Miles Davis

Tidigt liv

Davis föddes 1926 i Alton, Illinois. Hans far, Miles Dewey Davis Jr, var tandläkare. År 1927 flyttade familjen till East St. Louis. De ägde också en stor ranch i norra Arkansas, där Davis lärde sig att rida hästar.

Davis mamma, Cleota Mae (Henry) Davis, ville att han skulle lära sig spela piano. Hon var en duktig bluespianist men berättade inte detta för sin son. Davis började lära sig musik när han var 13 år, då hans far gav honom en trumpet och ordnade så att han fick lektioner av den lokala musikern Elwood Buchanan. Buchanan lärde Davis att spela trumpet utan vibrato, och Davis spelade alltid så. Buchanan sades slå Davis på knogarna varje gång han började använda tungt vibrato. Davis sade senare: "Jag föredrar ett runt ljud utan attityd, som en rund röst med inte för mycket tremolo och inte för mycket basbas. Precis i mitten. Om jag inte kan få fram det ljudet kan jag inte spela någonting".

När han var 16 år gammal spelade Davis trumpet professionellt när han inte var i skolan. Som 17-åring spelade han i bandledaren Eddie Randles band under ett år. Saxofonisten Sonny Stitt försökte övertala Davis att gå med i Tiny Bradshaws band, men Davis mamma ville att Davis skulle avsluta sitt sista år i high school.

1944 besökte Billy Eckstine-orkestern East St. Louis. Dizzy Gillespie och Charlie Parker ingick i bandet och Davis anslöt sig till dem som tredje trumpetare när trumpetaren Buddy Anderson var sjukskriven. När bandet åkte för att avsluta turnén ville Davis föräldrar fortfarande att han skulle avsluta sina studier.

New York-åren (1944-48)

Efter att ha gått ut gymnasiet 1944 flyttade Davis till New York för att studera vid Juilliard School of Music.

När han kom till New York ägnade han den mesta tiden åt att försöka få kontakt med Charlie Parker, trots att vissa hade sagt att han inte skulle göra det. När han hittade Parker blev Davis involverad i jam sessions som ägde rum varje kväll på två av Harlems nattklubbar, Minton's Playhouse och Monroe's. Andra kända musiker som Thelonious Monk och Kenny Clarke deltog också i dessa sessioner.

Davis lämnade Juilliard tidigt, efter att först ha bett sin far om tillåtelse. Han gillade inte undervisningen på Juilliard eftersom han tyckte att den fokuserade för mycket på klassisk europeisk och "vit" musik. Han sade också att hans Juilliard-klasser hjälpte honom att förstå musikteori.

Han började spela professionellt i många jazzgrupper och uppträdde på flera 52nd Street-klubbar med Coleman Hawkins och Eddie "Lockjaw" Davis. År 1945 gick han in i en inspelningsstudio för första gången, som medlem i Herbie Fields grupp. År 1946 gjorde han sin första inspelning som bandledare, med en grupp kallad "Miles Davis Sextet plus Earl Coleman och Ann Hathaway". Han gjorde inte många inspelningar som bandledare vid denna tid.

Runt 1945 slutade Dizzy Gillespie att arbeta med Parker och Parker anställde Davis som Gillespies ersättare i sin kvintett. I gruppen fanns också Max Roach på trummor, Al Haig (senare ersatt av Sir Charles Thompson och Duke Jordan) på piano och Curley Russell (senare ersatt av Tommy Potter och Leonard Gaskin) som basist.

Med Parkers kvintett spelade Davis in flera gånger. Han hade ett solo på Parkers signaturlåt "Now's the Time". Detta solo ledde till början av en jazzstil som kallas "cool jazz". Gruppen turnerade också i USA. Under en turné i Los Angeles fick Parker ett nervöst sammanbrott och hamnade på Camarillo State Mental Hospital i flera månader. Davis fann sig själv fast i L.A. Han bodde hos och spelade musik med jazzmusikern Charles Mingus. Senare fick han jobb med Billy Eckstine på en Kalifornien-turné som förde honom tillbaka till New York. År 1948 återvände Parker från Los Angeles och Davis gick med i hans grupp igen.

Musikerna i Parkers grupp kom inte särskilt bra överens. Parkers beteende var oförutsägbart på grund av hans drogberoende. Davis och Roach höll inte med om att Parker anställde Duke Jordan som pianist och hade föredragit Bud Powell). I december 1948 lämnade Davis gruppen efter ett gräl med Parker på Royal Roost. Han började arbeta mer självständigt med olika grupper i New York.

Den coola tidens födelse (1948-49)

År 1948 kom Davis nära den kanadensiske kompositören och musikarrangören Gil Evans. Davis brukade träffa andra musiker i Evans hus, som Roach, pianisten John Lewis och barytonsaxofonisten Gerry Mulligan. Evans hade varit arrangör för Claude Thornhills orkester och det var ljudet från denna grupp, liksom Duke Ellingtons exempel, som inspirerade till skapandet av en stor grupp med ett valthorn och en tuba.

Davis tog en mycket aktiv roll i projektet och det blev snart "hans projekt". De försökte uppnå ett ljud som liknade en mänsklig röst över noggrant arrangerade kompositioner.

Gruppen spelade för första gången sommaren 1948 på Royal Roost. De var aktiva till slutet av 1949 och hade flera byten av musiker. Det fanns många vita musiker i gruppen och detta gjorde en del afroamerikanska jazzspelare arga. Många av dem var arbetslösa vid den här tiden. Davis lyssnade inte på dem.

Gruppen fick ett skivkontrakt med Capitol Records och hade flera inspelningar mellan januari 1949 och april 1950. Denna musik släpptes på ett album som hette Birth of the Cool. Detta album gav namn åt en ny jazzstil som kallades "cool jazz". Davis visste hur viktigt hans projekt var och tackade till och med nej till ett jobb med Duke Ellingtons orkester. Denna grupp ledde också till att Davis och Gil Evans inledde en livslång vänskap.