Stadsutropare
En utropare är en person som är anställd av ett stadsfullmäktige för att göra offentliga tillkännagivanden på gatorna. Utroparen kan också användas vid domstolsförhandlingar eller officiella tillkännagivanden. Utropare klär sig ofta påkostat, en tradition som är känd från 1700-talet, i en röd och guldfärgad klädsel, vita byxor, svarta stövlar och en treklöverhatt.
De bär en handklocka för att göra ett högt ljud och ropar orden "Oyez, Oyez, Oyez!" innan de gör sina uttalanden. Ordet "Oyez" betyder "hör ni", vilket är en uppmaning till tystnad och uppmärksamhet. Oyez kommer från ett anglo-normandiskt ord som betyder lyssna. Vissa stadsutropare antecknar sina meddelanden i böcker som kallas Proklamationsbok I proklamationsboken i Chester från början av 1800-talet antecknas stadsutroparnas anrop som "O Yes, O Yes!".
Historia
England
I det medeltida England var stadsutroparna det viktigaste sättet att sprida nyheter till folket i en stad. Många kunde inte läsa tidningar. Kungliga kungörelser, lokala stadgar, marknadsdagar, annonser och till och med försäljning av sockerbröd tillkännagavs i århundraden av en klockare eller stadsutropare. Under julen 1798 sålde Chester Canal Company socker som skadats i deras paketbåt och detta annonserades av stadsutroparen.
Chester fick sin första "belman" 1540. Han fick en (gammal) penny för att "leta efter något som gått förlorat" och fyra gamla pennies för att leda en begravningsprocession. År 1681 skulle en brandsäkerhetslag om att alla hus skulle ha tegeltak, inte halmtak, "offentliggöras i hela staden av dagklockaren". År 1553 fick utroparen 13 gamla pennies för att "ridunge the banes" (läsa upp bannonser eller annonser) för Chester Mystery Plays. År 1598 måste klockaren Richard Woodcock ha varit klädd på ett liknande sätt som Londons klockare, för han hade "a tymber mast typt at both endes and embellished in the midest with silver" (en träpinne med silverdekorationer).
År 1620 utkämpades ett slagsmål vid korsningen mellan slaktarna och bagarna där "Cryer brake his Mace in peeces Amonge them" (bröt sin silverstav bland dem). År 1607 läste George Tunnall, klockaren, upp en offentlig kungörelse om att det var olagligt att lägga skräp i floden.
År 1656 uppger församlingsregistret för St Mary le Crypt i Gloucester att äktenskapsannonser "publicerades av Bellman".
År 1715 antecknade en lokal man att "Belman at the Cross ... läser offentligt en kungörelse i borgmästarens namn, där han beordrar alla personer i staden att uppträda fredligt och civiliserat och att inte gå omkring på gatorna eller i gågatorna på orimliga tider på natten". År 1743 tog John Posnitt över som "Day and Night Bellman". []
År 1792 hade Chester en klockare på dag- och natttid, John Yarwood, och en utropare, William Ratcliffe, men år 1835 verkar det bara ha funnits en tjänst. Det var inte förrän 1998 som Chester återigen hade både en kyrkvaktmästare och en klockare.
Stadsutroparna skyddades av kungligheterna, eftersom de ibland kom med dåliga nyheter, t.ex. skattehöjningar. Än i dag är alla stadsutropare i det brittiska samväldet skyddade enligt en gammal engelsk lag som säger att de "inte får hindras eller hejdas när de utför sina uppgifter". Att skada eller skada en utropare sågs som förräderi mot den styrande monarkin. Uttrycket "Posting A Notice" kommer från den handling som stadsutroparen utförde när han läste upp sitt budskap för stadsborna och fäste det på dörrposten till det lokala värdshuset.
Europa
På samma sätt som i England var utropare det viktigaste sättet att förmedla nyheter till folket i staden eftersom många människor inte kunde läsa tidningar eller skriva. Proklamationer, lokala stadgar, marknadsdagar, annonser, allt detta tillkännagavs av en klockare eller utropare.
Utropare var inte alltid män, många utropare var kvinnor. Klockor var inte det enda sättet att göra ljud - i Holland använde man ofta en gong, och i Frankrike använde man en trumma eller ett jakthorn.
Peter Moore, stadsutropare i Westminster.
Moderna stadsutropare
Den bäst klädda stadsutroparen och eskorten vid de senaste världsmästerskapen (datum för inträde 2008) är Peter och Maureen Taunton [1] från staden Stafford i Storbritannien. De har också titeln som bäst klädda stadsutropare i Storbritannien 2008 Tävling som hölls i Alnwick för Loyal Company of Town Criers. De är också bäst klädda i tävlingen National Town Crier Competition i Hastings 2007.
Peter Moore har varit The London Town Crier [2] i mer än 30 år. Han är stadsbudbärare för Londons borgmästare, staden Westminster och Londons stadsdelar. Han är också Freeman och Liveryman i Londons stad.
Alan Myatt innehar världsrekordet som den högljuddaste stadsskrikaren med 112,8 decibel.
Behovet av utropare har försvunnit och de blev en del av den lokala folkloren. Det finns europeiska och globala mästerskap för moderna stadsutropare.
