg kom på 1940-talet.
Den utveckling som gjorde TAT-1 möjlig var koaxialkabel, polyetenisolering, mycket tillförlitliga vakuumrör för de nedsänkta repeaterna och en förbättring av bärarutrustningen. Transistorer användes inte, eftersom de var en ny uppfinning med okänd livslängd.
Sök