Den taggiga djävulen (Moloch horridus) kallas också för den taggiga draken, Moloch eller bergsjävulen. Det är en australisk ödla som lever i ökenregioner i centrala Australien.

Utseende och anpassningar

Den taggiga djävulen blir upp till 20 cm lång och kan leva i omkring 15–20 år. Honorna är oftast något större än hanarna. Kroppen är täckt av kraftiga koniska taggar som främst består av hornämne (keratin) och inte av ben. Färgteckningen är kamouflerande i olika nyanser av gulbrunt, rödbrunt och grått; individer blir ljusare vid varmt väder och mörkare vid kallt väder för att reglera värmeupptagningen.

Föda och vattenupptag

Taggiga djävlar är specialiserade myrätare (myrmecofager) och äter i huvudsak myror, ofta i mycket stora mängder i förhållande till sin kroppsstorlek. De söker upp stora myrsamhällen och fångar myrorna en efter en. En unik anpassning är deras förmåga att ta upp vatten med hjälp av små kapillära kanaler i skinnet mellan taggarna; daggdroppar eller fukt dras då mot munnen där de kan drickas.

Habitat och utbredning

Arten trivs i torra, sandiga miljöer med glest växttäcke, till exempel spinifexbarrskogar, buskmarker och sanddyner. Den förekommer i stora delar av inlandet i Australien, framför allt i de centrala och västra delarna men också i delar av Northern Territory, South Australia och Queensland.

Fortplantning och ungdjur

Hannarna parar sig med honor under vår–sommar (september–december i södra halvklotet). Honan gräver en cirka 30 cm djup grop där hon lägger en kull ägg; antalet varierar men ligger ofta runt tio ägg. Äggen kläcks efter ungefär tre till fyra månader. De nykläckta ungarna är sårbara för rovdjur som vilda fåglar och goannas (stora varaner), och många överlever inte till vuxen ålder.

Försvar

Försvarsmekanismerna omfattar:

  • Taggarna som ger fysisk skydd och gör det svårt för predatorer att svälja dem.
  • Kamouflage genom färgteckning som hjälper dem att smälta in i omgivningen.
  • “Falskt huvud” – på baksidan av skallen finns en upphöjning av lös hud som ödlan kan gömma sitt verkliga huvud bakom, vilket kan förvirra angripare.

Status och hot

Den taggiga djävulen är inte för närvarande klassad som akut hotad och betraktas allmänt som stabil i stora delar av sitt utbredningsområde. Lokala hot inkluderar habitatförlust genom markanvändning, introducerade rovdjur som rävar och katter samt vägtrafik. Arternas specialiserade kost (myror) gör dem också känsliga för förändringar i ekosystemet.

Intressanta fakta

  • Trots sitt skräckinjagande utseende är den inte giftig.
  • Den kan överleva långa perioder utan fri vattenkälla tack vare sin förmåga att samla upp fukt från dagg och mark.
  • Taggarnas form och placering hjälper inte bara i försvar utan bidrar också till att styra fukten i huden mot munnen.