Helige Jakob (Sebedaios son) — apostel, Johannes bror och martyr
Helige Jakob, Sebedaios son — apostel, Johannes bror och martyr (d. 44 e.Kr.). Upptäck hans kallelse, titeln Boanerges och martyrdöden under kung Herodes.
För personer och platser som kallas Saint James, se sidan för disambiguering.
Den helige Jakob, Sebedaios son (död 44 e.Kr.) var en av Jesu lärjungar. Han var son till Sebedaios och Salome och bror till evangelisten Johannes. Han kallas den helige Jakob den store för att skilja honom från den andra aposteln som hette Jakob (Jakob, son till Alfaeus). Jakob beskrivs som en av de första lärjungarna som anslöt sig till Jesus. De synoptiska evangelierna berättar att Jakob och Johannes var med sin far vid havet när Jesus kallade dem att börja resa (Mt 4:21-22, Mk 1:19-20). Enligt Markus kallades Jakob och Johannes för Boanerges, eller "åskans söner" (3:17). I Apostlagärningarna 12:1-2 berättas att kung Herodes lät avrätta Jakob med svärd (Apg 12:1-2). Han var troligen den förste av apostlarna som martyriserades för sin tro.
Biografi och apostlatjänst
Jakob, son till Sebedaios, framträder i Nya testamentet främst i de berättelser som handlar om Jesu verksamhet i Galileen. Han tillhörde Jesu inre krets tillsammans med Simon Petrus och sin bror Johannes — de tre som ofta omnämns särskilt i viktiga händelser. Bland de tillfällen då Jakob var närvarande nämns:
- händelser i Galiléen där han och Johannes kallades från fiskebåten (Mt 4:21–22, Mk 1:19–20);
- underrättelser om helanden och under, till exempel när Jesus tog med sig Petrus, Jakob och Johannes till Jairus hus (Mk 5:37) och vid uppenbarelsen på förklaringsberget (transfigurationen) där de vittnade om Jesu härlighet (Mt 17:1–9, Mk 9:2–8, Lk 9:28–36);
- stunder av bön och ångest vid Getsemane där Jesus ofta drog sig undan med några få lärjungar.
Benämningen Boanerges ("åskans söner") som Markus återger antyder att Jakob och Johannes uppfattades som särskilt hetlevrade eller kraftfulla i sitt sätt — tolkningen av namnet är dock omdebatterad och kan ha flera förklaringar.
Martyrdöd
Enligt Apostlagärningarna (12:1–2) lät den judiske kung Herodes Agrippa I avrätta Jakob med svärd omkring år 44 e.Kr. Detta gör Jakob till den första bland Jesu apostlar som enligt den bibliska traditionen led martyrdöden. Händelsen kan ses i ljuset av Agrippas försök att vinna stöd hos de judiska ledarna genom att förfölja de tidiga kristna rörelserna i Jerusalem.
Helgonkult och reliker
Jakob den stores kult växte kraftigt under medeltiden, särskilt i väst. En långvarig legend förknippas med att hans kvarlevor förts till Iberiska halvön (Galicien i nordvästra Spanien), där de skulle ha vilat i vad som senare blev staden Santiago de Compostela. Sanktuariet där har sedan medeltiden varit slutmål för pilgrimsfärderna på Camino de Santiago, och Jakob blev en viktig skyddshelgonfigur för Spanien. Historiker och arkeologer diskuterar äktheten i reliktraditionen, men betydelsen för kristen pilgrimsfärd och medeltida andlighet är obestridlig.
Vördnad, minnesdagar och patronat
- Den västerländska kyrkans huvudminnesdag för den helige Jakob den store firas den 25 juli.
- Jakob räknas som skyddshelgon för Spanien och är också en beskyddare för pilgrimer, sjömän och fiskare i olika traditioner.
Ikonografi och symboler
I konst och ikonografi återges Jakob ofta med följande attribut:
- pilgrimens stav och hatt samt muschel (sömörsägg eller pilgrimssnäcka), symboler för pilgrimsfärden till Santiago;
- svärd eller palmkvist som tecken på martyrdöden;
- ibland tillsammans med sin bror Johannes eller som en av de tre framträdande apostlarna tillsammans med Petrus och Johannes.
Historisk bedömning
Exakt personliga uppgifter om Jakobs liv före och efter hans tid som lärjunge är få. De bibliska texterna ger framför allt upplysningar om hans roll i Jesu krets och hans tidiga död som martyr. Senare kyrkliga traditioner, legender och nationella kultbildningar (särskilt i Spanien) har byggt vidare på dessa kärnberättelser och gett Jakob en framträdande plats i kristen religiositet.
Codex Calixtinus främjar pilgrimsfärden till Santiago.
Sankt Jakob och Hispania
Enligt gammal lokal tradition visade sig Jungfru Maria den 2 januari år 40 e.Kr. för Jakob på Ebroflodens strand i Caesaraugusta, medan han predikade evangeliet i Spanien. Hon ska ha uppenbarat sig på en pelare, Nuestra Señora del Pilar, och denna pelare bevaras och vördas i den nuvarande basilikan Vår Fru av pelaren i Zaragoza, Spanien. Efter denna uppenbarelse återvände Jakob till Judéen, där han halshöggs av kung Herodes Agrippa I år 44.
Enligt legenden skedde överföringen av hans kvarlevor från Judéen till Galicien i nordvästra Iberien genom en rad mirakulösa händelser: han halshöggs i Jerusalem med ett svärd av Herodes Agrippa själv, hans kropp togs upp av änglar och seglades i en roderlös, obevakad båt till Iria Flavia i Spanien, där en massiv klippa stängde sig kring hans kvarlevor, som senare flyttades till Compostela. Historia Compostellana från 1100-talet ger en sammanfattning av legenden om Jakob som man trodde på den i Compostela. Två idéer är centrala: för det första att Jakob predikade evangeliet i Spanien och i det heliga landet, och för det andra att hans lärjungar, efter att ha lidit martyrdöden av Herodes Agrippa I, förde hans kropp till sjöss till Spanien, där de landade i Padrón vid Galiciens kust, och tog den inåt landet för att begravas i Santiago de Compostela.
Äktheten hos de heliga relikerna från Compostela bekräftades i påven Leo XIII:s bulla "Omnipotens Deus" av den 1 november 1884.
Traditionen i Compostela placerar upptäckten av helgonets reliker under kung Alfons II (791-842) och biskop Theodemir av Iria. Dessa traditioner låg till grund för den pilgrimsväg som började anläggas på 800-talet, och helgedomen tillägnad Jakob i Santiago de Compostela, i Galicien i Spanien, blev den mest kända pilgrimsorten i den kristna världen. Jakobsvägen är ett träd av vägar som korsar Västeuropa och når Santiago genom norra Spanien. Så småningom blev Jakobsvägen Spaniens skyddshelgon.
Namnet "James" på engelska kommer från latinets "Iacobus" (Jakob). I östra Spanien blev Jacobus "Jacome" eller "Jaime", i Katalonien blev det Jaume, i västra Spanien blev det "Iago" och i Portugal och Galicien blev det Tiago. "Sankt Jakob" ("Sanctus Jacobus") blev "Sant' Iago", som förkortades till Santiago. Jakobs emblem var pilgrimsmusslan (eller "cockle shell"), och pilgrimer till hans helgedom bar ofta den symbolen på sin hatt eller sina kläder.
Frågor och svar
Fråga: Vem var Saint James?
S: Sankt Jakob, son till Sebedaios (död 44 e.Kr.) var en av Jesu lärjungar (elever). Han var son till Sebedaios och Salome och bror till evangelisten Johannes.
F: Hur skiljer han sig från andra apostlar som heter Jakob?
S: Han kallas Sankt Jakob den store för att skilja honom från den andra aposteln som hette Jakob (Jakob, son till Alfaeus).
Fråga: När kallade Jesus honom att börja resa?
Svar: De synoptiska evangelierna berättar att Jakob och Johannes var med sin far vid stranden när Jesus kallade dem att börja resa (Mt 4:21-22, Mk 1:19-20).
F: Vilket smeknamn gav Jesus honom och hans bror?
S: Enligt Markus kallades Jakob och Johannes för Boanerges, eller "åskans söner" (3:17).
Fråga: Hur blev han martyr för sin tro?
S: I Apostlagärningarna 12:1-2 står det att kung Herodes lät avrätta Jakob med svärd (Apg 12:1).
Sök