Miles Davis – amerikansk jazztrumpetare, bandledare och kompositör
Miles Davis - ikonisk amerikansk jazztrumpetare, bandledare och kompositör. Pionjär bakom cool jazz, hard bop och Kind of Blue; formade 1900-talets musik.
Miles Dewey Davis III (26 maj 1926-28 september 1991) var en amerikansk jazztrumpetare, bandledare och kompositör. Han var mycket viktig för 1900-talets musik. Han bidrog till att utveckla flera olika jazzstilar, som cool jazz, hard bop, free jazz och fusion. Som bandledare arbetade han med andra kända musiker som John Coltrane, Herbie Hancock, Bill Evans, Wayne Shorter, Chick Corea, John McLaughlin, Cannonball Adderley, Gerry Mulligan, Tony Williams, George Coleman, J. J. Johnson, Keith Jarrett, John Scofield och Kenny Garrett.
1959 släppte han albumet Kind of Blue. Det albumet blev mycket känt och populärt. År 2008 hade det sålts i 4 miljoner exemplar. År 2006 blev Davis invald i Rock and Roll Hall of Fame och beskrevs som "en av nyckelpersonerna i jazzens historia".
Tidiga år
Miles Davis föddes i Alton, Illinois, och växte upp i East St. Louis. Han kom från en relativt välbärgad familj; hans far var tandläkare. Davis började spela trumpet som ung tonåring och fick tidigt privatlektioner, bland annat av läraren Elwood Buchanan som hjälpte honom utveckla ett karaktäristiskt, dämpat ljud utan stark vibrato. Han studerade kort vid Juilliard School i New York på 1940-talet men lämnade skolgången för att spela professionellt, bland annat i Charlie Parkers orkester.
Musikalisk utveckling och band
Under sin karriär befann sig Davis ofta i framkanten av jazzens förändringar. Några viktiga faser:
- Bebop och tidigt samarbete – spelade med Charlie Parker och andra på 1940-talet.
- Cool jazz – sent 1940-tal och början av 1950-talet, bland annat de banbrytande inspelningarna som senare gavs ut som "Birth of the Cool", i nära samarbete med arrangören Gil Evans.
- Hard bop och ballader – mitten av 1950-talet då Davis ledde grupper som bland annat inkluderade John Coltrane; hans spel blev mer återhållsamt och melodiskt.
- Modal jazz – ett av de tydligaste uttrycken finns på Kind of Blue (1959), där tonarter och skalor spelade större roll än snabba ackordväxlingar.
- Elektrisk period och fusion – slutet av 1960-talet och början av 1970-talet: album som In a Silent Way och Bitches Brew blandade jazz med rock, funk och elektroniska element och satte standarden för jazzfusion.
- Senare karriär – efter en paus på 1970-talet gjorde han comeback i början av 1980-talet och fortsatte experimentera med nya ljud och samarbeten under resten av sitt liv.
Viktiga skivor och samarbeten
Förutom Kind of Blue är några av Davis mest inflytelserika skivor:
- Birth of the Cool (inspelningar från sent 1940-tal)
- Porgy and Bess och Sketches of Spain – samarbeten med arrangören Gil Evans som visar Davis intresse för orkestrering och bredare ljudbilder.
- Bitches Brew – ett experimentellt dubbelalbum som blev en milstolpe för jazzfusion.
- Tutu (1986) – ett exempel på hur Davis fortsatte förnya sig även under 1980-talet.
Spelstil och konstnärligt uttryck
Miles Davis var känd för sin ekonomiska spelstil: han använde få, väl valda toner, utrymme och tystnad som musikaliska medel och utvecklade ett varmt, ofta dämpat klangläge. Han populariserade också användningen av Harmon-mute (platta muttrar) för trumpet, vilket gav ett särskilt intimt och distinkt ljud. Som bandledare var han både krävande och visionär – han plockade ofta unga talanger, formade deras sound och gav dem utrymme att utvecklas.
Utmärkelser, senare liv och arv
Davis fick under sin karriär många utmärkelser och erkännanden, inklusive flera Grammy Awards samt ett Grammy Lifetime Achievement Award. Han blev invald i Rock and Roll Hall of Fame 2006, där hans betydelse för modern musik lyftes fram.
Under slutet av sitt liv drabbades Davis av hälsoproblem och avled den 28 september 1991 i Santa Monica, Kalifornien efter en kort tids sjukdom. Hans inflytande på jazz och populärmusik är stort: både hans inspelningar och hans sätt att omforma band och ljud fortsätter att inspirera musiker och lyssnare världen över.
Betydelse: Miles Davis ses som en av jazzens mest nyskapande och inflytelserika gestalter. Han förändrade flera epoker inom jazz, visade hur musik kan utvecklas genom samarbete och experiment, och lämnade ett rikt katalogverk som används som referens av både musiker och musikälskare.
Tidigt liv
Davis föddes 1926 i Alton, Illinois. Hans far, Miles Dewey Davis Jr, var tandläkare. År 1927 flyttade familjen till East St. Louis. De ägde också en stor ranch i norra Arkansas, där Davis lärde sig att rida hästar.
Davis mamma, Cleota Mae (Henry) Davis, ville att han skulle lära sig spela piano. Hon var en duktig bluespianist men berättade inte detta för sin son. Davis började lära sig musik när han var 13 år, då hans far gav honom en trumpet och ordnade så att han fick lektioner av den lokala musikern Elwood Buchanan. Buchanan lärde Davis att spela trumpet utan vibrato, och Davis spelade alltid så. Buchanan sades slå Davis på knogarna varje gång han började använda tungt vibrato. Davis sade senare: "Jag föredrar ett runt ljud utan attityd, som en rund röst med inte för mycket tremolo och inte för mycket basbas. Precis i mitten. Om jag inte kan få fram det ljudet kan jag inte spela någonting".
När han var 16 år gammal spelade Davis trumpet professionellt när han inte var i skolan. Som 17-åring spelade han i bandledaren Eddie Randles band under ett år. Saxofonisten Sonny Stitt försökte övertala Davis att gå med i Tiny Bradshaws band, men Davis mamma ville att Davis skulle avsluta sitt sista år i high school.
1944 besökte Billy Eckstine-orkestern East St. Louis. Dizzy Gillespie och Charlie Parker ingick i bandet och Davis anslöt sig till dem som tredje trumpetare när trumpetaren Buddy Anderson var sjukskriven. När bandet åkte för att avsluta turnén ville Davis föräldrar fortfarande att han skulle avsluta sina studier.
New York-åren (1944-48)
Efter att ha gått ut gymnasiet 1944 flyttade Davis till New York för att studera vid Juilliard School of Music.
När han kom till New York ägnade han den mesta tiden åt att försöka få kontakt med Charlie Parker, trots att vissa hade sagt att han inte skulle göra det. När han hittade Parker blev Davis involverad i jam sessions som ägde rum varje kväll på två av Harlems nattklubbar, Minton's Playhouse och Monroe's. Andra kända musiker som Thelonious Monk och Kenny Clarke deltog också i dessa sessioner.
Davis lämnade Juilliard tidigt, efter att först ha bett sin far om tillåtelse. Han gillade inte undervisningen på Juilliard eftersom han tyckte att den fokuserade för mycket på klassisk europeisk och "vit" musik. Han sade också att hans Juilliard-klasser hjälpte honom att förstå musikteori.
Han började spela professionellt i många jazzgrupper och uppträdde på flera 52nd Street-klubbar med Coleman Hawkins och Eddie "Lockjaw" Davis. År 1945 gick han in i en inspelningsstudio för första gången, som medlem i Herbie Fields grupp. År 1946 gjorde han sin första inspelning som bandledare, med en grupp kallad "Miles Davis Sextet plus Earl Coleman och Ann Hathaway". Han gjorde inte många inspelningar som bandledare vid denna tid.
Runt 1945 slutade Dizzy Gillespie att arbeta med Parker och Parker anställde Davis som Gillespies ersättare i sin kvintett. I gruppen fanns också Max Roach på trummor, Al Haig (senare ersatt av Sir Charles Thompson och Duke Jordan) på piano och Curley Russell (senare ersatt av Tommy Potter och Leonard Gaskin) som basist.
Med Parkers kvintett spelade Davis in flera gånger. Han hade ett solo på Parkers signaturlåt "Now's the Time". Detta solo ledde till början av en jazzstil som kallas "cool jazz". Gruppen turnerade också i USA. Under en turné i Los Angeles fick Parker ett nervöst sammanbrott och hamnade på Camarillo State Mental Hospital i flera månader. Davis fann sig själv fast i L.A. Han bodde hos och spelade musik med jazzmusikern Charles Mingus. Senare fick han jobb med Billy Eckstine på en Kalifornien-turné som förde honom tillbaka till New York. År 1948 återvände Parker från Los Angeles och Davis gick med i hans grupp igen.
Musikerna i Parkers grupp kom inte särskilt bra överens. Parkers beteende var oförutsägbart på grund av hans drogberoende. Davis och Roach höll inte med om att Parker anställde Duke Jordan som pianist och hade föredragit Bud Powell). I december 1948 lämnade Davis gruppen efter ett gräl med Parker på Royal Roost. Han började arbeta mer självständigt med olika grupper i New York.
Den coola tidens födelse (1948-49)
År 1948 kom Davis nära den kanadensiske kompositören och musikarrangören Gil Evans. Davis brukade träffa andra musiker i Evans hus, som Roach, pianisten John Lewis och barytonsaxofonisten Gerry Mulligan. Evans hade varit arrangör för Claude Thornhills orkester och det var ljudet från denna grupp, liksom Duke Ellingtons exempel, som inspirerade till skapandet av en stor grupp med ett valthorn och en tuba.
Davis tog en mycket aktiv roll i projektet och det blev snart "hans projekt". De försökte uppnå ett ljud som liknade en mänsklig röst över noggrant arrangerade kompositioner.
Gruppen spelade för första gången sommaren 1948 på Royal Roost. De var aktiva till slutet av 1949 och hade flera byten av musiker. Det fanns många vita musiker i gruppen och detta gjorde en del afroamerikanska jazzspelare arga. Många av dem var arbetslösa vid den här tiden. Davis lyssnade inte på dem.
Gruppen fick ett skivkontrakt med Capitol Records och hade flera inspelningar mellan januari 1949 och april 1950. Denna musik släpptes på ett album som hette Birth of the Cool. Detta album gav namn åt en ny jazzstil som kallades "cool jazz". Davis visste hur viktigt hans projekt var och tackade till och med nej till ett jobb med Duke Ellingtons orkester. Denna grupp ledde också till att Davis och Gil Evans inledde en livslång vänskap.
Frågor och svar
Fråga: Vem var Miles Davis?
S: Miles Davis var en amerikansk jazztrumpetare, bandledare och kompositör som var mycket viktig för 1900-talets musik.
F: Vilka olika jazzstilar var Miles Davis med och utvecklade?
S: Miles Davis hjälpte till att utveckla flera olika jazzstilar, bland annat cool jazz, hard bop, free jazz och fusion.
F: Vilka kända musiker arbetade Miles Davis med som bandledare?
S: Miles Davis arbetade med många kända musiker som bandledare, inklusive John Coltrane, Herbie Hancock, Bill Evans, Wayne Shorter, Chick Corea, John McLaughlin, Cannonball Adderley, Gerry Mulligan, Tony Williams, George Coleman, J. J. Johnson, Keith Jarrett, John Scofield, och Kenny Garrett.
F: Vad hette det berömda albumet som Miles Davis släppte 1959?
S: Namnet på det berömda album som Miles Davis släppte 1959 var Kind of Blue.
F: Hur många exemplar av Kind of Blue hade sålts 2008?
S: 2008 hade Kind of Blue sålts i 4 miljoner exemplar.
F: När blev Miles Davis invald i Rock and Roll Hall of Fame?
S: Miles Davis valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 2006.
F: Hur beskrevs Miles Davis när han valdes in i Rock and Roll Hall of Fame?
S: När Miles Davis valdes in i Rock and Roll Hall of Fame beskrevs han som "en av nyckelfigurerna i jazzens historia".
Sök