Galicien eller Galiza är en nationalitet i Spanien som fick status som spansk autonom region efter Spaniens konstitution 1978; autonoma rättigheter fastställdes i statutet för autonomi 1981. Regionen ligger i nordvästra delen av den iberiska halvön och gränsar till Portugal i söder samt till gemenskaperna Kastilien och León och Asturien i öster. I väster och norr möter Galicien Atlantkusten, som kännetecknas av djupa vikar och rías (rías altas och rías bajas).

Geografi och klimat

Galicien är kuperat och grönt med många floddalar och kustvikar. Större floder är Miño (Minho), Sil och Ulla. Kusten är känd för sina rías – långa, inskurna fjordliknande vikar som ger gott skydd åt hamnar och fiskelägen. Klimatet är i stora drag atlantiskt: milda vintrar, svala somrar och relativt riklig nederbörd, vilket ger ett frodigt landskap jämfört med stora delar av Spanien.

Administrativ indelning och befolkning

Regionen är indelad i fyra provinser:

  • A Coruña
  • Lugo
  • Ourense
  • Pontevedra

Större städer är Vigo (största staden efter invånare och viktig hamnstad), A Coruña, Santiago de Compostela (regional huvudstad och säte för Xunta de Galicia samt Parlamento de Galicia), Lugo och Ourense. Regionen har ungefär 2–3 miljoner invånare, med en åldrande befolkning och utvandring i delar av 1900-talet som påverkat demografin.

Språk och kultur

Galiciska (galego) är ett romanskt språk nära besläktat med portugisiska och är, tillsammans med spanska (castellano), co-officiellt i Galicien. Regionen har en stark regional identitet med egna traditioner, folkmusik (t.ex. bruket av säckpipa – gaita), dans och folkdräkter. Pilgrimsleden Camino de Santiago slutar i Santiago de Compostela och är både en religiös och kulturell dragkraft; stadens historiska centrum och vissa delar av pilgrimsleden är upptagna på UNESCO:s världsarvslista. Även Ringmuren i Lugo är ett världsarv.

Historia i korthet

Galiciens historia går långt tillbaka med förkristna och keltiska influenser, romersk närvaro och en medeltida kungatid. Under 1800- och 1900-talen präglades området av emigration till Amerika och ekonomiska svårigheter, men också av stark lokal kultur och politisk aktivism för autonoma rättigheter. Efter Francoregimens fall och Spaniens demokratisering behöll Galicien en tydlig regional profil och fick utökad självstyrelse.

Ekonomi och näringar

Ekonomin i Galicien bygger traditionellt på fiske, sjöfart och skeppsbyggeri samt jordbruk och boskapsskötsel (särskilt nötkreatur och majsodling). Fiskerisektorn och skaldjur (musslor, ostron, sjömat) är viktiga exportprodukter. Vinproduktionen i Rías Baixas, särskilt vinet av druvan Albariño, är internationellt känd. Under senare decennier har tjänstesektorn, industri (konservering, fordonskomponenter) och turism vuxit i betydelse.

Köket

Galicisk gastronomi är berömd för sina skaldjur och enkla, smakrika rätter. Klassiska exempel är pulpo á la gallega (bläckfisk), olika mussel- och osträtter, samt kokta potatisar och lokala ostar. Albariño-viner är ett välkänt vitt vin från kusttrakterna.

Turism och sevärdheter

  • Santiago de Compostela: katedralen och pilgrimsstadens historiska centrum.
  • Rías Baixas och Rías Altas: kuststräckor med pittoreska fiskelägen, stränder och vinområden.
  • Lugo: romerska ringmuren, välbevarad och världsarvsskyddad.
  • Vigo och A Coruña: viktiga hamnar med maritimt liv och kulturutbud.
  • Termalbaden i Ourense och natursköna vandringsleder i inlandet.

Transport

Galicien är förbundet med resten av Spanien och Europa via motorvägar, järnväg (inklusive högre hastighet på vissa sträckor), färjeförbindelser och flera regionala flygplatser (t.ex. Santiago, A Coruña, Vigo). Kustens hamnar är viktiga för handel och fiske.

Sammanfattningsvis är Galicien en grön, kustnära och kulturellt rik region i nordvästra Spanien med ett eget språk, starka kulinariska traditioner och betydande historiska och naturliga sevärdheter som lockar både pilgrimer och turister.