Ursa Minor (Lilla björnen) – konstellationen med Nordstjärnan Polaris

Upptäck Ursa Minor (Lilla björnen) – konstellationen kring Nordstjärnan Polaris. Historia, stjärnor och astronomiska fakta om denna norra himmels viktiga riktpunkt.

Ursa Minor är en stjärnbild på den norra himlen. Den kallas ofta för Lilla björnen eller Lilla vättan. Precis som den besläktade stjärnbilden Ursa Major, eller Stora björnen eller Stora vättan, verkar den ha ett långt handtag som leder till en kopp eller en skopa. I slutet av handtaget finns Nordstjärnan, som kallas Polaris.

Stjärnor och asterism

Lilla skopan (the Little Dipper) är ett välkänt asterism inom Ursa Minor och består av sju huvudsakliga stjärnor. Den mest kända är Polaris, en ljusstark stjärna nära himlens norra pol och ett viktigt referensmärke för navigation. Polaris är ett flerkomponentssystem där huvudkomponenten är en lågamplitud-variabel (en typ av Cepheid), vilket gör den intressant för stjärnobservatörer och astrofysiker.

Bland de andra framträdande stjärnorna finns Beta Ursae Minoris (Kochab) och Gamma Ursae Minoris (Pherkad). Dessa två, ibland kallade polens väktare eller "guardians of the pole", ligger nära varandra i skopans yttre del och hjälper till att definiera formen på Lilla skopan.

Historia och kulturell betydelse

Den antika astronomen Ptolemaios inkluderade Ursa Minor i sin lista över 48 stjärnbilder. Den är nu en av de 88 moderna konstellationerna och har bevarat sin roll i många kulturers stjärntraditioner. I många länder och sjömanskulturer har Polaris använts som en stabil riktpunkt för att fastställa norr och uppskatta latitud—höjden över horisonten för Polaris motsvarar ungefär observatörens nordliga breddgrad.

Himlens nordliga pol och precession

Ursa Minor är särskilt betydelsefull eftersom den innehåller den norra himmelska polen, vilket idag antas av Polaris. Detta är dock en temporär situation på geologisk tidsskala: jordens rotationsaxel förändrar riktning över tusentals år i en process som kallas precession. Som följd kommer inte Polaris alltid att ligga nära polen — om några tusen år kommer en annan stjärna (till exempel Vega under vissa perioder) att ligga närmare nordpolen.

Observationstips och synlighet

• Ursa Minor är en circumpolär stjärnbild för många observatörer på norra halvklotet, vilket innebär att den kan ses året runt från större delen av norr.
• Från större delen av södra halvklotet är Ursa Minor svår eller omöjlig att observera på grund av dess höga nordliga position.
• För att hitta Polaris kan man också använda pekstjärnorna i Ursa Major (Stora björnen): linjen genom Dubhe och Merak pekar nära Polaris.

Deep-sky-objekt och intresse för amatörer

Ursa Minor innehåller inte många ljusa deep-sky-objekt jämfört med några andra konstellationer, och den domineras av stjärnor i Lilla skopan. Trots det är området intressant för observationer av Polaris som variabel stjärna och för undersökningar av trippel- eller flerstjärnsystem. Amatörastronomer uppskattar också att regionen är relativt fri från tydliga distraherande objekt, vilket gör den lämplig för mätningar och långsiktig övervakning av stjärnljusstyrka.

Sammanfattningsvis är Ursa Minor en liten men betydelsefull stjärnbild: lätt att känna igen tack vare Lilla skopan och av stor praktisk och historisk betydelse på grund av sin innehållande av Nordstjärnan och dess roll i navigation och astronomisk historia.

Specialfunktioner

Stjärnor

Ursa Minor kallas ofta för Lilla Vippan eftersom dess sju ljusaste stjärnor verkar ha formen av en vippa (skopa). Stjärnan i slutet av pytteskaftet är Polaris, nordstjärnan.

Polaris är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden. Det är en gulvit superjätte som lyser på 2,02 skenbar magnitud. Den tillhör en ovanlig klass av stjärnor som kallas kepheidvariabler. Polaris ljusstyrka kan förändras. Den näst ljusaste stjärnan är β UMi (Kochab). Den är en orange jättestjärna med en magnitud på 2,08.

De fyra stjärnorna i "skålen" i den lilla piplärkan är mycket användbara för stjärnskådare. De är av andra, tredje, fjärde och femte magnitud. Dessa stjärnor är en enkel vägledning för att veta vilka stjärnor som är synliga. Detta är till hjälp för människor som bor i städer där ljuset kan göra svaga stjärnor svåra att se. Det är också ett sätt att testa din syn.

Namngivna stjärnor

ProperName	BayerBeteckning	ApparentMagnitude	Avstånd (LY)
Polaris (nordstjärnan)	α UMi	2.02	430
Kochab	β UMi	2.07	126
Pherkad	γ UMi	3.00	480
Yildun	δ UMi	4.85	185
Ahfa al Farkadain	ζ UMi	4.32	376
Anwar al Farkadain	η UMi	4.95	97

Objekt på den djupa himlen

Det finns en dvärggalax i området kring stjärnbilden. Den kallas Ursa Minor Dwarf.

En häll eller en skopa

Historia och mytologi

Teckningar av Ursa Minor visar den ofta som en liten björn med en ovanligt lång svans. I vissa berättelser är svansen så lång för att björnbarnet hölls i svansen och snurrade runt stången.

Den grekiska mytologin kopplade ihop Ursa Minor och Ursa Major med berättelsen om Callisto och Arcas. I en äldre version av berättelsen finns dock Boötes i stället för Arcas. I den berättelsen var Ursa Minor en hund. Denna tidigare tradition förklarar både svansens längd och ett äldre namn på Polaris. Nordstjärnan brukade kallas Cynosura, vilket betyder hundens svans.

I en annan berättelse från tidig grekisk mytologi var de sju stjärnorna i den lilla vättaren sju systrar. De var Atlas döttrar, Hesperiderna. De ingick i en berättelse med de närliggande stjärnbilderna Boötes, Ursa Major och Draco.

Stjärnbilderna Ursa Minor och Ursa Major

Sök med bokstav