Stadsutropare (utropare) – roll, klädsel och "Oyez"
Upptäck stadsutroparens historia, roll, typisk klädsel och det berömda "Oyez" – från 1700-talets pomp till dagens ritualer.
Utropare (på engelska ofta kallad "town crier") är en person som traditionsenligt anställts av ett stadsfullmäktige eller annan offentlig myndighet för att göra tillkännagivanden offentligt på gator och torg. Utropare har också använts i samband med domstolsförhandlingar, kungörelser och vid särskilda ceremonier. Funktionen har rötter i medeltidens Europa, då läs- och skrivkunnigheten var låg och muntliga meddelanden var det viktigaste sättet att sprida nyheter från myndigheter och härskare.
Bildgalleri
9 Bilder
Historia
Yrket uppstod i en tid då skriftliga medel nådde få, och utroparen var länken mellan myndighet och befolkning. Under 1600– och 1700-talen blev utroparens roll mer formaliserad och ceremoniel. Mediernas utveckling — tidningar, tryckta kungörelser och senare radio och TV — minskade behovet av dagliga gatuproklamationer, men traditionen lever kvar som ceremoniell praxis på en del platser.
Klädsel och symboler
Utropare klär sig ofta påkostat och historiskt inspirerat för att markera sin officiella ställning. Typiska drag i dräkten är:
- Färggrann kappa eller rock med guld- eller broderidetaljer
- Vita byxor och svarta stövlar
- Trekantig eller treklöverhatt (ibland kallad trehörning eller tricorn) som en tydlig, historisk attribut
- Handklocka som rings för att skapa uppmärksamhet innan meddelandet
Klädseln som anges ovan är en vanlig bild från 1700-talet och används ofta i nutida ceremonier för att återspegla historien. I olika länder och städer kan dräkten ha lokala variationer och särskilda insignier.
Arbetsuppgifter och ritualer
- Ringning med handklocka för att samla folks uppmärksamhet
- Högt och tydligt utrop av ett meddelande, ofta inlett med frasen "Oyez, Oyez, Oyez!"
- Officiella proklamationer – till exempel kungliga kungörelser, kommunala beslut eller meddelanden om offentliga evenemang
- Föring av protokoll eller anteckningar i speciella böcker, ofta kallade proklamationsböcker
Vissa utropare antecknar sina meddelanden i böcker som kallas proklamationsbok. I proklamationsboken i Chester från början av 1800‑talet antecknas stadsutroparnas anrop som "O Yes, O Yes!", vilket visar hur uttalet och skrivsättet kunde variera historiskt.
"Oyez" — betydelse och ursprung
Utropare ropar ofta orden "Oyez, Oyez, Oyez!" innan de framför sitt budskap. Ordet Oyez betyder i princip "hör ni!" eller "lyssna!" och är en uppmaning till tystnad och uppmärksamhet. Oyez kommer från ett anglo-normandiskt ord som betyder lyssna (engelska "hear ye"). Uttalet kan skilja sig mellan tidsepoker och regioner, och i vissa äldre källor återfinns varianter som "O Yes".
Nutida förekomst
Idag finns utropare kvar främst i ceremoniella roller. I Storbritannien, delar av Kanada, Australien och vissa kommuner i USA förekommer noggrant bevarade traditioner med utropare vid offentliga högtider, stadsfester eller vid installationer av kommunala ämbetsmän. Vissa städer utser fortfarande en officiell utropare medan andra använder rollen i form av volontärer eller traditionsbevarande grupper.
Övrigt
Utroparens arbete kräver god röstteknik, tydligt uttal och ett medvetet sceniskt uppträdande. Traditionen har också inspirerat till tävlingar och prisutdelningar för bästa utropare i vissa länder. Rollen är inte begränsad till män; det finns både manliga och kvinnliga utropare i moderna sammanhang.
Sammanfattningsvis är utroparen en historisk och ceremoniell funktion som fungerat som en viktig kanal för offentlig information — från medeltida gatuproklamationer till dagens formella stadsceremonier.
Historia
England
I det medeltida England var stadsutroparna det viktigaste sättet att sprida nyheter till folket i en stad. Många kunde inte läsa tidningar. Kungliga kungörelser, lokala stadgar, marknadsdagar, annonser och till och med försäljning av sockerbröd tillkännagavs i århundraden av en klockare eller stadsutropare. Under julen 1798 sålde Chester Canal Company socker som skadats i deras paketbåt och detta annonserades av stadsutroparen.
Chester fick sin första "belman" 1540. Han fick en (gammal) penny för att "leta efter något som gått förlorat" och fyra gamla pennies för att leda en begravningsprocession. År 1681 skulle en brandsäkerhetslag om att alla hus skulle ha tegeltak, inte halmtak, "offentliggöras i hela staden av dagklockaren". År 1553 fick utroparen 13 gamla pennies för att "ridunge the banes" (läsa upp bannonser eller annonser) för Chester Mystery Plays. År 1598 måste klockaren Richard Woodcock ha varit klädd på ett liknande sätt som Londons klockare, för han hade "a tymber mast typt at both endes and embellished in the midest with silver" (en träpinne med silverdekorationer).
År 1620 utkämpades ett slagsmål vid korsningen mellan slaktarna och bagarna där "Cryer brake his Mace in peeces Amonge them" (bröt sin silverstav bland dem). År 1607 läste George Tunnall, klockaren, upp en offentlig kungörelse om att det var olagligt att lägga skräp i floden.
År 1656 uppger församlingsregistret för St Mary le Crypt i Gloucester att äktenskapsannonser "publicerades av Bellman".
År 1715 antecknade en lokal man att "Belman at the Cross ... läser offentligt en kungörelse i borgmästarens namn, där han beordrar alla personer i staden att uppträda fredligt och civiliserat och att inte gå omkring på gatorna eller i gågatorna på orimliga tider på natten". År 1743 tog John Posnitt över som "Day and Night Bellman". []
År 1792 hade Chester en klockare på dag- och natttid, John Yarwood, och en utropare, William Ratcliffe, men år 1835 verkar det bara ha funnits en tjänst. Det var inte förrän 1998 som Chester återigen hade både en kyrkvaktmästare och en klockare.
Stadsutroparna skyddades av kungligheterna, eftersom de ibland kom med dåliga nyheter, t.ex. skattehöjningar. Än i dag är alla stadsutropare i det brittiska samväldet skyddade enligt en gammal engelsk lag som säger att de "inte får hindras eller hejdas när de utför sina uppgifter". Att skada eller skada en utropare sågs som förräderi mot den styrande monarkin. Uttrycket "Posting A Notice" kommer från den handling som stadsutroparen utförde när han läste upp sitt budskap för stadsborna och fäste det på dörrposten till det lokala värdshuset.
Europa
På samma sätt som i England var utropare det viktigaste sättet att förmedla nyheter till folket i staden eftersom många människor inte kunde läsa tidningar eller skriva. Proklamationer, lokala stadgar, marknadsdagar, annonser, allt detta tillkännagavs av en klockare eller utropare.
Utropare var inte alltid män, många utropare var kvinnor. Klockor var inte det enda sättet att göra ljud - i Holland använde man ofta en gong, och i Frankrike använde man en trumma eller ett jakthorn.
Moderna stadsutropare
Den bäst klädda stadsutroparen och eskorten vid de senaste världsmästerskapen (datum för inträde 2008) är Peter och Maureen Taunton [1] från staden Stafford i Storbritannien. De har också titeln som bäst klädda stadsutropare i Storbritannien 2008 Tävling som hölls i Alnwick för Loyal Company of Town Criers. De är också bäst klädda i tävlingen National Town Crier Competition i Hastings 2007.
Peter Moore har varit The London Town Crier [2] i mer än 30 år. Han är stadsbudbärare för Londons borgmästare, staden Westminster och Londons stadsdelar. Han är också Freeman och Liveryman i Londons stad.
Alan Myatt innehar världsrekordet som den högljuddaste stadsskrikaren med 112,8 decibel.
Behovet av utropare har försvunnit och de blev en del av den lokala folkloren. Det finns europeiska och globala mästerskap för moderna stadsutropare.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Stadsutropare (utropare) – roll, klädsel och "Oyez" Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/100930