En koaxialkabel är en speciell elektrisk kabel. Den används för att överföra signaler. Kabeln är speciellt isolerad. Detta gör den ganska styv. I dag används koaxialkablar bland annat för kabel-tv. Koaxialkablar kan också användas för datornätverk, men detta blev sällsynt på 2000-talet, eftersom tvinnade parkablar kan användas lättare.

Sådana kablar är vanligtvis tillverkade av en ledande tråd. Därefter finns det en isolering och sedan ett annat lager ledande material. Slutligen finns det en (isolerande) mantel. Sådana kablar används som en högfrekvensöverföringsledning för att överföra en högfrekvent eller bredbandig signal. Eftersom det elektromagnetiska fältet som bär signalen (idealt) endast existerar i utrymmet mellan de inre och yttre ledarna, kan det inte störa eller påverkas av externa elektromagnetiska fält.

Konstruktion och hur den fungerar

En typisk koaxialkabel består av följande lager, från insida till utsida:

  • Innerledare – vanligtvis en solid eller flätad koppartråd som leder signalen.
  • Dielektrikum (isolering) – materialet runt innerledaren som bestämmer kabelns vågimpedans och hastighetsfaktor (ex. polyeten).
  • Yttre ledare / skärm – flätning och/eller folie av metall som fungerar som returledare och skydd mot störningar.
  • Yttre mantel – mekaniskt skydd i plast eller gummi som tål yttre påverkan.

Koaxialkabelns viktigaste elektriska egenskaper är karakteristisk impedans (vanligen 50 Ω för radiokommunikation och 75 Ω för TV/distribution), dämpning som ökar med frekvens, samt hastighetsfaktor (andel av ljushastigheten signalen färdas i kabeln). Rätt impedansmatchning mellan kabel och utrustning är viktigt för att minimera reflektioner (VSWR/return loss).

Vanliga typer och beteckningar

  • RG-59 – äldre 75 Ω-kabel, användes ofta för analog TV och kortare anslutningar.
  • RG-6 – vanligare i moderna installationer för kabel-TV och satellit; lägre dämpning än RG-59.
  • RG-11 – tjockare 75 Ω-kabel för långa avstånd med ännu lägre förluster.
  • 50 Ω-kablar – används inom radio, mätinstrument och vissa nätverk (t.ex. professionell RF-utrustning).

Skärmningen kan vara enkel (folie eller fläta) eller kombinerad (folie + fläta) för bättre skydd mot EMI. Innerledaren kan vara solid eller flätad; solid ger lägre dämpning, flätad ger bättre flexibilitet.

Anslutningar och kontakter

Vanliga kontakter till koaxialkablar är:

  • F-kontakt – vanlig i kabel-/satellitanläggningar för 75 Ω.
  • BNC – snabbkoppling som ofta används i testutrustning, CCTV och äldre nätverk (10BASE2).
  • N, SMA, TNC – används i radio- och mätsammanhang, beroende på frekvens och kraft.

Användningsområden

  • Kabel-TV och satellit – leverans av video- och datatjänster till hushåll.
  • CCTV – överföring av videosignaler från kameror till inspelningsenheter.
  • Antennmatningar – feedline mellan radio-/TV-antenn och mottagare/sändare.
  • Historiska nätverk – tidigare användes koax för Ethernet (10BASE2, 10BASE5).
  • RF- och mätapplikationer – laboratorier och telekom där bra impedanskontroll krävs.

Fördelar och nackdelar

  • Fördelar: God skärmning mot yttre störningar, hög bandbredd, stabil impedans, låg strålning.
  • Nackdelar: Större och mindre flexibel än tvinnade par, kan vara känslig för fuktskador vid dåliga kontakter, ofta dyrare än enkel kabel för vissa applikationer, dämpningen ökar snabbt med frekvens och längd.

Praktiska installationsråd

  • Använd rätt impedans (50 Ω vs 75 Ω) och matcha kontakter och utrustning.
  • Undvik skarpa böjar — följ rekommenderad minsta böjningsradie för kabeltypen.
  • Se till att kontaktanslutningar är rena och ordentligt monterade för att minska förluster och inträngning av fukt.
  • För utomhusinstallationer: använd UV-beständiga kablar och täta förbindelser med lämpliga väderskydd.
  • Jorda skärmen enligt lokala föreskrifter — ofta jordas skärmen i ena änden för att undvika jordströmmar.
  • Använd förstärkare eller signalförstärkare vid mycket långa kabellängder om det behövs, men var medveten om att dessa även förstärker brus.

Alternativ

I modern kommunikation konkurrerar koaxialkabel med tvinnade parkablar (för t.ex. Ethernet) och fiberoptik. Fiber ger mycket högre bandbredd och lägre förluster över långa avstånd, medan tvinnade par ofta är billigare och mer flexibla för lokala nätverk.

Sammanfattningsvis är koaxialkabel en robust och välanvänd lösning för överföring av högfrekventa signaler, särskilt där god skärmning och stabil impedans krävs — exempelvis kabel-tv, satellit, CCTV och RF-tillämpningar.