Gong Show

I mitten av 1970-talet hoppades Barris på att göra en ny sorts spelprogram, baserat på de gamla tävlingsprogrammen för amatörer. Han anordnade auditions för att hitta talangfulla artister som skulle medverka. Nästan alla artister som kom till provspelningarna var vanliga människor som hade en eller två färdigheter eller trodde att de hade en speciell talang. Många av föreställningarna var "festnummer" som folk gjorde för att roa andra. Andra var mer seriösa och försökte anstränga sig för att prestera bra.

De flesta av numren fick Barris och hans personal att skratta. De trodde att deras idé om en show inte skulle fungera på grund av de märkliga och roliga uppträdandena. Barris insåg sedan att publiken kanske skulle vilja se dem för att roa sig. Han och hans personal började leta efter roliga och ovanliga nummer. Showen hade premiär 1976 och blev en succé.

Två versioner av The Gong Show sändes till en början: En nattversion med radioprataren Gary Owens som värd och en dagversion med Barris som värd. Barris tog senare över nattversionen också. Varje version fungerade på samma sätt, men hade olika domare och artister. Ett liveband spelade musik till föreställningarna. Publiken var närvarande vid varje show och hejade på de artister de gillade. När de inte gillade ett nummer uppmanade de domarna att "Gong 'em!". Om en domare lät gonggongen ljuda måste numret avbrytas och förlorade chansen till ett pris. Den artist som fick högst betyg av domarna vann ett kontantpris. ("Priset" var mest för syns skull; alla artister fick samma lön, oavsett om de vann eller inte).

Många kändisar var domare i programmet, bland annat Jaye P. Morgan och Jamie Farr. En välkänd komiker, Murray Langston, uppträdde i showen med en papperspåse över huvudet. Han kallade sig "Unknown Comic" och berättade enkla skämt när han uppträdde på scenen. Langston vann sin runda och blev inbjuden tillbaka för att uppträda andra gånger. Många människor undrade vem den okände komikern egentligen var. Langston erkände senare att han hade medverkat i showen bara för att få snabba pengar, eftersom han behövde pengar. Han dolde sin identitet så att hans uppträdande inte skulle skada hans komikerkarriär, eftersom han redan var välkänd.

Inga riktiga stjärnor blev det genom Gong Show-uppträdanden, men tusentals människor fick chansen att uppträda i nationell tv och andra fick chansen att titta på. En populär medlem av showens skådespelare var "Gene, Gene, the Dancing Machine", som dansade framför showens band mellan de olika numren. Barris själv var också omtyckt av publiken. Han behandlade alla artister i showen vänligt och seriöst och höll showen som om det vore en fest.

Många av de artister som provspelade för The Gong Show var inte lämpliga för tv eller för tider då barn eller familjer skulle kunna titta på dem. Några av dessa nummer medverkade i en film som släpptes 1980.

Med tiden blev det svårt att hitta nya och ovanliga nummer, eftersom fler personer uppträdde i Gong Show. TV-publiken tappade också intresset. Barris var trött av att arbeta med showen. The Gong Show lades ner 1982. Det kom repriser senare, men även de upphörde med tiden.

I dag minns de som såg The Gong Show med glädje. I amatörtalangtävlingar finns det fortfarande ibland en gong, för när ett nummer inte går bra. (De används sällan.)

Barris skrev en memoar med titeln Confessions of a Dangerous Mind, där han berättade om sin tid i programmet.