Utilitarism är en moralfilosofisk riktning som bedömer handlingars rätt eller fel utifrån deras konsekvenser för välbefinnande eller nytta. Kärnidén är att rätt handling är den som maximerar total nytta — ofta formulerat som största möjliga lycka för största möjliga antal. Begreppet kommer från engelskan "utility" och har utvecklats i olika former som skiljer sig åt i hur nytta definieras och hur beräkningen görs.

Principer och kännetecken

Följande punkter utgör en förenklad bild av utilitaristiskt tänkande:

  • Konsekvensetik: bara konsekvenserna av en handling avgör dess moraliska värde.
  • Aggregation: individers välbefinnande summeras för att bedöma total nytta.
  • Impartialitet: varje persons välbefinnande räknas lika.
  • Nyttobegreppets variation: nytta kan tolkas som lycka, preferenstillfredsställelse eller frånvaro av lidande.

Historia och utveckling

Modern utilitarism går tillbaka till 1700–1800-talets tänkare som Jeremy Bentham och John Stuart Mill. Bentham fokuserade på kvantifierbar njutning och lidande, medan Mill framhöll kvalitetsaspekter av lycka. Senare filosofer introducerade varianter som preferensutilitarism (välbefinnande mäts som uppfyllda preferenser) och negativ utilitarism (minska lidande prioriteras). För vidare introduktion se mer om utilitarism.

Tillämpningar och exempel

Utilitaristiska principer påverkar beslutsfattande inom politik, ekonomi och medicinsk etik: prioritering av resurser, kostnads-nyttoanalyser, smittskyddsåtgärder och prioritering i sjukvård. I praktiken används utilitariska överväganden vid utformning av policy och lagstiftning, där man försöker väga fördelar och nackdelar för berörda grupper. För exempel på nutida tillämpningar, se policyexempel.

Kritik, problem och svar

Vanliga invändningar rör rättvisa och individuella rättigheter: utilitarism kan leda till att oskyldiga offras för ett större gott, vara extremt krävande och svår att beräkna i praktiken. Andra problem är populationsetik och hur man jämför livskvalitet mellan personer. Förespråkare svarar med olika strategier: regelutilitarism begränsar handlingar genom regler som i genomsnitt maximerar nytta, och pragmatiska modeller använder förväntad nytta eller tröskelvärden för att hantera osäkerhet. Diskussioner fortsätter inom filosofi och tillämpad etik; för vidare diskussion se ytterligare resurser.