John Forrest Dillon – amerikansk domare och pionjär i kommunalrätt
John Forrest Dillon — amerikansk domare och pionjär i kommunalrätt. Läs om hans inflytelserika rättsverk, avgöranden och arv inom federal och delstatlig rätt.
John Forrest Dillon (25 december 1831-6 maj 1914) var en amerikansk domare. Han tjänstgjorde i både federala domstolar och delstatsdomstolar i Iowa. Han skrev en viktig bok om delstaternas makt över kommunala myndigheter.
Dillon utbildade sig till jurist och var verksam som advokat innan han började sin domarkarriär. Under sitt yrkesliv tjänstgjorde han i flera rättsliga instanser på delstats- och federal nivå. Förutom sitt rättsliga arbete blev han mest känd för sina rättsvetenskapliga skrifter om kommunalrätt, vilka haft långvarig påverkan på hur amerikansk rätt ser på förhållandet mellan delstater och kommuner.
Dillons regel och huvudverk
Hans mest inflytelserika verk är Commentaries on the Law of Municipal Corporations, publicerat 1872. I denna bok formulerade Dillon den princip som senare kom att kallas Dillon's rule. Kärnan i principen är att kommunala myndigheter inte är självständiga suveräner utan får sina befogenheter från delstaten. Som han sammanfattade det: "Municipal corporations owe their origin to, and derive their powers and rights wholly from, the legislature." (kommunala bolag har sitt ursprung i och hämtar sina maktbefogenheter helt från lagstiftaren).
Dillons regel innebär i praktiken att en kommun endast har de befogenheter som uttryckligen eller implicit ges av delstaten — samt sådana befogenheter som är nödvändiga för att fullgöra de uttryckligen givna uppgifterna. Om en kommun agerar utanför dessa ramar kan dess beslut ogiltigförklaras av domstol.
Betydelse, kritik och nutida relevans
- Betydelse: Dillons arbete har haft stor inverkan på amerikansk rättspraxis. Många domstolar och jurister har tolkat kommunal befogenhet med ledning av hans principer, särskilt i situationer där det finns konflikt mellan statlig lagstiftning och lokala beslut.
- Kritik: Kritiker menar att Dillons regel ger delstaterna alltför stark kontroll över lokala angelägenheter och kan hämma lokal självstyrelse och innovation. Förespråkare av starkare kommunalt självstyre pekar därför ofta på alternativa modeller som home rule, där kommuner får större frihet genom konstitutionella eller lagstiftade undantag från strikt statlig kontroll.
- Nutida relevans: I dag varierar tillämpningen mellan delstater i USA — vissa följer i stort sett Dillons regel medan andra har infört home rule-lösningar. Frågor som stadsplanering, skattebehörighet, reglering av offentliga tjänster och upphandlingsregler påverkas av vilken modell som gäller.
John Forrest Dillons bidrag ligger främst i att ha tydliggjort och systematiserat en rättsfilosofi kring kommunal makt som länge styrt juridisk praktik i USA. Hans verk läses fortfarande av jurister och rättshistoriker som vill förstå grunderna för delstaters och kommuners rättsliga relationer.
Tidigt liv och karriär
Dillon föddes i Northampton, Montgomery County, New York. Han studerade medicin vid University of Iowa vid 19 års ålder. Kort efter att ha börjat arbeta som läkare övergick han till att studera juridik, och blev antagen till advokatsamfundet i Iowa 1852. Han valdes till åklagare i Scott County efter en kort privatpraktik 1853 och valdes sedan till domare i Iowas sjunde domarkrets 1858. Han anslöt sig till Iowas högsta domstol 1862 och tjänstgjorde fram till 1869, då han av president Grant utnämndes till United States Circuit Court.
Federala domaruppdrag och vetenskapligt arbete
Medan Dillon var federal domare skrev han Municipal Corporations (1872), som var en av de första böckerna som behandlade ämnet, och den studeras fortfarande idag. Han var också författare till Removal of Cases from State Courts to Federal Courts och Municipal Bonds, båda från 1876. Den 17 februari 1876 beslutade domare Dillon att Ulysses S. Grants vittnesmål för Orville E. Babcock kunde godkännas i domstol under åtalen om Whiskey Ring Graft. Efter att ha lämnat Circuit Court var Dillon professor vid Columbia Law School från 1879 till 1882, där han undervisade i fastigheter och equity. Därefter undervisade han vid Yale Law School från 1891 till 1892. Under sin tid vid Yale var han också ordförande för American Bar Association. Dillon återvände sedan till privatpraktik fram till sin död 1914 i New York City.
En fontän till minne av Dillon byggdes 1918 i Davenports centrum i Iowa. Skulptören Harry Liva högg ut den ur Indiana-kalksten i romansk stil.
Dillons äldsta son, Hiram Price Dillon (1855-1918), blev också advokat i Iowa och Master of Chancery i federal domstol. Dillons syster var mormor till baseballmanagern Casey Stengel.
Dillon Memorial i Davenport, Iowa
Dillon-regeln
Teorin om statens företräde framför lokala myndigheter kallades "Dillon-regeln" i ett fall från 1868: "Kommunala bolag har sitt ursprung och sina befogenheter och rättigheter helt och hållet från lagstiftaren. Den blåser in livets andetag i dem, utan vilket de inte kan existera. Den kan förstöra det som den skapar, men också det som den förstör. Om den kan förstöra, kan den begränsa och kontrollera." Clinton v Cedar Rapids and the Missouri River Railroad, (24 Iowa 455; 1868). I motsats till Dillon-regeln uttryckte Cooley-doktrinen teorin om en inneboende rätt till lokalt självbestämmande. I ett medföljande yttrande förklarade Thomas M. Cooley, domare i Michigans högsta domstol, 1871 följande: "[L]ocal government är en fråga om absolut rätt, och staten kan inte ta bort den". People v. Hurlbut, (24 Mich 44, 95; 1871).
I Municipal Corporations (1872) förklarade Dillon att i motsats till staternas befogenheter, som är obegränsade om det inte finns uttryckliga begränsningar i den statliga eller federala konstitutionen, har kommunerna endast de befogenheter som den statliga lagstiftaren uttryckligen ger dem. Denna formulering av omfattningen av den kommunala makten kom att bli känd som "Dillonregeln". Den säger att kommunala myndigheter endast har de befogenheter som de uttryckligen tilldelas av den statliga lagstiftaren, de befogenheter som nödvändigtvis följer av denna tilldelning av befogenheter och de befogenheter som är nödvändiga och oumbärliga för kommunens existens och funktion. Om lagstiftarens tilldelning av befogenheter är otydlig ska den läsas snävt. Domstolarna bör utgå från att lagstiftaren inte avsåg att ge en befogenhet om inte denna befogenhet tydligt framgår av en lag. När staten inte uttryckligen har angett vilken metod kommunen ska använda för att genomföra den tilldelade befogenheten har kommunen dock rätt att välja metod så länge som valet är rimligt.
Hundratals amerikanska domstolar har fram till i dag använt Dillonregeln för att fastställa omfattningen av kommunala befogenheter och rättigheter. Kritikerna av regeln säger att den innebär orimliga begränsningar av kommunernas förmåga att styra sig själva och därmed undergräver demokratin, och till och med att lokalt självstyre är en fråga om en naturlig rättighet som inte behöver tilldelas av högre politiska strukturer. Det har också hävdats att Dillons synsätt berodde på att man vid den tiden ansåg att städerna till sin natur var korrupta politiska organ. Korruptionen var utbredd under hans tid, särskilt med tanke på de omfattande affärsrelationer och till och med investeringar som många städer och deras ledare hade i slutet av 1800-talet. I dag följer de flesta stater i USA Dillon-regeln. Detta gäller även om de flesta människor inte längre tror att städerna har korruptionsproblem.
USA:s högsta domstol citerade Dillons bok Municipal Corporations och antog helt och hållet Dillons betoning av statens makt över kommunerna i Merrill v. Monticello, 138 U.S. 673 (1891), reaff'd. Hunter v. Pittsburgh, 207 U.S. 161 (1907), som bekräftade Pennsylvanias befogenhet att konsolidera staden Allegheny till staden Pittsburgh, trots att majoriteten av Alleghenys invånare önskade vara en separat stad. Domstolens beslut att delstaterna efter eget gottfinnande kunde ändra eller avskaffa stadgarna för kommunala bolag utan att inkräkta på avtalsrättigheterna byggde på Dillons åtskillnad mellan offentliga, kommunala bolag och privata bolag.
Sök