Abdulaziz ibn Saud (15 januari 1876–9 november 1953) var Saudiarabiens grundare och första monark. Han kallas ofta i arabvärlden Abdulaziz och utanför den vanligen Ibn Saud. Som statsgrundare lade han grunden för det moderna Saudiarabien och för den dynasti som fortfarande styr landet.

Abdulaziz föddes i en tid då den arabiska halvön bestod av löst sammanfogade stam- och emiratsområden. Han tillhörde huset Saud, en mäktig stamfamilj som under 1800-talet hade förlorat och senare återvunnit inflytande i regionen. Tidigt i sitt liv tvingades hans familj i exil efter att Riyadh intagits av rivaler.

År 1902 återerövrade han sin familjs stamstad Riyadh i en djärv räd som markerade början på hans återuppbyggnad av familjens makt. Under de följande två decennierna ledde han en serie militära kampanjer och politiska allianser som successivt utvidgade hans kontroll över stora delar av centrala Arabien. Han befäste sin kontroll över Najd 1922 och besegrade inhemska motståndare samt det halvt självständiga religiösa militärväsendet Ikhwan när det gjorde uppror mot hans centralisering och kontakter med utländska makter.

År 1925 erövrade han Hijaz, det kustområde som bland annat rymmer de heliga städerna Mecka och Medina. Efter flera års konsolidering förenade han sina herravälden och utropade 1932 bildandet av Kungariket Saudiarabien, med sig själv som kung. Staten byggdes i nära samarbete med religiella ledare ur den wahhabitiska rörelsen, vilket starkt formade landets rätts- och samhällsordning.

Upptäckt av olja och utrikesrelationer

År 1938 ledde prospektering till fynd av olja i Saudiarabien. Upptäckten förändrade landets ekonomiska och geopolitiska betydelse. Under och efter andra världskriget utvecklades en storskalig produktion, i samarbete med utländska oljebolag, vilket kom att ge stora inkomster och snabb ekonomisk omvandling. Samtidigt utvecklade Abdulaziz gradvis starkare relationer med västmakter, särskilt Storbritannien och senare USA; 1945 träffade han USA:s president Franklin D. Roosevelt för att diskutera säkerhet och oljerättigheter.

Inrikespolitik och styre

Abdulaziz styrde med en kombination av traditionellt ledarskap, religiöst stöd från wahhabitiska lärda och pragmatisk modernisering. Han införde statliga institutioner, byggde infrastruktur och upprättade central administration, men bibehöll en konservativ samhällsordning där islamisk lag (sharia) var grundpelare. Han slogs också för att dämpa interna uppror och att integrera nomadiska stammar i det nya riket.

Familj och arv

Abdulaziz hade många hustrur och ett stort antal barn — bland annat omkring 45 söner. Hans ättlingar kom att inta ledande positioner i kungariket: alla Saudiarabiens senare kungar har varit hans barn. Genom dynastins kontroll över både statsmakt och ekonomiska resurser formades den politiska strukturen i landet under lång tid.

Abdulaziz avled den 9 november 1953 av en hjärtattack. Hans död markerade slutet på en era men hans institutionella och politiska arv bestod kvar och fortsatte att prägla Saudiarabiens utveckling under 1900-talet och framåt.

Betydelse

  • Skapade grunden för det moderna Saudiarabien genom territoriell enande och centralisering.
  • Upptäckten av olja under hans tid omvandlade landets ekonomi och ökade dess internationella betydelse.
  • Införde en styrelseform där religiösa principer kombinerades med monarkisk auktoritet, vilket format landets politik än i dag.