Élisabeth Charlotte d'Orléans (13 september 1676–23 december 1744) var en brorsdotter till Ludvig XIV och gift med Leopold, hertig av Lothringen. Hon blev med tiden en central gestalt i Lothringens hovliv och politiska angelägenheter och omnämns ofta för sitt inflytande på regionens kultur, arkitektur och dynastiska förbindelser.
Familj och äktenskap
Élisabeth Charlotte föddes i den franska kungliga kretsen och kom genom sitt äktenskap att bli en länk mellan det franska och det lothringska hovet. Som hustru till hertigen av Lothringen deltog hon aktivt i hovets dagliga liv och i uppbyggnaden av hertigdömets prestige. Som änka tilldelades hon senare titeln prinsessa av Commercy.
Mor till framtida kejsare
Bland Élisabeth Charlottes barn fanns bland annat Franciskus I, tysk-romersk kejsare, som blev en framträdande europeisk monark och sedan var far till Marie Antoinette. Genom sina barn knöt hon Lothringen närmare viktiga europeiska dynastier och bidrog därigenom till regionens politiska betydelse.
Kulturellt och arkitektoniskt inflytande
Élisabeth Charlotte hade stor betydelse för utvecklingen av det eleganta hovet i Lothringen. Hon främjade konst och arkitektur och stod bakom viktiga ombyggnader och utsmyckningar av hertigens residens. I synnerhet bidrog hon till utbyggnaden och förskönandet av Château de Lunéville, som under 1700‑talet kom att kallas för Lothringens Versailles på grund av sin prakt och sitt sociala liv.
Hon spelade också en viktig roll som beskyddare för arkitekten Germain Boffrand och introducerade honom vid det lothringska hovet 1711, vilket bidrog till att hans karriär kom att få större genomslag inom fransk och lothringsk arkitektur.
Politisk roll
Under perioder när hertliga frågor behövde skötas visade Élisabeth Charlotte förmåga att handskas med både inrikes- och utrikespolitiska angelägenheter. Hon hade inflytande över hovets praktiska förvaltning och representerade hertigdömet vid olika tillfällen, vilket förstärkte hennes ställning som en av Lothringens mest framträdande kvinnor under sin tid.
Élisabeth Charlotte d'Orléans efterlämnade genom sitt politiska och kulturella engagemang ett arv i Lothringen som kom att prägla regionens hovliv och arkitektur långt efter hennes död. Hennes ättlingars ställning i Europa — inte minst genom Franciskus I och den senare kopplingen till Marie Antoinette — vittnar om den dynastiska betydelse hon bidrog till.