Edoperioden

Slaget vid Sekigahara år 1600 skapar ett sammanhang för de kommande två århundradena. Tokugawa Ieyasu besegrar en koalition av daimyer och etablerar hegemoni över större delen av Japan.

• 1603 ( Keichō 8): Kejsaren utser Ieyasu till shogun.
• 1605 ( Keichō 10): Ieyasu avgår som shogun och efterträds av sin son Tokugawa Hidetada.
• 1607 ( Keichō 12): Koreanska Joseon-dynastin skickar en ambassad till Tokugawa-shogunatet.
• 1611 ( Keichō 16): Ryūkyūöarna blir en vasallstat under Satsumas domän.
• 1613 ( Keichō 16): "Keichō-ambassad" (慶長使節) till Amerika och Europa.
• 1614 ( Keichō 17): Shogunatet förbjuder kristendomen i Japan.
• 1615 ( Keichō 18): Slaget vid Osaka; Ieyasu förstör Osaka slott och Toyotomi klanen.
• Den 1 juni 1616 (Genna 2, 17:e dagen i fjärde månaden): Ieyasu dog i Suruga Castle.
• 1623 (Genna 9): Tokugawa Iemitsu blir den tredje shogunen.
• 1633 (Kan'ei 12) Shogunatet förbjuder resor utomlands och läsning av utländska böcker.
• 1635 (Kan'ei 12): Shogunatet formaliserar systemet med obligatorisk alternativ bosättning (sankin kotai) i Edo.
• 1637 (Kan'ei 14): Shimabara-upproret (1637-38) som genomfördes av överbeskattade bönder.
• 1638 (Kan'ei 15): Shogunatet förbjuder fartygsbygge.
• 1639 (Kan'ei 16): Genom dekret fastställs en politik för nationell avskildhet (Sakoku).
• 1641 (Kan'ei 18): Shogunatet förbjuder alla utlänningar, utom kineser och holländare, som endast får bo i Nagasaki.
• 1650 (Kei'an 3): I och med freden utvecklades en ny typ av ädla, läskunniga krigare enligt bushido ("krigarens väg").
• 1657 (Meireki 3): T Den stora branden i Meireki förstör större delen av staden Edo.
• 1700 (Genroku 13): Kabuki och ukiyo-e blir populära.
• 16 december 1707 (Hōei 4, 23:a dagen i den 11:e månaden): Fuji-utbrottet,
• 1774 (An'ei 3): Kaitai shinsho, den första fullständiga japanska översättningen av ett västerländskt medicinskt verk, publiceras av Sugita Gempaku och Maeno Ryotaku.
• 1787 (Tenmei 7): Matsudaira Sadanobu blir shogunatets högste tjänsteman (rōjū).
• 1792 (Kansei 4): Det ryska sändebudet Adam Laxman anländer till Nemuro i östra Ezo (nu Hokkaidō).
• 1804 (Kyōwa 4): Det ryska sändebudet Nikolai Rezanov når Nagasaki och försöker utan framgång få till stånd handelsförbindelser med Japan.
• 1837 (Tenpō 8): Ōshio Heihachirō och Ikuta Yorozu ledde ett uppror som kallades Tempo Jiken.
• 1841 (Tenpō 12): Temporeformer
• 1854 (Kaei 7): Kommendör Perry tvingar japanerna att gå med på Kanagawafördraget. Den japanska chefsförhandlaren var Hayashi Akira.
• 1855 (Kaei 8): Ryssland och Japan upprättar diplomatiska förbindelser.
• 5-6 september 1864 (Genji 1, 5-6:e dagen i åttonde månaden): Bombning av Shimonoseki av brittiska, franska, nederländska och amerikanska krigsfartyg.

År 1868 avgår Tokugawa Yoshinobu och Tokugawa-shogunatet upphör. Detta markerar slutet på Edo-perioden. Kejsar Meiji upprättar sin kejserliga huvudstad i Edo, som döps om till Tokyo ("östra huvudstaden").

Under Edo-perioden utvecklades Japan mycket ekonomiskt, och ackumulering av kapital blev den drivande kraften i den ekonomiska utvecklingen efter Meiji-restaurationen.

Eftersom många daimyos stannade på värdshuset längs motorvägen vid daimyos växelvis årliga residens i Tokyo, blev ekonomins cirkulation aktiv.

Och tack vare den stabila ekonomin hade japansk specialkultur som Nou, Kabuki och Ukiyoe också utvecklats mycket väl.

Shogunatet införde en isolationistisk utrikespolitik.

Shogunatets handelsförbindelser är därför endast Shin (清, Shin) i Nagasaki och Nederländerna i Dejima.

• Lista över japanska epoker