Förenade konungariket Storbritannien och Irland 1801–1927 – Unionens historia

Upptäck unionens historia 1801–1927: bildandet av Förenade konungariket, irländska konflikter, självständighetsrörelsen och namnändringen efter Irlands avhopp.

Förenade konungariket Storbritannien och Irland var det formella namnet på Förenade kungariket från den 1 januari 1801 till den 12 april 1927. Det bildades genom sammanslagningen av kungariket Storbritannien (som i sin tur var en sammanslagning av kungadömena England och Skottland) och kungariket Irland. Namnet ändrades 1927 efter att större delen av Irland lämnade Storbritannien 1922 och blev den suveräna irländska fristaten, vilket innebar att endast sex län i norr fanns kvar inom Storbritannien och att skälet till unionsakten från 1801 förkastades.

Bakgrund och bildandet

Unionen upprättades genom de så kallade Acts of Union 1800 (brittiska och irländska akter) som trädde i kraft 1 januari 1801. Syftet var bland annat att skapa en starkare politisk enhet för att bättre kunna möta hotet från revolutionärt Frankrike och förhindra ytterligare uppror i Irland efter upproret 1798. Som följd av unionen upphörde det separata irländska parlamentet i Dublin och Irland fick representation i det brittiska parlamentet i Westminster. I praktiken fick Irland 100 platser i underhuset (House of Commons) och ett antal representativa peers i överhuset (House of Lords).

Politisk utveckling och konflikter

Unionen innebar formell politisk integration, men många av de underliggande samhällsproblemen i Irland kvarstod. Katolikerna, som utgjorde majoriteten i Irland, hade länge varit utsatta för juridiska och ekonomiska restriktioner. Ett löfte om katolsk emancipation förekom i debatten kring unionen men uppfylldes inte omedelbart; först 1829 infördes betydande lättnader genom Catholic Relief Act.

Andra viktiga händelser under unionstiden var:

• Jordbruksproblem och fördrivningar från markägare under 1800-talet.
• Den stora svälten (The Great Famine) 1845–1849, som ledde till omkring en miljon döda och massutvandring.
• Framväxten av nationella rörelser för parlamentariskt självstyre (Home Rule), bland andra under ledning av Charles Stewart Parnell mot slutet av 1800‑talet.

Vägen mot självständighet och delning

Under början av 1900‑talet ökade stödet för ett självständigt Irland. Försök att med fredliga parlamentarisk medel nå Home Rule misslyckades flera gånger, och första världskrigets utbrott fördröjde politiska lösningar. Påskupproret i Dublin 1916 och den efterföljande opinionens vändning stärkte de mer radikala krafterna; i valet 1918 vann Sinn Féin en majoritet av rösterna i Irland och förklarade en självständig irländsk republik.

Parallellt antog det brittiska parlamentet Government of Ireland Act 1920, som delade ön i två delar: Northern Ireland (sex grevskap i norr) och Southern Ireland. Konflikten mellan brittiska styrkor och irländska republikaner fortsatte, vilket ledde till det anglo‑irländska avtalet (Anglo‑Irish Treaty) i december 1921. Avtalet skapade den Irländska fristaten (Irish Free State) som ett självstyrande dominion inom Brittiska imperiet från 1922. Sex grevskap i Ulster valde att stanna kvar inom Storbritannien och utgjorde Nordirland.

Ändring av statsnamnet och fortsatt arv

Efter att den Irländska fristaten bildats kvarstod formellt namnet Förenade konungariket Storbritannien och Irland i officiella sammanhang under en tid, men den politiska verkligheten hade ändrats. Den officiella namnändringen av det brittiska kungariket till United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland fastställdes i samband med Royal and Parliamentary Titles Act 1927, den 12 april 1927, vilket speglade att större delen av Irland inte längre var en del av unionen.

Eftermäle

Unionen 1801–1922/1927 hade långvariga effekter på politik, ekonomi och samhällsstruktur på både Irland och i Storbritannien. Arvet inkluderar fortsatta frågor om identitet, samhällsdelning och de ekonomiska och demografiska konsekvenserna av 1800‑talets kriser. Nordirland förblev en del av Storbritannien och dess särskilda status och relation till Irland fortsatte att vara en central fråga i brittisk‑irländska relationer under hela 1900‑talet och in i vår tid.

Sök med bokstav