Pungvarg
Thylacine var ett köttätande (huvudsakligen köttätande) pungdjur. Thylacinen var också känd som tasmansk tiger, tasmansk varg och tasmansk hyena. Den sista kända Thylacine dog i ett zoo i Hobart den 7 september 1936. De levde en gång i tiden över hela Australien och Nya Guinea. Det finns målningar av djuren i norra delen av västra Australien och i Northern Territory. I Riversleigh i norra Queensland har forskare upptäckt fossila ben från thylaciner som är minst 30 miljoner år gamla.
Thylacinens utdöende
Thylaciner var vanliga i hela Australien. Fossila lämningar har hittats i Queensland, målningar har hittats i västra Australien och en mumifierad kropp har hittats i en grotta på Nullabor Plain i södra Australien. Kroppen daterades som 4 650 år gammal. Thylacinen började försvinna från det australiska fastlandet för cirka 5 000 år sedan. Detta är ungefär samtidigt som dingon anlände till Australien. På grund av stigande havsnivåer för 10 000 år sedan skiljdes Tasmanien från det australiska fastlandet av Bass Strait, som dingon aldrig korsade. När européerna kom till Australien 1788 levde Thylacinen endast på Tasmanien.
Sjöfarare på Abel Tasmans fartyg i november 1642 rapporterade att de hade sett "tygr"-fotspår. Den franske upptäcktsresanden Antoine Bruni d'Entrecasteaux hittade ett käkben från en thylacine år 1792. Den 13 maj 1792 gjorde han den första bekräftade observationen, som beskrevs som stor som en stor hund, med svarta ränder. År 1805 skickade guvernör Paterson en beskrivning av en thylacine till Sydney. Han sade att djuret var sällsynt och ovanligt.
Thylacines jagades eftersom bönderna sa att de dödade får. Tasmaniens regering gav pengar till bönderna för varje thylacine de dödade. Den sista thylacinen som sköts och dödades var i Mawbanna, Tasmanien, den 13 maj 1930 av lantbrukaren Wilfred Batty. Regeringen införde lagar för att skydda dem några månader innan den sista dog. De är nu utdöda, vilket innebär att det inte finns några thylaciner kvar i livet någonstans i världen.
Thyalcin i djurparken i Hobart, 1933
Utseende
Thylacinen var cirka 1,8 meter lång och dess svans var upp till 53 cm lång. Den skulle ha varit cirka 58 centimeter lång och kunde väga upp till 30 kilo. Den var grå och brun i färgen med 16 svarta eller bruna ränder på ryggen. Den hade samma form som en hund, men ryggen, rumpan och svansen liknade mer en känguru. Dess svans var ganska styv. Den hade mycket korta ben. Den hade tänder som en hund, men med fler framtänder. Thyalcinen kunde öppna munnen ungefär 120 grader.
Thylacinen var ett nattligt jaktdjur. De åt wallabies, råttor, fåglar, ekorrar, kaniner och får.
Thylacinerna var pungdjur, vilket innebär att honan bar ungarna i en påse. Väskan öppnades bakåt.
Frågor och svar
Q: Vad är en Thylacine?
S: En thylacine är ett köttätande pungdjur som också var känt som tasmansk tiger, tasmansk varg och tasmansk hyena.
Q: När dog den senast kända thylacinen?
S: Den sista kända thylacinen dog i ett zoo i Hobart den 7 september 1936.
Fråga: Var levde Thylacine en gång i tiden?
S: Thylaciner levde en gång i tiden över hela Australien och Nya Guinea.
Fråga: Var hittar man målningar av Thylacines?
S: Målningar av Thylacines finns i norra delen av Western Australia och i Northern Territory.
F: Vad har forskare upptäckt vid Riversleigh i norra Queensland?
S: Forskare har upptäckt fossila ben från Thylacines som är minst 30 miljoner år gamla vid Riversleigh i norra Queensland.
F: Vilken typ av djur är Thylacine?
S: Thylacine är ett pungdjur som huvudsakligen äter kött.
F: Vad finns det för andra namn på Thylacine?
S: Några andra namn på Thylacine är tasmansk tiger, tasmansk varg och tasmansk hyena.
