1960–61 NHL-säsongen

Lag, format och struktur

Alla lag mötte varandra flera gånger under den 70 matcher långa grundserien. De sex lagen som deltog var välkända i hockeyhistorien och bidrog till en kompakt och intensiv tävling. Regelverket gav de fyra högst placerade lagen plats i semifinalserierna, följt av en finalserie om Stanley Cup.

Slutspelet och Stanley Cup

Slutspelet 1961 mynnade ut i en finalserie mellan två amerikanskbaserade klubbar, vilket var anmärkningsvärt på grund av det historiska mönstret i decennierna före. I finalserien stod Chicago Black Hawks mot Detroit Red Wings. Chicago vann serien med fyra segrar mot två och kunde därmed lyfta Stanley Cup. Det var Black Hawks första Cup-triumf sedan 1938, och klubben skulle inte vinna på nytt förrän 2010 (se 2010 för den senare framgången).

Noterbara spelare och ledare

Chicago-laget innehöll flera framstående spelare som kommit att stå för mycket i klubbens framgångar under perioden. Bland dem fanns offensiva profiler och stabil målvaktsspel som var avgörande i slutspelets utslagsmatcher. Tränarskapet bidrog också med strategiska val som hjälpte klubben att bryta sin långa Cup-torka.

Historisk betydelse och efterspel

Säsongen 1960–61 är ofta framhållen för att visa hur konkurrenskraften i Original Six-eran kunde leda till överraskande utfall och längre uppehåll mellan klubbsuccéer. Finalen med två amerikanska lag markerade också en viktig punkt för NHL:s balans mellan kanadensiska och amerikanska lag på högsta nivå. I efterhand ses Chicagos seger som en milstolpe i klubbens historia.

Vidare läsning

• Detaljer om säsongens matcher
• Amerikansk närvaro i NHL-historien
• Detroit Red Wings historia
• Chicago Black Hawks – klubbprofil