The Medium – opera i två akter (1946) av Gian Carlo Menotti

The Medium — opera i två akter (1946) av Gian Carlo Menotti; en psykologisk, kuslig opera med film noir-influenser, uruppförd vid Columbia University och hyllad på Broadway och film.

Författare: Leandro Alegsa

29-01-2026

The Medium är en opera i två akter med text och musik av Gian Carlo Menotti. Den beställdes av Columbia University. Den uruppfördes där den 8 maj 1946. Operans första professionella produktion presenterades på en dubbelbilaga med Menottis The Telephone. Detta skedde på Heckscher Theater i New York den 18-20 februari 1947 av Ballet Society. Broadwayproduktionen ägde rum den 1 maj 1947 på Ethel Barrymore Theater med samma rollbesättning. År 1951 regisserade Menotti, med hjälp av filmskaparen Alexander Hammid, en filmversion som gjordes för att likna film noir. Anna Maria Alberghetti hade huvudrollen. En direktsänd tv-uppsättning med Marie Powers i huvudrollen ägde rum den 12 december 1948 i tv-serien Studio One.

Bakgrund och komposition

Gian Carlo Menotti skrev både libretto och musik till The Medium. Verket är ofta betraktat som en kammaropera — skrivet för en relativt liten orkester och en begränsad skådespelargrupp — vilket ger en intim, teatralisk känsla. Menotti, som etablerade sig i USA efter sina tidiga framgångar i Europa, kombinerade en lyrisk, tonalt förankrad stil med starkt dramatiskt berättande. Operan beställdes av Columbia University och markerade ytterligare ett genombrott för Menotti i amerikansk opera.

Handling och teman

The Medium är en psykologisk dramatisering centrerad kring en spiritistisk kvinnas privatliv och arbete som mediala. Handlingen utspelar sig i en sluten miljö under en seans där gränsen mellan bedrägeri och verklig andlig närvaro suddas ut. Teman som skuld, fruktan, ensamhet, svek och gränsen mellan illusion och verklighet är centrala. Operan utforskar också hur lögner och manipulation kan leda till inre sammanbrott och tragiska följder.

Uppsättningar och mottagande

The Medium framfördes först i en akademisk kontext men fick snart professionella uppsättningar, bland annat som dubbelbill med Menottis korta fars The Telephone. Den intima och dramatiska kärnan i verket gjorde det populärt på både mindre operascener och i film- och tv-omvandlingar. Kritiker och publik har i allmänhet berömt Menottis förmåga att förena teatralitet och musikteater i ett koncentrerat format; operan bidrog till att stärka Menottis rykte som dramatisk operakompositör i 1900-talets mitt.

Film och television

Menotti överförde själv verket till film och samarbetade 1951 med regissören Alexander Hammid för att ge filmen en film noir-estetik. Anna Maria Alberghetti hade huvudrollen i filmversionen, som accentuerade verkets mörka, cinematografiska möjligheter. Redan 1948 sändes en direktsänd tv-uppsättning i serien Studio One med Marie Powers i titelrollen; denna tidiga tv-produktion bidrog till att göra operan känd för en bredare publik.

Musikaliska drag och sceniska krav

Musiken i The Medium kännetecknas av tydlig melodik, dramatisk klangfärg och effektiv orkestrering för mindre ensemble. Som kammaropera ställer den krav på såväl sångliga som skådespelarmässiga färdigheter: rolltolkarna måste kunna förena intensiva dramatiska uttryck med precist sjungande. Den korta formen gör också timing och scennärvaro särskilt viktiga.

Betydelse och inspelningar

The Medium tillhör Menottis mest spelade tidiga verk och finns representerad i flera live- och studioupptagningar samt i filmversionen. Rolltolkningar som Marie Powers och Anna Maria Alberghetti har bidragit till operans historiska profil. Verket framförs fortfarande regelbundet på mindre operahus och i festivaler, ofta tillsammans med The Telephone för att skapa en kontrasterande dubbelkväll med både mörk dramatik och lättare komik.

Sammanfattning: The Medium är en koncentrerad, dramatisk kammaropera av Gian Carlo Menotti som kombinerar psykologiskt djup och teatralt uttryck. Den har spelats i såväl akademiska som professionella sammanhang, filmatiserats och sänts i tv, och har fortsatt relevans i repertoaren för sin intensiva sceniska effekt och lättillgängliga musik.

Historien om operan

Första akten

Mediets salong

Monica, fru Floras dotter, och Toby, en stum tjänstepojke som räddats från "Budapests gator", klär ut sig. När madame Flora, eller "Baba" som de kallar henne, kommer hem berusad, tuktade hon dem våldsamt för att de inte hade förberett sig för kvällens seans. Snart anländer gästerna, herr och fru Gobineau, stamgäster, och änkan fru Nolan som deltar för första gången. Med Madame Flora i trance i sin stol hålls en falsk seans där Mrs Nolan talar med vad hon tror är hennes avlidna sextonåriga dotter men som i själva verket är Monica bakom en skärm. När Monica försvinner rusar mrs Nolan mot figuren men blir fasthållen av Gobineaus. När ordningen är återställd "kommunicerar" herr och fru Gobineau med sin avlidne tvåårige son Mickey som bara skrattar. Efter att de har tagit farväl av honom, "plötsligt, med en hög gasp ... klamrar sig Madame Flora fast vid sin hals med båda händerna". Hon känner hur en fantomhand håller om hennes hals och är "skräckslagen". Efter att ha krävt att gästerna ska gå ringer hon efter Monica och berättar vad hon kände, och skyller till slut på Toby som var i det andra rummet hela tiden. I ett försök att lugna Babas berusade ilska mot Toby sjunger Monica den mörka vaggvisan "The Black Swan" som avbryts av en röst som Baba hör och som får henne att flyga in i ett skräckslaget raseri mot Toby för att han inte berättade varifrån rösten kom. Akten slutar med att Monica återigen sjunger vaggvisan medan Baba reciterar sina Ave Maria.

Andra akten

Några dagar senare

Toby ger en dockteaterföreställning för Monica och deras ömsesidiga kärlek blir allt tydligare. När Baba kommer hem återupptar hon sina anklagelser mot Toby, säker på att han vet vad som hände den kvällen. Gästerna anländer återigen och förväntar sig ännu en seans, men de drivs bort av Madame Flora som försöker övertyga dem om att det hela var en bluff genom att avslöja alla knep som hon och Monica använde. Men gästerna är inte övertygade och går därifrån med påståendet att även om hon kanske trodde att hon lurade dem, så gjorde hon det i själva verket inte. När gästerna väl är borta kör hon ut Toby trots Monicas böner för hans räkning. När alla är borta och Monica är på sitt rum häller Baba upp en drink till och ifrågasätter sitt eget förnuft, blir vild av alkohol och svimmar till slut. När hon har somnat smyger Toby in igen och försöker ta sig in i Monicas rum, men finner det låst och går till slut till koffert för att hitta sin tamburin. Medan han letar slår han ner locket på koffertluckan och väcker Baba. Toby gömmer sig snabbt i dockteatern. Medan Baba försöker se var ljudet kom ifrån hämtar han en revolver från en låda i bordet. "Hysteriskt" skriker hon "Vem är det? Tala eller jag skjuter!" och dockteaterns ridå rör sig. "Baba skriker och skjuter mot den flera gånger." När Tobys blodiga kropp faller ihop och griper tag i gardinen säger Baba "Jag har dödat spöket! Jag har dödat spöket!" Monica, som hör skotten, kommer in, ser Tobys livlösa kropp och springer till hjälp. När den sista ridån faller "mycket långsamt" frågar Baba "i en hes viskning": "Var det du?".

Musikaliska höjdpunkter

"Monicas vals" (Monica)
"Den svarta svanen" (Monica)
"Rädd, är jag rädd?" (Baba)