Athelbald av Wessex
Athelbald, även stavat Æthelbald eller Ethelbald (ca 832-860) var en västsachsisk adelsman. År 856 var han kung av Wessex medan hans far befann sig i Rom. När Athelwulf återvände vägrade Athelbald att avgå. För att undvika ett inbördeskrig gav Athelwulf sin son kungariket Wessex och blev underkung i Kent.
Karriär
Athelbald var den andra av fem söner till kung Athelwulf av Wessex och Osburga. Hon var dotter till Oslac, Athelwulfs butler. Han föddes omkring 832. Han finns med i förteckningen när han strider tillsammans med sin far 851 i slaget vid Acleah. Där möttes vikingarna som just hade besegrat Berhtwulf av Mercia nära London och när de drog in i Surrey möttes och besegrades de av västsachsarna. År 855 åkte hans far Athelwulf på en pilgrimsresa till Rom. Han lämnade riket i Athelbalds vård. Efter att ha tillbringat ett år i Rom och tillbringat tid vid hovet hos Karl den Skallige, Västfrankernas kung, återvände Athelwulf. Men han hade gift sig med kungens unga dotter Judith. Hon kan inte ha varit äldre än tretton år vid den tidpunkten. Den frankiske kungen Karl hade insisterat på att hans dotter skulle vigas till drottning. När Athelwulf återvände till Wessex med sin nya drottning motsatte sig Athelbald att hans far skulle förbli kung. För att undvika ett inbördeskrig gick Athelwulf med på att ta emot underkungadömet Kent. Han lät Ethelbald behålla sin ställning som kung av Wessex. Athelwulf dog 858 som kung av Kent. Athelbald tog sedan sin fars unga hustru Judith till sin egen hustru, uppenbarligen utan någon större skandal.
Trots äktenskapet med sin styvmor Judith fick han inga barn. Han efterträddes av sin bror Athelbert av Wessex.
