Matsudaira Sadanobu | daimyo och shogunatadministratör i mitten av Edo-perioden

Tidigt liv

Sadanobu föddes i Edo den 15 januari 1759 i Tokugawa-klanens Tayasu-gren. Tayasu var en av gosankyō. Tayasu var de äldsta medlemmarna i shoguns familj som fortfarande hade namnet Tokugawa. De övriga medlemmarna i familjen hade efternamnet Matsudaira.

Hans far var Tayasu Munetake och han var sonson till den åttonde shogunen Tokugawa Yoshimune. Huset Tayasu hade andra trosuppfattningar än de andra som bodde i Edos slott. De levde en livsstil som var mer strikt. Tayasu följde det exempel som Yoshimune hade satt upp. Med Munetakes ord, lovprisning av manlig ande (masuraoburi) i motsats till kvinnlig ande (taoyameburi). Detta skilde dem från resten av familjen. Munetake trodde att han skulle regera efter att hans far hade dött. Detta skedde dock inte. Yoshimunes äldste son Ieshige blev härskare. På grund av detta uppfostrades Sadanobu i tron att han skulle bli nästa arvinge till titeln shogun. Hans utbildning under uppväxten var mycket bra. Han undervisades enligt konfucianska principer. När Sadanobu var i tonåren hade han redan lärt sig mycket av Konfucius läror. När han blev äldre förväntade sig många starkare att Sadanobu skulle göra bra ifrån sig eftersom många medlemmar av Tayasu-huset började dö unga. Familjen försökte på många sätt göra Sadanobu till nästa shogun. Deras försök stoppades av Tanuma Okitsugus politiska klick. Okitsugu var den ledande rōjū på den tiden.

Karriär

Efter det sista misslyckade försöket att få Sadanobu adopterad av shogunen adopterades Sadanobu av Matsudaira Sadakuni. Sadakuni var ledare för ett av husen Hisamatsu-Matsudaira. Detta var en annan del av Tokugawa-familjens gren. De styrde Shirakawa-domänen i södra (Mutsu-provinsen.

Sandanobu tog kontroll över Shirakawa 1783. Så snart han tog kontrollen fick han ta itu med ett mycket allvarligt problem. De marker han kontrollerade sades vara värda 110 000 koku. 1 koku var den mängd ris som behövdes för att föda en person i ett år. Marken borde ha kunnat skapa tillräckligt med ris för att föda 110 000 människor i ett år. Men 108 600 koku sades vara "förlorade". Sadanobu arbetade ständigt för att åtgärda det ekonomiska problemet i Shirakawa. Han arbete fixade problemen med finanserna och ekonomin i landarna. De förändringar han gjorde tillsammans med sitt politiska arbete gjorde honom mycket berömd. På grund av detta utnämndes han till shogunatets chefsrådgivare sommaren 1787. Han blev också regent för den elfte shogunen Tokugawa Ienari i början av nästa år.

Litterär skicklighet

Sadanobu var också känd som författare. Han skrev under pseudonymen Rakuō (楽翁). Några av hans anmärkningsvärda texter är bland annat Uge no Hitokoto, Tōzen Manpitsu, Kanko-dōri, Kagetsutei Nikki, Seigo och Ōmu no Kotoba. Efter hans död fick man veta att han hade skrivit en satirisk text som parodierade daimyolivet. Den fick namnet Daimyō Katagi.

Mer läsning

• Backus, Robert L. Kanseis förbud mot heterodoxi och dess effekter på utbildningen. I Harvard Journal of Asiatic Studies, vol. 39, nr 1. (juni 1979), s. 55-106.
• Backus, Robert L. Motivationen för konfuciansk ortodoxi i Tokugawa Japan. I Harvard Journal of Asiatic Studies, Vol. 39, No. 2. (Dec., 1979), pp. 275-338.
• Hall, John Whitney. (1955). Tanuma Okitsugu: Förgrundsgestalt för det moderna Japan. Cambridge: Harvard University Press.
• Iwasaki Haruko. "Porträtt av en Daimyo: Comical Fiction by Matsudaira Sadanobu" i Monumenta Nipponica, Vol. 38, No. 1. (våren 1983), s. 1-19.
• Matsudaira Sadanobu. "Daimyo Katagi" (engelsk översättning) i Monumenta Nipponica, Vol. 38, No. 1. (våren 1983), s. 20-48.
• Ooms, Herman. (1975). Karismatisk byråkrat: En politisk biografi om Matsudaira Sadanobu, 1758-1829. Chicago: University of Chicago Press. ISBN 0-2266-3031-5
• Soranaka Isao. "The Kansei Reforms-Success or Failure?" i Monumenta Nipponica, vol. 33, nr 2 (sommaren 1978), s. 151-164.
• Totman, Conrad. (1967). Politik i Tokugawa Bakufu, 1600-1843. Cambridge: Harvard University Press. ISBN 0-6746-8800-7; omtryckt av University of California Press, Berkeley, 1988. ISBN 0-5200-6313-9