Æthelbald av Wessex (ca 832–860) – kung som vägrade avgå
Æthelbald av Wessex (ca 832–860) — västsachsisk adelsman som 856 blev kung och vägrade avgå. Upptäck maktkampen, familjekonflikten och Wessex historia.
Athelbald, även stavat Æthelbald eller Ethelbald (ca 832–860) var en västsachsisk adelsman. År 856 var han kung av Wessex medan hans far befann sig i Rom. När Athelwulf återvände vägrade Athelbald att avgå. För att undvika ett inbördeskrig gav Athelwulf sin son kungariket Wessex och blev underkung i Kent.
Bakgrund och familj
Æthelbald var äldste son till kung Æthelwulf av Wessex och tillhörde den västsachsiska kungafamiljen som under 800-talet kämpade med både inre maktkamper och yttre hot från vikingar. Hans exakta födelseår är osäkert, men uppskattas till omkring 832. Han var en av flera söner som senare skulle efterträda varandra: bland dem fanns Æthelberht, Æthelred och den mest kände, Alfred (senare Alfred den store).
Konflikten med fadern
När Æthelwulf gjorde sin berömda pilgrimsresa till Rom (855–856) lämnade han formellt riket i händerna på sonen. Under faderns frånvaro intog Æthelbald rollen som styrande kung i Wessex och vägrade, när fadern återkom, att avstå makten. För att undvika ett öppet inbördeskrig nåddes en kompromiss där Æthelwulf accepterade att styra i Kent som underkung medan Æthelbald behöll kontrollen över Wessex. Denna uppdelning av makten speglar hur anglosaxiska riken ibland kunde delas upp i underkungadömen för att lösa successionsfrågor.
Kontroversiellt äktenskap
Enligt samtida och närliggande källor ingav konfliktens politiska efterverkningar även en personlig skandal: efter Æthelwulfs död sägs Æthelbald ha gift sig med sin styvmor, Judith av Flandern, dotter till Karl den skallige. Ett sådant äktenskap uppfattades av många samtida som kontroversiellt och nära nog incestöst enligt kyrkans regler, men kan ha haft politiska motiv för att legitimera Æthelbalds makt. Källorna om detta är inte helt entydiga, och historiker debatterar både äktenskapets exakta natur och dess betydelse.
Regeringstid och eftermäle
Æthelbalds regeringstid är relativt dåligt dokumenterad och det finns få bevarade handlingar som beskriver hans politik i detalj. Han regerade formellt som kung i Wessex till sin död omkring 860. Efter hans bortgång blev hans bror Æthelberht kung och förenade för en tid Wessex och Kent under en gemensam styrelse. Æthelbalds roll i historien framhålls ofta som ett exempel på de interna maktkamper som präglade anglosaxiska dynastier och på de kompromisser som kunde krävas för att undvika blodiga konflikter.
Källor och tolkningar
Vår kunskap om Æthelbald bygger främst på krönikor som The Anglo-Saxon Chronicle, skriftliga verk av samtidiga författare samt enstaka kungliga handlingar och charters. Eftersom källmaterialet är sparsmakat läggs stor vikt vid tolkning och jämförelse med andra samtida händelser. Därför finns utrymme för olika tolkningar av både hans motiv och handlingar.
Karriär
Athelbald var den andra av fem söner till kung Athelwulf av Wessex och Osburga. Hon var dotter till Oslac, Athelwulfs butler. Han föddes omkring 832. Han finns med i förteckningen när han strider tillsammans med sin far 851 i slaget vid Acleah. Där möttes vikingarna som just hade besegrat Berhtwulf av Mercia nära London och när de drog in i Surrey möttes och besegrades de av västsachsarna. År 855 åkte hans far Athelwulf på en pilgrimsresa till Rom. Han lämnade riket i Athelbalds vård. Efter att ha tillbringat ett år i Rom och tillbringat tid vid hovet hos Karl den Skallige, Västfrankernas kung, återvände Athelwulf. Men han hade gift sig med kungens unga dotter Judith. Hon kan inte ha varit äldre än tretton år vid den tidpunkten. Den frankiske kungen Karl hade insisterat på att hans dotter skulle vigas till drottning. När Athelwulf återvände till Wessex med sin nya drottning motsatte sig Athelbald att hans far skulle förbli kung. För att undvika ett inbördeskrig gick Athelwulf med på att ta emot underkungadömet Kent. Han lät Ethelbald behålla sin ställning som kung av Wessex. Athelwulf dog 858 som kung av Kent. Athelbald tog sedan sin fars unga hustru Judith till sin egen hustru, uppenbarligen utan någon större skandal.
Trots äktenskapet med sin styvmor Judith fick han inga barn. Han efterträddes av sin bror Athelbert av Wessex.
Sök