Édith Piaf
Édith Piaf (alias "La Môme Piaf") (19 december 1915-11 oktober 1963) var en av Frankrikes mest älskade sångerskor. Hennes riktiga namn var Édith Giovanna Gassion. Hon blev en nationell ikon. Hennes musik var en bild av hennes tragiska liv. Piaf var känd för att sjunga ballader med en hjärtskärande röst.
Liv och karriär
Som barn hos sin mormor i Normandie drabbades hon av keratit, men 1925 - 10 En pilgrimsfärd till Lisieux i Normandie för att hedra den heliga Thérèse av Lisieux / (Sainte Thérèse de l'Enfant-Jésus), och familjens intensiva hängivenhet resulterade i ett mirakulöst helande, säger Édith.
1930 - 15 Hennes manager gav henne artistnamnet "la môme Piaf", "la Môme", Édith Piaf eller bara Piaf. Hon var bara 1,47 meter lång och liten, men skarp och livlig som en sparv. Hon bar alltid en svart klänning på scenen.
Hon sjöng först i Pigalle, sedan i Le Gerny, Louis Leplées nattklubb nära Champs-Élysées. Hon träffade Raymond Asso (1901-1968) och Marguerite Monnot (1903-1961), som skrev och komponerade hennes bästa sånger, och hon blev bekant med skådespelaren och sångaren Maurice Chevalier.
1948 - 32 Piafs stora kärlek, boxaren Marcel Cerdan, världsmästare i mellanvikt, dog i en flygolycka i oktober 1949 på Azorerna när han flög från Paris till New York för att träffa Piaf.
1952 - 36 Piaf gifte sig med Jacques Pills 1952 (hennes brudgum var Marlene Dietrich). Hon skilde sig från honom 1956. 1962 gifte hon sig med Théo Sarapo (Theophanis Lamboukas), en 20 år yngre grekisk frisör.
Hon led av olika sjukdomar under sitt liv, särskilt efter flera bilolyckor.
1963 - 47 Piaf dog av levercancer i Plascassier, nära Grasse (Département Alpes-Maritimes), den 10 oktober 1963.
Bland hennes mest kända sånger finns "Mon légionnaire" (1936), "Le fanion de la Légion" (1936), "La vie en rose" (1946), "Hymne à l'amour" (1949), "Padam... Padam... "(1951), "l'Accordéoniste" (1955), "Les amants d'un jour" (1956), "La foule" (1957), "Milord" (1959) och "Non, je ne regrette rien" (1960).
Trots att hon inte fick en högtidlig begravningsmässa drog hennes begravningsprocession från hennes bostad Boulevard Lannes (Paris, XVI arr.) tiotusentals sörjande människor ut på Paris gator, vilket orsakade en enorm trafikstockning. Ceremonin på kyrkogården Le Père-Lachaise (Paris, XX arr.) besöktes av mer än 100 000 fans.
