1000 (M) i den gregorianska kalendern var det sista året i det 10:e århundradet och det första årtusendet i den kristna eran som slutade den 31 december. År 1000 inträffade på en tid då större delen av Europa faktiskt följde den julianska kalendern; den gregorianska kalendern uppfanns inte förrän 1582. Enligt den dåvarande julianska kalendern var 1000 e.Kr. ett skottår som började på måndag. I den gregorianska kalendern (som inte fanns då) skulle året ha varit ett vanligt år som började på onsdag, eftersom gregorianska regeln för skottår (vardera hundraår som inte är delbart med 400 är inte skottår) skiljer sig från den julianska.

År 1000 är också anmärkningsvärt ur ett språkligt och numismatiskt perspektiv: det är ett av endast sju år där endast en romersk siffra används. De sju är 1 e.Kr. (I), 5 e.Kr. (V), 10 e.Kr. (X), 50 e.Kr. (L), 100 e.Kr. (C), 500 e.Kr. (D) och 1000 e.Kr. (M). Bokstaven M kommer från det latinska ordet mille, som betyder tusen.

Kalender, skottårsregler och veckodag

Den julianska kalendern, som användes i Europa år 1000, har en enkel regel: varje år delbart med 4 är skottår. Det ledde med tiden till en ackumulerad förskjutning gentemot solåret. För att rätta till denna drift infördes den gregorianska kalendern 1582 med en justerad regel: sekelsår är skottår endast om de också är delbara med 400. Detta gör att vissa år som var skottår i den julianska kalendern (t.ex. 1000) inte räknas som skottår i den gregorianska.

Historisk översikt kring år 1000

År 1000 faller mitt i en dynamisk period i världshistorien. Här är några viktiga aspekter och händelser som hjälper till att ge kontext:

  • Skandinavien och vikingatidens slutskede: Vid sekelskiftet var vikingarna fortfarande aktiva, men kristnandet av Skandinavien pågick och statliga strukturer stärktes. Exempelvis omtalas upptäckter i Nordamerika av nordiska resande som Leif Erikson och kolonisationen av Vinland omkring år 1000 i nordiska källor.
  • Politiska centra i Europa: I kontinentala Europa var det tysk-romerska riket och monarkierna i England, Frankrike och de skandinaviska länderna viktiga maktspelare. Kejsaren Otto III regerade i det som ofta kallas det tysk-romerska riket och eftersträvade en renässans av romerska ideal; han dog kort därefter (1002).
  • Bysantinska riket: Under Basil II (regerade 976–1025) befann sig Bysans i en relativt stark position militärt och administrativt, med expansioner i östra Medelhavsområdet och konfliktlinjer mot bulgarerna samt muslimska grannstater.
  • Islamvärlden: Kalifat och dynastier som Fatimiderna och Abbasiderna var viktiga centra för handel, lärdom och kultur. Handelsnätverk förband Medelhavet med Mellanöstern, Nordafrika och långväga kontakter till Asien.
  • Asien: I Kina var Songdynastin (södra Song från slutet av 900-talet) en kultur- och teknologiskt avancerad period med stark urbanisering, utveckling av tryckkonst och förbättrade jordbruksmetoder.
  • Teknik och ekonomi: Europeiska jordbrukstekniker som tyngre plogar och växelbruk spreds gradvis, vilket bidrog till ökad produktivitet. Handel längs floder och kustlinjer ökade, och lokala marknader och städer växte.
  • Kulturella och religiösa strömningar: Klostren var centra för lärande i Västeuropa, medan filosofiska och vetenskapliga traditioner blomstrade i den islamiska världen och i Kina. Vid slutet av första årtusendet fanns även ett visst apokalyptiskt tänkande som ibland kopplats till millenniets slut — graden av oro varierade mellan regioner och källor.

Varför år 1000 känns betydelsefullt i efterhand

År 1000 får ofta extra uppmärksamhet därför att det markerar slutet på det första tusenåret sedan år 1 e.Kr. Det är också en praktisk milstolpe för historiker och allmänheten som vill sammanfatta större historiska förändringar över långa perioder. Samtidigt ska man komma ihåg att för människor som levde då var år 1000 i sig mest ett vanligt år bland andra — stora förändringar skedde gradvis över decennier och århundraden snarare än exakt vid millennieskiftet.