Endemism – definition, typer och varför endemiska arter hotas

Lär dig vad endemism är, skillnaderna mellan paleo- och neoendemism och varför endemiska arter hotas — orsaker, exempel och åtgärder för bevarande.

Endemism är ett ekologiskt begrepp som beskriver att en växt- eller djurart endast förekommer naturligt på en viss plats eller inom ett visst geografiskt område. Det kan röra sig om en specifik ö, en sjö, ett bergsområde, en typ av livsmiljö, ett land eller annan definierad zon. Många arter av lemurer är till exempel endemiska på ön Madagaskar, vilket betyder att de inte finns naturligt någon annanstans i världen.

Typer av endemism

Man brukar dela in endemism i två huvudtyper:

• Paleoendemism – arter som tidigare hade en bredare utbredning men som idag bara finns kvar i ett begränsat område. Dessa arter kan vara kvarlevor från tidiga floror eller faunor och kallas ofta för relictarter.
• Neoendemism – arter som har uppstått relativt nyligen genom processer som artbildning, ofta i isolerade miljöer. Exempel är arter som bildats efter hybridisering och som nu klassificeras som separata arter. Detta är vanligt hos växter, särskilt de som uppvisar polyploidi, men förekommer också hos djur i miljöer som främjar snabb diversifiering.

Var uppstår endemism och varför?

Endemiska arter utvecklas ofta i områden med hög grad av geografisk eller ekologisk isolering. Öar är klassiska exempel eftersom de isoleras av vatten och därigenom begränsar utbyte med andra populationer. Därför ser man många endemiska arter på avlägsna ögrupper som Hawaiiöarna, Galápagosöarna och Socotra. Men endemism förekommer också i isolerade inlandsmiljöer, till exempel Etiopiens högland eller i stora, gamla sjöar som Bajkalsjön.

Orsaker till endemism inkluderar:

• Geografisk isolering (öar, berg, sjöar).
• Unika klimatiska eller geologiska förhållanden som skapar särskilda nischer.
• Historiska förändringar i utbredning (t.ex. istider) som lämnat kvar relictpopulationer.
• Snabb lokal artbildning där nya arter uppstår och inte sprids bort.

Exempel och skalan av endemism

Endemism kan beskrivas på olika skalor:

• Lokala endemiter eller microendemics – arter som enbart finns i mycket små områden, t.ex. en enda dal eller ett bergssprickssystem.
• Regionala endemiter – arter som är begränsade till ett större område, exempelvis ett lands delregion eller en speciell ekoregion.
• Öendemiter – arter som är begränsade till en eller flera öar.

Dessa skillnader är viktiga för hur man bedömer bevarandebehov och risker.

Hot mot endemiska arter

Endemiska arter löper ofta större risk att bli hotade eller utrotade eftersom hela deras naturliga utbredning är begränsad. De vanligaste hoten är:

• Habitatförlust genom skogsavverkning, jordbruksexpansion, urbanisering och infrastruktur.
• Introduktion av främmande arter, som konkurrerar, prederar eller för med sig sjukdomar. Arten är ofta särskilt sårbar eftersom den utvecklats utan dessa hot. Se även resonemanget kring införandet av nya organismer.
• Klimatförändringar som förändrar eller krymper de miljöer en art är anpassad till.
• Liten populationsstorlek, genetisk inavel och ökad känslighet för slumpmässiga händelser.

Ett historiskt exempel är Bermuda. Bermuda hade tidigare stora bestånd av både bermudastormfåglar och "bermudaceder" (egentligen enar) när landet koloniserades i början av 1600‑talet. Senare decennier av jakt, skogsuttag för skeppsbyggeri och introduktion av parasiter och andra främmande arter ledde till att stormfåglarna ansågs utdöda i slutet av 1600‑talet, och cederbestånden decimerades nästan till utrotning på 1900‑talet. Idag är både dessa och flera andra endemiska arter på Bermuda mycket sällsynta.

Bevarande av endemiska arter

Att skydda endemiska arter är centralt för att bevara global biologisk mångfald. Vanliga åtgärder är:

• Skyddade områden (nationalparker, naturreservat) som bevarar viktiga livsmiljöer.
• Biosecurity och regler mot införsel för att hindra att invasiva arter, parasiter eller sjukdomar når känsliga ekosystem.
• Restaurering av förstörda habitat och återintroduktion av arter där det är möjligt.
• Ex situ-bevarande (t.ex. fröbanker, botaniska trädgårdar, djurparker) som skyddsnät vid akut risk för utdöende.
• Forskning och övervakning för att förstå artens behov, populationstrender och hotbild.

Särskilt viktigt är internationellt och lokalt samarbete samt involvering av lokala samhällen i bevarandeinsatser.

Varför endemism är viktig

Endemiska arter bidrar till ekosystemens unika funktioner och till världens biologiska mångfald. De kan också ha kulturellt, vetenskapligt och ekonomiskt värde (till exempel som källor till läkemedel eller för ekoturism). Förlusten av endemiska arter innebär ofta att unika ekologiska funktioner och genetisk mångfald försvinner för alltid.

Skillnad mellan endemisk, inhemsk och introducerad

Endemiska organismer är inte samma sak som inhemska organismer. En art som är inhemsk på ett område kan finnas naturligt på flera platser, medan en endemisk art är strikt begränsad till ett enda område. En introducerad art, även känd som en naturaliserad eller exotisk art, är en organism som inte är inhemsk på en viss plats eller i ett visst område; dessa kan i många fall utgöra ett hot mot endemiska arter.

Frågor och svar

F: Vad är endemism?

F: Vilka är de två typerna av endemism?

F: Hur skiljer sig endemism från kosmopolitisk spridning?

F: Var utvecklas typiskt sett endemiska typer?

F: Varför är endemiska organismer mer sårbara än andra?

F: Vad är skillnaden mellan en endemisk organism och en inhemsk organism?

F: Vad innebär det att något är en introducerad eller exotisk art?

Sök med bokstav