Art Blakey – amerikansk jazztrummis och ledare för Jazz Messengers (1919–1990)
Art Blakey — legendarisk amerikansk jazztrummis och ledare för Jazz Messengers; beboppionjär som formade generationer av framstående jazzmusiker.
Arthur "Art" Blakey (11 oktober 1919–16 oktober 1990), även känd under namnet Abdullah Ibn Buhaina, var en amerikansk jazztrummis och bandledare. Tillsammans med Kenny Clarke och Max Roach räknas han som en av uppfinnarna av den moderna bebop-stilen för trummor. Hans band, Jazz Messengers, blev ett av jazzen viktigaste kollektiv och fungerade som en inkubator för många unga musiker som senare blev ledande namn inom genren.
Tidiga år och början på karriären
Blakey började sin yrkeskarriär tidigt och arbetade med olika orkestrar och band under 1930- och 1940-talen. Han utvecklade en energisk och kraftfull spelstil som kombinerade traditionell swing, element från gospel och de nya rytmiska idéerna i bebop. Under 1940- och 1950-talen samarbetade han med flera framstående musiker och blev snabbt efterfrågad som trummis i olika konstellationer.
Jazz Messengers och ledarskap
I mitten av 1950-talet var Blakey med och bildade Jazz Messengers, ursprungligen tillsammans med pianisten Horace Silver. Gruppen utvecklades snart till Art Blakeys huvudsakliga projekt och fick ett rykte som en skola för unga talanger. Jazz Messengers rörde sig i riktningen mot hard bop — en stil som tog emot influenser från blues och gospel och gav utrymme för starka melodiska solon.
- Bandet fungerade som språngbräda för många yngre musiker, bland andra Horace Silver, Benny Golson, Lee Morgan, Wayne Shorter, Freddie Hubbard, Curtis Fuller, Bobby Timmons, Cedar Walton och Wynton Marsalis.
Spelstil och musikaliskt arv
Blakeys trumspel kännetecknades av en drivande swingkänsla, tydliga rytmiska accenter och en förmåga att lyfta solister genom samtal mellan trummor och övriga instrument. Han använde ofta pressade rullningar, kraftfulla cymbalslag och en stark dynamik som skapade både energi och struktur i musiken. Som bandledare var han känd för att ställa höga krav på sina musiker, men också för att ge unga talanger utrymme att växa.
Blakey medverkade på flera klassiska inspelningar, där albumet Moanin' (1958) ofta nämns som ett av Jazz Messengers mest inflytelserika verk. Under sin långa karriär fortsatte han att leda olika konstellationer av Jazz Messengers och höll sitt band aktivt ända fram till slutet av sitt liv.
Arv
Art Blakey räknas som en av de viktigaste personerna i utvecklingen av modern jazz och hard bop. Som musiker, ledare och mentor bidrog han till att forma generationer av jazzinstrumentalister. Han avled 16 oktober 1990, men hans inflytande lever vidare genom de många musiker han lärde upp och genom de inspelningar som fortfarande hörs och studeras av jazzintresserade världen över.
Tidigt liv och karriär
Blakey föddes i Pittsburgh, Pennsylvania, USA. När han var tonåring spelade han professionellt piano. Därefter lärde han sig själv att spela trummor i stil med Chick Webb, Sid Catlett och Ray Bauduc. Han spelade i New York 1942 med Mary Lou Williams. Därefter åkte han på turné med Fletcher Henderson Orchestra. Mellan 1944 och 1947 spelade han med Billy Eckstine big band tillsammans med Miles Davis, Dexter Gordon och Fats Navarro.
1947 spelade Blakey in med en oktett som kallades Jazz Messengers. I början av 1950-talet uppträdde han tillsammans med musiker som Charlie Parker, Miles Davis, Clifford Brown och Horace Silver. Blakey och Silver spelade in tillsammans flera gånger, till exempel albumet A Night at Birdland 1954. Under årens lopp inkluderade Jazz Messengers jazzmusiker som Donald Byrd, Johnny Griffin, Lee Morgan, Wayne Shorter, Freddie Hubbard, Keith Jarrett, Chuck Mangione, Woody Shaw, JoAnne Brackeen och Wynton Marsalis. Blakey gjorde en världsturné 1971-2 med Giants of Jazz (med Dizzy Gillespie, Kai Winding, Sonny Stitt, Thelonious Monk och Al McKibbon).
Han konverterade till islam under ett besök i Västafrika i slutet av 1940-talet och tog namnet Abdullah Ibn Buhaina. (Han hade smeknamnet "Bu").
Fram till 1960-talet spelade Blakey in som sideman med många andra musiker som Jimmy Smith, Herbie Nichols, Cannonball Adderley, Grant Green och Jazz Messengers-musikerna Lee Morgan och Hank Mobley. Efter mitten av 1960-talet arbetade han mestadels som bandledare.
Blakey fortsatte att uppträda och turnera med sin grupp i slutet av 1980-talet. Han dog 1990 av lungcancer i New York City.
Sök