Tellurit (TeO3^2−) — jon och mineral: formel, egenskaper och förekomst

Tellurit (TeO3^2−): egenskaper, kemisk formel, bildning och sällsynt mineral — upptäck förekomst, reaktioner och användning i oxidationszoner.

Tellurit är i första hand en oorganisk jon med formeln TeO₃^2- och där tellur har oxidationstalet +4. Jonen är en av de stabilare tellurföreningarna och uppträder kemiskt på ett sätt som liknar sulfiten (SO₃^2-) men med större polariserbarhet på grund av den tyngre atomkärnan. TeO₃^2- är ett svagt oxidationsmedel och kan både reduceras till tellurid (Te²⁻) och oxideras vidare till tellurat (TeO₄²⁻).

Kemiska egenskaper och jämvikter

I vattenlösning finns pH‑beroende protoneringssteg:

• TeO₃^2- + H⁺ ⇌ HTeO₃^- (vätetellurit)
• HTeO₃^- + H⁺ ⇌ H₂TeO₃ (tellursyra, H₂TeO₃)

Tellriter bildas i regel genom att tellurdioxid (TeO₂) reagerar med basiska ämnen eller med metalloxider:

TeO₂ + 2 OH^- → TeO₃^2- + H₂O

Ett praktiskt exempel är framställning av saltsystem som Na₂TeO₃ eller K₂TeO₃ genom neutralisation/reaktion mellan TeO₂ och lämplig metalloxid eller hydroxid.

Struktur och fysikaliska egenskaper

Telluritjonen har oftast en trigonal pyramidliknande geometri runt telluratomen (enligligt VSEPR‑modell) på grund av ett fritt elektronpar på Te(IV). I fasta tellitföreningar kan strukturen vara enkel jonisk eller polymerisk beroende på sammansättningen och kovalenta bidrag.

Tillämpningar och biologisk/kemisk betydelse

• Vissa tellit­salter, t.ex. natriumtellurit, används som reagens i analytisk kemi och i vissa industriella processer.
• I mikrobiologi används tellitsalter i selektiva odlingsmedium (t.ex. telluritagar) eftersom många bakterier reducerar tellurit till metalliskt tellur eller till svarta föreningar, vilket ger karakteristiska färgförändringar.
• Tellriter är giftiga för organismer i tillräckliga koncentrationer och påverkar flera biokemiska processer; hantera därför föreningar innehållande TeO₃^2- med försiktighet.

Mineralet tellurit

Tellurit är också namnet på ett sällsynt mineral. Här avses i stället telluriumdioxid, TeO₂, som förekommer som ett sekundärt oxidationsmineral i oxidationszoner av tellurrika malmer. Mineralet är vanligen gult till vitt och bildas där primära telluridmineral (eller nativt tellur) oxideras; i mindre oxiderande miljöer förekommer i stället tellurider eller elementärt tellur.

Miljö och förekomst

Tellitföreningar kan bildas naturligt i oxidationstäckande zoner kring hydrotermala malmer som innehåller tellur. Mobiliteten och formen av tellur i miljön styrs av pH och redoxförhållanden — i reducerande miljöer dominerar telluridformer, medan oxiderade förhållanden gynnar upplösning till tellit- och tellurat­former.

Sammanfattning: Tellurit (TeO₃^2-) är en tellur(IV)-jon med svaga oxidationsmedels‑egenskaper, som i surare miljöer protoneras till HTeO₃^- och vidare till tellursyra. Samtidigt är tellurit även namnet på mineralet TeO₂, en sekundär oxidationsprodukt som finns i oxidationzoner av tellurrika malmer.

Sök med bokstav