Sir John Edward Sulston FRS (27 mars 1942 - 6 mars 2018) var en brittisk biolog. Han var en av de delade vinnarna av 2002 års Nobelpris i fysiologi eller medicin.
Sulston gjorde banbrytande forskning på nematoden Caenorhabditis elegans. Han kartlade den fullständiga cellulära härstamningen — från befruktat ägg till vuxen djur — och analyserade de genetiska mekanismerna bakom programmerad celldöd (apoptos). Dessa upptäckter, i samarbete med bland andra Sydney Brenner och Robert Horvitz, lade grunden för förståelsen av hur cellantal och cellöde styrs under utveckling och var en central del av motiveringen när Nobelpriset tilldelades 2002 (för »genetisk reglering av organutveckling och programmerad celldöd«).
Han var den första direktören för Wellcome Sanger Institute och därefter ordförande för Institute for Science, Ethics and Innovation vid University of Manchester.
Under sin tid vid Sanger Institute spelade Sulston en nyckelroll i det internationella arbetet med att sekvensera människans genom som en del av Human Genome Project. Han var en stark förespråkare för öppen tillgång till sekvensdata och bidrog till principer för snabba offentliga datautsläpp (de så kallade Bermuda‑principerna). Sulston motsatte sig också patent som begränsade allmänhetens tillgång till grundläggande genetisk information och engagerade sig i debatter om vetenskapens sociala ansvar.
Utöver sin forskning var Sulston en aktiv röst i frågor om vetenskapsetik, politik och samhälle. Han mottog flera utmärkelser, var fellow i Royal Society och adlades med titeln »Sir«. Efter sin tid vid Sanger fokuserade han i högre grad på frågor kring etik, innovation och hur vetenskap bäst tjänar allmänheten.
Sulston var en av 20 Nobelpristagare som undertecknade "Stockholm memorandum" vid det tredje Nobelpristagarsymposiet om global hållbarhet i Stockholm den 18 maj 2011.
Han avled den 6 mars 2018 och lämnar ett arv av både vetenskapliga genombrott och en stark övertygelse om att vetenskaplig kunskap bör vara tillgänglig för alla.
