NHL-säsongen 1950-51 var den 34:e säsongen i National Hockey League. Sex lag spelade 70 matcher vardera. Toronto Maple Leafs besegrade Montreal Canadiens med fyra matcher mot en i Stanley Cup och vann därmed sin femte cup på sju år.
Grundserien
Säsongen spelades under hösten 1950 och våren 1951. Varje lag mötte de övriga lagen flera gånger så att totalschemat blev 70 matcher per lag — en fast struktur under Original Six-eran. Spelstilen präglades av tät defensiv, intensiv forechecking och målvaktsspel som ofta avgjorde matcher i slutskedet.
- Toronto Maple Leafs
- Montreal Canadiens
- Boston Bruins
- Chicago Black Hawks
- Detroit Red Wings
- New York Rangers
Slutspelet och Stanley Cup
Under Original Six-perioden gick de fyra högst placerade lagen i tabellen vidare till slutspelet. Semifinalerna och finalen spelades i bäst-av-sju serier. I finalserien 1951 möttes Toronto Maple Leafs och Montreal Canadiens, där Toronto vann serien med 4–1 och säkrade Stanley Cup-titeln.
Nyckelområden och spelare
Säsongen kännetecknades av starkt målvaktsspel och tyngdpunkt på fysisk kamp och lagarbete. Många matcher avgjordes av special teams, framför allt av effektivt boxplay och stundtals avgörande powerplay-mål. Flera etablerade stjärnor och unga talanger bidrog till publikens intresse under hela året.
Betydelse och eftermäle
NHL 1950–51 ligger i en period som ofta kallas Original Six-eran — en tid som bidrog starkt till ligans historiska identitet. Toronto Maple Leafs framgångar under åren runt 1950 förstärkte deras ställning som ett av ligans mest framgångsrika lag vid den tiden. Säsongen ses i efterhand som ett exempel på hur taktisk disciplin och laganda kunde överväga individuell briljans i en jämn och hård konkurrens.
För den som vill fördjupa sig i statistik, slutställningar och prisvinnare från säsongen finns detaljerade källor och databaser som listar poängligor, målvaktsstatistik och individuella utmärkelser för 1950–51.