Titanotylopus – utdött nordamerikanskt kameldjur (Miocen–Pleistocen)
Titanotylopus — ett utdött nordamerikanskt kameldjur från Miocen–Pleistocen (10,3–0,3 miljoner år). Upptäck dess jätteknoppiga fötter, evolution och fascinerande fossilhistoria.
Titanotylopus är ett utdött släkte av landlevande växtätare i familjen Camelidae. Den var endemisk i Nordamerika från miocen till pleistocen för 10,3 miljoner år sedan till 300 000 år sedan. Den existerade i ungefär 10 miljoner år.
Namnet kommer från de grekiska orden Τιτάν, τύλος och πούς - "Titan", "knopp" och "fot", alltså "jätteknoppig fot".
Utseende och storlek
Titanotylopus var bland de största kameldjuren som levt i Nordamerika. Skelettfynd visar på kraftiga, robusta ben och stora metapodialben som bar upp en tung kropp. Utifrån fossila mått uppskattas mankhöjden till ungefär 3–4 meter och vikten till flera ton, vilket gör släktet mycket större än dagens tamkamel och liknande i storlek med andra pleistocena megafauna.
Särskilda kännetecken är de förstorade, ibland knölformiga (tyliska) terminala falangerna i tårna — därav släktnamnet — samt tänder anpassade för att mala vegetabilier (selenodonta molarer). Fötterna liknade andra kameldjurs tvåtåiga, vadderade fötter med nagelliknande hovar.
Levnadssätt och miljö
Titanotylopus levde i öppna och halvöppna miljöer som grässtäpper, savanner och glest trädbevuxna områden. Tandens slitage och ibland isotopstudier tyder på en blandad diet av växter — både betning (gräs) och utslitet växtmaterial som buskage — vilket gör dem till opportunistiska herbivorer anpassade till varierande vegetation.
Utbredning och fossila fynd
Fossila lämningar av Titanotylopus har påträffats på flera platser i västra och centrala Nordamerika, med fynd som sträcker sig från södra Kanada till Mexiko. Lokaler i delstater som Nebraska, Texas och Kalifornien är bland de mer kända fyndplatserna. Fynden utgörs av kranier, tänder och betydande delar av skelett som gjort det möjligt att rekonstruera djurets robusta kroppsbyggnad.
Systematik
Titanotylopus placeras i familjen Camelidae, den grupp som även innefattar nutida kameler och lamas. Flera arter har beskrivits inom släktet; Titanotylopus nebraskensis är en av de bättre kända arterna. Släktet utgör en del av den rika kameldjursfaunan i Nordamerika under miocen–pleistocen och visar på den stora diversifiering som kameldjuren genomgick på kontinenten innan många av dem dog ut eller spred sig till andra världsdelar.
Utrotning
Titanotylopus försvann omkring 300 000 år sedan, långt före den stora megafaunautrotningen i slutet av pleistocen. Eftersom detta skedde innan människans utbredning i Nordamerika i större skala, pekar forskningen snarare på klimatiska förändringar, förändrad vegetation och ekosystemdynamik som troliga orsaker. Konkurrens med andra växtätare och förlust av lämpliga habitat kan också ha bidragit.
Betydelse för paleontologi
Fynd av Titanotylopus ger viktig information om hur kameldjur utvecklades och anpassade sig i Nordamerika samt om miljöförändringar under miocen till pleistocen. Stora kameldjur som detta illustrerar hur varierad megafaunan en gång var på kontinenten och hjälper till att belysa samband mellan klimatförändringar, vegetationsskiften och artutdöenden.
För mer detaljerade systematiska eller morfologiska data rekommenderas att konsultera specialiserad paleontologisk litteratur och artiklar om nordamerikanska kameldjur.
Sök