Dreikaiseråret (tyska: Dreikaiserjahr) avser år 1888 under det tyska kejsardömet i tysk historia. Året är viktigt eftersom två tyska kejsare, eller Kaisers, dog, vilket ledde till att tre olika kejsare satt på tronen under samma år. De tre kejsare som styrde Tyskland under detta år var Wilhelm I, Fredrik III och Wilhelm II. Den mnemoniska metoden "drei Achten, drei Kaiser" (svenska: "tre åttor, tre kejsare") används än i dag i Tyskland för att komma ihåg vilket år det var.
Händelseförloppet kan sammanfattas med några viktiga datum: Wilhelm I avled den 9 mars 1888 och efterträddes av sin son Fredrik III, som redan led av en allvarlig sjukdom. Fredrik III regerade endast en kort tid—från den 9 mars till den 15 juni 1888—och avled efter omkring 99 dagars regeringstid. Därefter tillträdde Wilhelm II den 15 juni 1888 och blev kvar som kejsare fram till 1918.
Bakgrunden är att det tyska kejsardömet hade bildats 1871 efter de preussiska segrarna i enandet av Tyskland, med Wilhelm I som den förste rikskanslern Otto von Bismarck som en dominerande politisk gestalt. Fredrik III var känd för sina mer liberala och parlamentariska sympatier, och hans hustru var Victoria, dotter till den brittiska drottningen Viktoria. Många historiker har spekulerat i att en längre regeringstid för Fredrik III kunde ha lett till en kursändring i rikspolitiken åt ett mer liberalt och konstitutionellt håll.
Att Fredrik III:s regering blev så kortvarig berodde på att han länge plågats av cancer i larynx (struphuvudet), något som kraftigt begränsade hans möjligheter att utöva makt redan under den tid han formellt var kejsare. När Wilhelm II tog över kom en annan politisk kurs gradvis att etableras. Wilhelm II, som var yngre och mer personligt dominerande i sin stil än både Wilhelm I och Fredrik III, ökade kejsarmaktens synlighet och initierade en mer aktiv utrikespolitik (så kallad Weltpolitik). Ett av de viktigaste följdskedena var att Wilhelm II 1890 tvingade Otto von Bismarck att avgå, vilket markerade slutet på en era av tysk realpolitik och början på en ny politisk inriktning i kejsardömet.
Konsekvenserna av Dreikaiseråret är därför både symboliska och konkreta: symboliskt visar det hur personliga öden och sjukdomar kunde påverka Europas stormakter; konkret fick det betydelse för Tysklands inrikes- och utrikespolitik då en möjlig liberal omställning under Fredrik III aldrig kom till fullbordan och istället följdes av Wilhelm II:s mer aggressiva och imperialistiska politik, en utveckling som bidrog till spänningar i Europa under de följande decennierna.
Uttrycket "drei Achten, drei Kaiser" syftar dels på siffrorna i årtalet 1888 (två tusentalssiffror och tre åttor) och fungerar som ett enkelt minne för att komma ihåg att tre kejsare regerade under samma kalenderår. I tysk och europeisk historieskrivning används termen ofta när man diskuterar de politiska följderna av en snabb tronföljd och hur oförutsedda personliga omständigheter kan sätta riktningen för en hel nations politik.


