För personer och platser som kallas Saint James, se sidan för disambiguering.

Den helige Jakob, Sebedaios son (död 44 e.Kr.) var en av Jesu lärjungar. Han var son till Sebedaios och Salome och bror till evangelisten Johannes. Han kallas den helige Jakob den store för att skilja honom från den andra aposteln som hette Jakob (Jakob, son till Alfaeus). Jakob beskrivs som en av de första lärjungarna som anslöt sig till Jesus. De synoptiska evangelierna berättar att Jakob och Johannes var med sin far vid havet när Jesus kallade dem att börja resa (Mt 4:21-22, Mk 1:19-20). Enligt Markus kallades Jakob och Johannes för Boanerges, eller "åskans söner" (3:17). I Apostlagärningarna 12:1-2 berättas att kung Herodes lät avrätta Jakob med svärd (Apg 12:1-2). Han var troligen den förste av apostlarna som martyriserades för sin tro.

Biografi och apostlatjänst

Jakob, son till Sebedaios, framträder i Nya testamentet främst i de berättelser som handlar om Jesu verksamhet i Galileen. Han tillhörde Jesu inre krets tillsammans med Simon Petrus och sin bror Johannes — de tre som ofta omnämns särskilt i viktiga händelser. Bland de tillfällen då Jakob var närvarande nämns:

  • händelser i Galiléen där han och Johannes kallades från fiskebåten (Mt 4:21–22, Mk 1:19–20);
  • underrättelser om helanden och under, till exempel när Jesus tog med sig Petrus, Jakob och Johannes till Jairus hus (Mk 5:37) och vid uppenbarelsen på förklaringsberget (transfigurationen) där de vittnade om Jesu härlighet (Mt 17:1–9, Mk 9:2–8, Lk 9:28–36);
  • stunder av bön och ångest vid Getsemane där Jesus ofta drog sig undan med några få lärjungar.

Benämningen Boanerges ("åskans söner") som Markus återger antyder att Jakob och Johannes uppfattades som särskilt hetlevrade eller kraftfulla i sitt sätt — tolkningen av namnet är dock omdebatterad och kan ha flera förklaringar.

Martyrdöd

Enligt Apostlagärningarna (12:1–2) lät den judiske kung Herodes Agrippa I avrätta Jakob med svärd omkring år 44 e.Kr. Detta gör Jakob till den första bland Jesu apostlar som enligt den bibliska traditionen led martyrdöden. Händelsen kan ses i ljuset av Agrippas försök att vinna stöd hos de judiska ledarna genom att förfölja de tidiga kristna rörelserna i Jerusalem.

Helgonkult och reliker

Jakob den stores kult växte kraftigt under medeltiden, särskilt i väst. En långvarig legend förknippas med att hans kvarlevor förts till Iberiska halvön (Galicien i nordvästra Spanien), där de skulle ha vilat i vad som senare blev staden Santiago de Compostela. Sanktuariet där har sedan medeltiden varit slutmål för pilgrimsfärderna på Camino de Santiago, och Jakob blev en viktig skyddshelgonfigur för Spanien. Historiker och arkeologer diskuterar äktheten i reliktraditionen, men betydelsen för kristen pilgrimsfärd och medeltida andlighet är obestridlig.

Vördnad, minnesdagar och patronat

  • Den västerländska kyrkans huvudminnesdag för den helige Jakob den store firas den 25 juli.
  • Jakob räknas som skyddshelgon för Spanien och är också en beskyddare för pilgrimer, sjömän och fiskare i olika traditioner.

Ikonografi och symboler

I konst och ikonografi återges Jakob ofta med följande attribut:

  • pilgrimens stav och hatt samt muschel (sömörsägg eller pilgrimssnäcka), symboler för pilgrimsfärden till Santiago;
  • svärd eller palmkvist som tecken på martyrdöden;
  • ibland tillsammans med sin bror Johannes eller som en av de tre framträdande apostlarna tillsammans med Petrus och Johannes.

Historisk bedömning

Exakt personliga uppgifter om Jakobs liv före och efter hans tid som lärjunge är få. De bibliska texterna ger framför allt upplysningar om hans roll i Jesu krets och hans tidiga död som martyr. Senare kyrkliga traditioner, legender och nationella kultbildningar (särskilt i Spanien) har byggt vidare på dessa kärnberättelser och gett Jakob en framträdande plats i kristen religiositet.