The Lone Ranger var en amerikansk västernserie i 30-minutersformat som sändes 1949–1957. Den byggde på en figur som först blivit känd i radio och följde en maskerad hjälte och hans följeslagare Tonto när de red genom Vilda västern. Serien blev en av ABC:s första stora tv-succéer och satte en tydlig prägel på de tidiga westernprogrammen.

Bakgrund och produktion

Serien producerades av George Trendle och Fran Striker, som också hade samband med figurens tidigare liv i radio. I huvudrollen stod Clayton Moore som Lone Ranger, medan Jay Silverheels spelade Tonto. Under en period ersattes Moore kort av John Hart på grund av en lönekonflikt, men för många tittare kom Moore ändå att bli starkt förknippad med rollen. År 1954 köptes serien av oljemiljonären Jack Wrather, som senare också arbetade med andra familjeanpassade TV-framgångar som Lassie och Sgt. Preston of the Yukon.

Totalt spelades 221 avsnitt in. De första fem säsongerna sändes i svartvitt, medan den sista säsongen visades i färg. Serien var också känd för sin omsorgsfulla ljudbild och för att använda klassisk musik ur många olika källor. Mest berömd blev öppningen, byggd på Rossinis William Tell Overture, som hjälpte till att ge serien ett omedelbart igenkännbart uttryck.

Stil, figurer och igenkänning

The Lone Ranger skilde sig från många andra västernserier genom att tonvikten låg på hjältemod, återhållsamhet och ett tydligt moraliskt ideal. Den maskerade huvudpersonen framställdes som en lagens man som undvek dödligt våld när det gick och som i stället försökte lösa konflikter rättvist. Tonto fungerade både som följeslagare och som en central del av berättelserna, även om senare tiders bedömningar har varit mer kritiska till hur ursprungsbefolkningar skildrades i äldre populärkultur. Serien blev samtidigt ett familjevänligt äventyr som kunde ses av både barn och vuxna.

  • Merchandise som leksaker och samlarföremål spreds brett kring serien.
  • Kostymer gjorde det lätt för barn att klä ut sig till hjälten.
  • Vapen och hölster hörde till de mest igenkända leksakstilläggen.
  • Serietidningar hjälpte till att förlänga seriens liv utanför tv-rutan.

Eftermäle

När serien lades ned fortsatte den att leva vidare genom återutsändningar, samlingsutgåvor och senare hemvideo. Avsnitt har funnits tillgängliga på video och DVD, och serien har också visats i repriser. Efter tv-serien producerades två långfilmer, vilket visar hur starkt varumärket hade blivit. The Lone Ranger räknas fortfarande som en av de mest inflytelserika västernserierna från televisionens tidiga år.