TAT-1
TAT-1 (Transatlantic No. 1) var det första transatlantiska undervattenskabelsystemet för telefoni. Det lades mellan Oban, Skottland och Clarenville, Newfoundland. Två kablar lades mellan 1955 och 1956. En kabel för varje riktning. Det invigdes den 25 september 1956. Kabeln kunde bära 35 samtidiga telefonsamtal. En 36:e kanal användes för att bära upp till 22 telegraflinjer.
Historia
Den första transatlantiska telegrafkabeln hade lagts 1858 (se Cyrus West Field). Den fungerade bara i en månad, men ersattes med en lyckad förbindelse 1866. En radiobaserad transatlantisk telefontjänst inleddes 1927. Den tog 9 pund för tre minuter. En telefonkabel diskuterades vid den tiden. Men det var inte praktiskt genomförbart förrän ett antal tekniska framsteg kom på 1940-talet.
Den utveckling som gjorde TAT-1 möjlig var koaxialkabel, polyetenisolering, mycket tillförlitliga vakuumrör för de nedsänkta repeaterna och en förbättring av bärarutrustningen. Transistorer användes inte, eftersom de var en ny uppfinning med okänd livslängd.
