Maclyn McCarty (9 juni 1911–2 januari 2005) var en amerikansk genetiker som spelade en avgörande roll i ett av 1900-talets centrala biologiska genombrott. Han är mest känd för att ha visat att DNA — och inte protein — var den kemiska bärare av genen. Denna slutsats formade grunden för modern genetik och utvecklingen av molekylärbiologins fält.

Experimentet och metoden

Tillsammans med Oswald Avery och Colin MacLeod utförde McCarty ett serie experiment på tidigt 1940-tal som idag kallas Avery–MacLeod–McCarty-experimentet. Forskarna arbetade med bakterier av arten Streptococcus pneumoniae och visade att en "transformerande princip" från döda virulenta celler kunde överföra sjukdomsframkallande egenskaper till icke-virulenta celler. Genom att rena olika kemiska komponenter och använda enzymer som förstörde protein eller nukleinsyror kunde de visa att enzymatisk nedbrytning av DNA stoppade transformationen, vilket pekade på DNA som bäraren av arv.

Betydelse och efterverkningar

Resultatet utmanade dåtidens uppfattning att proteiner var de mest sannolika arvsbärarna och ledde till en omvärdering inom genetik och biokemi. Beviset för DNA:s roll inspirerade senare arbete kring nukleinsyrors struktur, replikation och genreglering, och banade väg för tekniker som DNA-sekvensering och genteknik.

Karriär, erkännande och slutskede

McCarty var den yngsta och länge den överlevande medlemmen i forskargruppen som formulerade beviset för DNA:s funktion. Hans insats belönades med flera utmärkelser under åren, däribland Wolfpriset i medicin 1990. Trots att upptäckten i dag ses som grundläggande fick den initialt ett svalt mottagande i vissa kretsar, bland annat eftersom idén stred mot dåtidens proteincentrerade paradigm. McCarty fortsatte att arbeta med infektionsbiologi och publicerade och föreläste om sina resultat under hela sin karriär.

  • Viktig notering: experimentens styrka låg i kombinationen av biokemisk rening och enzymatisk testning.
  • Pris och erkännande: Wolfpriset 1990 och internationellt inflytande på 1900-talets biovetenskaper.
  • Död: McCarty avled den 2 januari 2005 i hjärtsvikt, efter ett långt liv i forskning.

För den som vill fördjupa sig finns sammanfattningar och historiska analyser som placerar McCartys arbete i ett större vetenskapligt sammanhang (mer om hans biografi, om DNA). Ytterligare källor och kommenterar återfinns i specialiserad litteratur och i översikter om proteiners och nukleinsyrors roll i arvsmassan.