Genom den brittiska Railways Act 1921 genomfördes en stor omstrukturering av järnvägssektorn i Storbritannien. Målet var att förenkla och stabilisera ett system med hundratals privata bolag efter första världskriget. Åtgärden resulterade i fyra stora regionala företag, ofta kallade "Big Four", och trädde i kraft den 1 januari 1923.

De fyra stora bolagen

  • Great Western Railway (GWR) – behöll sitt namn och integrerade en rad mindre västliga och sydvästliga bolag.
  • London, Midland and Scottish Railway (LMS) – bildades genom sammanslagning av flera stora nordvästra och mellersta bolag.
  • London and North Eastern Railway (LNER) – täckte nordöstra och östra linjer och inkluderade flera viktiga nordliga företag.
  • Southern Railway (SR) – organiserade de södra nätverken kring London och söderut.

Bland de största före detta företagen som överfördes till dessa fyra fanns välkända namn från förindustrin: exempelvis London and North Western Railway (LNWR), Midland Railway och Lancashire and Yorkshire för LMS; Great Northern, Great Eastern, Great Central och North Eastern för LNER; samt London and South Western, London, Brighton and South Coast och South Eastern för SR. GWR var redan en dominerande aktör och tog över flera mindre regionala linjer.

Geografisk och irländsk påverkan

Grupperingen täckte huvudsakligen England och Skottland, men påverkade även vissa bolag i Nordirland och Irland genom särskilda avtal och gränsöverskridande linjer. Några irländska företag berördes av arrangemangen eller hade samarbetsavtal med de nya bolagen; för situationen i Nordirland och Irland se vidare information om lokala överenskommelser här.

Reformen var ett svar på ekonomiska svårigheter, överkapacitet och behovet av bättre teknisk och trafikal samordning efter kriget. Genom att minska antalet separata operatörer sökte man effektivare drift, standardisering av materiell och förbättrade tidtabeller.

Effekten av grupperingarna blev långvarig: de fyra bolagen kom att dominera brittisk järnvägstrafik fram till statens övertagande genom nationaliseringen 1948, då British Railways bildades. Den 1923 års gruppering är därför en viktig milstolpe i den brittiska järnvägshistorien som förklarar struktur och ägarförhållanden under mellankrigstiden.