NHL 1979–80: Expansion och WHA‑lagens inträde

NHL-säsongen 1979–80 var den 63:e säsongen i National Hockey League. Tjugoen lag spelade 80 matcher vardera. Under denna säsong tillkom fyra lag från World Hockey Association (WHA), som hade kollapsat föregående år, och togs in i NHL som expansionslag. Edmonton Oilers, Winnipeg Jets, New England Whalers (som senare bytte namn till "Hartford Whalers" på Boston Bruins begäran) och Quebec Nordiques anslöt sig till NHL, vilket innebar att ligan nu omfattade 21 lag. De två övriga WHA‑klubbarna, Birmingham Bulls och Cincinnati Stingers, fick ekonomisk ersättning för att upplösas.

Övergången var resultatet av förhandlingar mellan NHL och WHA där man löste upp den konkursmässiga WHA‑organisationen samtidigt som man integrerade de fyra mest livskraftiga klubbarna i NHL. Som villkor för inträdet gjordes särskilda arrangemang kring spelarregistreringar: NHL‑lag kunde göra anspråk på tidigare NHL‑kontrakterade spelare som hade lämnat för WHA, samtidigt som de nyinträdda klubbarna tilläts skydda ett visst antal spelare. Detta innebar att WHA‑lagens trupper ändrades betydligt i samband med övergången.

Införandet av WHA‑lagen hade flera viktiga konsekvenser för NHL: det utökade ligans geografiska täckning och publikmarknader, förde in ny spelartalang och bidrog till att höja konkurrensnivån. Flera spelare som kom från WHA gjorde omedelbar avtryck i NHL; särskilt anmärkningsvärt var Wayne Gretzky i Edmonton Oilers, som snabbt etablerade sig som en av ligans stora stjärnor.

På längre sikt blev inträdet av WHA‑lag en viktig milstolpe i NHL:s utveckling. Några av de klubbar som kom in via WHA fick senare flyttningar eller nya identiteter, vilket också påverkat ligans struktur under de följande decennierna. Exempel på dessa senare förändringar i korthet:

Quebec Nordiques — flyttade senare och blev Colorado Avalanche (1995).
Hartford Whalers (tidigare New England Whalers) — flyttade och blev Carolina Hurricanes (1997).
Winnipeg Jets (originalorganisationen från WHA/NHL) — flyttade och blev Phoenix/Arizona Coyotes (1996); en ny franchise med namnet Winnipeg Jets etablerades senare 2011 efter flytten av Atlanta Thrashers.

Sammantaget innebar säsongen 1979–80 och WHA‑lagenas inträde både ett sportsligt och kommersiellt uppsving för NHL, och händelsen räknas i dag som en avliggande grunder för den moderna ligans expansion och nationella spridning.

Ordinarie säsong

Slutliga placeringar

Notera: GP = Spelade matcher, W = Segrar, L = Förluster, T = Oavgjorda matcher, Pts = Poäng, GF = Mål för, GA = Mål mot, PIM = Straffar i minuter
Anmärkning: Lag som kvalificerade sig för slutspelet är markerade med fet stil.

Prince of Wales-konferensen

Division Adams	GP	W	L	T	Pts	GF	GA	PIM
Buffalo Sabres	80	47	17	16	110	318	201	967
Boston Bruins	80	46	21	13	105	310	234	1460
Minnesota North Stars	80	36	28	16	88	311	253	1064
Toronto Maple Leafs	80	35	40	5	75	304	327	1158
Quebec Nordiques	80	25	44	11	61	248	313	1062

Norris Division	GP	W	L	T	Poäng	GF	GA	PIM
Montreal Canadiens	80	47	20	13	107	328	240	874
Los Angeles Kings	80	30	36	14	74	290	313	1124
Pittsburgh Penguins	80	30	37	13	73	251	303	1038
Hartford Whalers	80	27	34	19	73	303	312	875
Detroit Red Wings	80	26	43	11	63	268	306	1114

Clarence Campbell Konferens

Patrick Division	GP	W	L	T	Pts	GF	GA	PIM
Philadelphia Flyers	80	48	12	20	116	327	254	1844
New York Islanders	80	39	28	13	91	281	247	1298
New York Rangers	80	38	32	10	86	308	284	1342
Atlanta Flames	80	35	32	13	83	282	269	1048
Washington Capitals	80	27	40	13	67	261	293	1198

Smythe-avdelningen	GP	W	L	T	Poäng	GF	GA	PIM
Chicago Black Hawks	80	34	27	19	87	241	250	1325
St. Louis Blues	80	34	34	12	80	266	278	1037
Vancouver Canucks	80	27	37	16	70	256	281	1808
Edmonton Oilers	80	28	39	13	69	301	322	1528
Winnipeg Jets	80	20	49	11	51	214	314	1251
Colorado Rockies	80	19	48	13	51	234	308	1020

Ledare i poängligan

Anmärkning: GP = spelade matcher; G = mål; A = assist; Pts = poäng

Spelare	Team	GP	G	A	Pts	PIM
Marcel Dionne	Los Angeles Kings	80	53	84	137	32
Wayne Gretzky	Edmonton Oilers	79	51	86	137	21
Guy Lafleur	Montreal Canadiens	74	50	75	125	12
Gilbert Perreault	Buffalo Sabres	80	40	66	106	57
Mike Rogers	Hartford Whalers	80	44	61	105	10
Bryan Trottier	New York Islanders	78	42	62	104	68
Charlie Simmer	Los Angeles Kings	64	56	45	101	65
Blaine Stoughton	Hartford Whalers	80	56	44	100	16
Darryl Sittler	Toronto Maple Leafs	73	40	57	97	62
Blair MacDonald	Edmonton Oilers	80	46	48	96	24

Stanley Cup-slutspel

Slutspelsklammer

Förberedande omgång			Kvartsfinaler				Semifinalerna				Stanley Cup-final

1	Philadelphia Flyers	3
16	Edmonton Oilers	0
16	Edmonton Oilers	0	1	Philadelphia Flyers	4
			1	Philadelphia Flyers	4
			8	New York Rangers	1
2	Buffalo Sabres	3	8	New York Rangers	1
2	Buffalo Sabres	3
15	Vancouver Canucks	1
15	Vancouver Canucks	1					1	Philadelphia Flyers	4
							1	Philadelphia Flyers	4
						6	Minn. North Stars	1
3	Montreal Canadiens	3				6	Minn. North Stars	1
3	Montreal Canadiens	3
14	Hartford Whalers	0
14	Hartford Whalers	0	2	Buffalo Sabres	4
			2	Buffalo Sabres	4
			7	Chicago Black Hawks	0
4	Boston Bruins	3	7	Chicago Black Hawks	0
4	Boston Bruins	3
13	Pittsburgh Penguins	2
13	Pittsburgh Penguins	2									1	Philadelphia Flyers	2
	(Paren omplaceras efter den första och andra omgången.)										1	Philadelphia Flyers	2
	(Paren omplaceras efter den första och andra omgången.)									5	New York Islanders	4
5	New York Islanders	3								5	New York Islanders	4
5	New York Islanders	3
12	Los Angeles Kings	1
12	Los Angeles Kings	1	3	Montreal Canadiens	3
			3	Montreal Canadiens	3
			6	Minn. North Stars	4
6	Minn. North Stars	3	6	Minn. North Stars	4
6	Minn. North Stars	3
11	Toronto Maple Leafs	0
11	Toronto Maple Leafs	0					2	Buffalo Sabres	2
							2	Buffalo Sabres	2
						5	New York Islanders	4
7	Chicago Black Hawks	3				5	New York Islanders	4
7	Chicago Black Hawks	3
10	St. Louis Blues	0
10	St. Louis Blues	0	4	Boston Bruins	1
			4	Boston Bruins	1
			5	New York Islanders	4
8	New York Rangers	3	5	New York Islanders	4
8	New York Rangers	3
9	Atlanta Flames	1

NHL-utmärkelser

Prince of Wales Trophy:	Buffalo Sabres
Clarence S. Campbell Bowl:	Philadelphia Flyers
Art Ross Memorial Trophy:	Marcel Dionne, Los Angeles Kings
Bill Masterton Memorial Trophy:	Al MacAdam, Minnesota North Stars
Calder Memorial Trophy:	Ray Bourque, Boston Bruins
Conn Smythe Trophy:	Bryan Trottier, New York Islanders
Frank J. Selke Trophy:	Bob Gainey, Montreal Canadiens
Hart Memorial Trophy:	Wayne Gretzky, Edmonton Oilers
Jack Adams-priset:	Pat Quinn, Philadelphia Flyers
James Norris Memorial Trophy:	Larry Robinson, Montreal Canadiens
Lady Byng Memorial Trophy:	Wayne Gretzky, Edmonton Oilers
Lester B. Pearson-priset:	Marcel Dionne, Los Angeles Kings
NHL Plus/Minus Award:	Jim Schoenfeld, Buffalo Sabres & Jimmy Watson, Philadelphia Flyers
Vezina Trophy:	Don Edwards & Bob Sauve, Buffalo Sabres
Lester Patrick Trophy:	Bobby Clarke, Edward M. Snider, Frederick A. Shero

All-Star-lag

Första laget	Position	Andra laget
Tony Esposito, Chicago Black Hawks	G	Don Edwards, Buffalo Sabres
Larry Robinson, Montreal Canadiens	D	Borje Salming, Toronto Maple Leafs
Ray Bourque, Boston Bruins	D	Jim Schoenfeld, Buffalo Sabres
Marcel Dionne, Los Angeles Kings	C	Wayne Gretzky, Edmonton Oilers
Guy Lafleur, Montreal Canadiens	RW	Danny Gare, Buffalo Sabres
Charlie Simmer, Los Angeles Kings	LW	Steve Shutt, Montreal Canadiens