Vad är ett namn? Definition, exempel och typer
Upptäck vad ett namn är — tydlig definition, konkreta exempel och olika namntyper. Lär dig skillnader, funktioner och hur namn används i vardag, kultur och språk.
Namn är ett ord (eller en uppsättning ord) som ges till saker och människor. Ett namn fungerar som en identifierare: det gör det möjligt att peka ut, skilja och tala om något eller någon.
Katt är till exempel namnet på ett slags djur (ett allmänt namn), medan "Ryan" och "Julia" är personnamn. "Ryan" används oftast som ett mansnamn, och "Julia" som ett kvinnonamn. Personnamn kan vara egennamn som skiljer en person från andra, och de kan också ha ursprung i språk, kultur eller familjetraditioner.
Ordet "namn" kan också användas som ett verb. Att namnge eller döpa något är att ge det ett namn, till exempel att namnge ett barn, en plats eller ett företag.
Typer av namn
- Egennamn (personnamn) – namn på personer, t.ex. "Anna", "Johan". Dessa skrivs ofta med stor bokstav i början.
- Artnamn eller allmänna namn – ord för klasser av saker, t.ex. katt, bok, bil.
- Platsnamn (toponymer) – namn på geografiska platser såsom städer, floder och länder, t.ex. Stockholm, Amazonas.
- Varumärken – kommersiella namn som skyddas för särskiljning av produkter eller tjänster, t.ex. Coca‑Cola.
- Vetenskapliga namn – systematiska namn för arter enligt binomial nomenklatur, t.ex. Homo sapiens.
- Smeknamn och alias – informella eller alternativa namn som används i vardagligt tal eller scenframträdanden.
Vad namn gör
- Identifierar och skiljer objekt, personer och platser.
- Ger kulturell och social identitet – namn kan visa släktband, etnicitet eller tradition.
- Underlättar kommunikation och organisering (till exempel i arkiv, register och adresser).
- Kan bära betydelser eller symbolik — många namn har ursprung i ord som betyder något, till exempel "Björn" eller "Ljus".
Regler och sedvänjor
Hur namn bildas och används varierar mellan språk och kulturer. I många språk skrivs egennamn med versal första bokstav. I vissa länder finns lagar eller regler för vilka namn som får ges till barn (t.ex. av hänsyn till barnets bästa eller för att undvika förväxling). I Sverige registreras personnamn hos myndigheter, och det finns praxis kring vad som accepteras som för- och efternamn.
Praktiska exempel
- Allmänt namn: katt — betecknar ett djurslag.
- Personnamn: "Ryan", "Julia" — används för att identifiera en särskild person.
- Platsnamn: "Göteborg" — anger en specifik stad.
- Vetenskapligt: "Canis lupus" — artnamn för varg.
Sammanfattningsvis är ett namn ett språkverktyg som gör det möjligt att peka ut, beskriva och ordna världen runt oss. Både formen och användningen av namn påverkas av språk, kultur och lagar.
Persons namn
I många kulturer finns det regler och seder för hur man ger en person ett namn.
En del av reglerna definieras av lagar och andra av traditioner (att göra saker och ting på det sätt som man har gjort under lång tid).
Det finns regler om olika aspekter av namn och namngivning, bland annat följande:
1. Antal delar av ett namn
I vissa kulturer har en person ett namn som består av en del, till exempel "ShiningWater".
I andra kulturer har en person ett namn som består av två delar, till exempel "John Smith".
I vissa kulturer kan en person ha hur många namndelar som helst. I USA har vissa personer till exempel tre: förnamn, mellannamn och efternamn. Andra människor har bara två: för- och efternamn.
I kinesiska kulturer är det vanligt att en person har ett namn som består av tre delar, till exempel "Cheah Ching San", där "Cheah" är efternamnet. När det skrivs på engelska införs ett kommatecken, vilket gör att det blir "Ching San, Cheah".
2. Relationer med namn på föräldrar och andra släktingar
I vissa kulturer har man samma "släktnamn" (eller efternamn) som sina föräldrar. John Smiths far kan till exempel vara Mike Smith. Och Mike Smiths far kan vara James Smith. "Smith"-delen är densamma för hela familjen.
I andra kulturer har en person samma namn som sin far, men namnet står på ett annat ställe. Shafiq Hanifs son kan till exempel heta Hanif Kamal. Hanif finns i både faderns och sonens namn.
3. Namnändringar
I vissa kulturer ändras namnet när man gifter sig, skiljer sig, genomgår en religiös ceremoni osv. I vissa spansktalande länder använder man till exempel två efternamn: moderns faders namn och faderns namn. Om Elena Rodriguez Gomez och Jose Sanchez Soria gifter sig kan hon ändra sitt namn till Elena Rodriguez de Sanchez, och deras barn kan heta Pilar Sanchez Rodriguez, vilket är namnen på hennes båda farfäder.
4. Namnets ursprung
I vissa kulturer har personnamnen sitt ursprung i historien. I de flesta europeiska länder är vissa förnamn hämtade från Bibeln. I vissa kulturer hämtas namnen från en släkting. I andra kulturer visar ett namn vad föräldrarna hoppas att deras barn ska bli. Ett barn kan få namnet Visdom eftersom föräldrarna hoppas att barnet ska bli en klok flicka eller pojke.
Vissa kulturer undviker att ge människor ett namn på ett djur. Det finns till exempel inga namn som hund, katt, orm, uggla eller fisk i japanska förnamn. Men i vissa kulturer kan djurnamn vara bra.
5. Längder, uttal, stavning osv.
I vissa språk och kulturer kan du avgöra om ett ord är en persons namn eller inte genom att bara titta på stavningen eller lyssna på uttalet. Det finns några andra språkliga mönster. Till exempel består många kinesiska namn av tre stavelser.
6. Användning av namn, titlar, smeknamn etc.
I vissa kulturer använder människor namn när de kallar varandra. I andra kulturer använder man sina smeknamn. I vissa andra kulturer använder människor sina titlar ("far", "professor" osv.) när de kallar varandra.
7. Stavning av namn, titlar, smeknamn osv.
8. Namnkännedom
Att notera namn tas ett steg längre av dem som väljer att fira ett namn (t.ex. "Celebrate Your Name Week"), oavsett om det är deras eget namn, någon annans namn eller namn i allmänhet, kan det mycket väl ingå att fira sitt namn om man är helt ägare till det.
9. Mellannamn
Medan vissa människor väljer att "gömma" sitt mellannamn av olika skäl (t.ex. för att de anser att det mellannamn de fick är "pinsamt"), har andra valt att fira sitt mellannamn (t.ex. "Middle Name Pride Day").
I det engelska språket uttalas namn vanligtvis i enlighet med stavningen, men kan uttalas som man vill, t.ex. John är (jon) men kan också uttalas (ned). Det är dock inte troligt att det hålls sant i de engelska grammatikreglerna.
Exempel på namn
Sarah, Lucy, Ellen, Claire, Ben.
Namn kan förkortas, t.ex. Isabelle kan bli Izzy eller Belle.
Japanska namn
Här är några saker som ofta återfinns i japanska namn idag. Förr i tiden följde man andra regler.
1. Antal delar i ett namn
Japanska namn har två delar. Den ena är släktnamnet och den andra är förnamnet.
"Suzuki Ichiro" är ett namn på en japansk person. Suzuki är släktnamnet och Ichiro är förnamnet. I det japanska språket kommer familjenamnet först och förnamnet därefter. (Det är som att skriva Smith John i stället för John Smith).
Endast vissa medlemmar av kungafamiljen har inget efternamn.
2. Relationer med namn på föräldrar och andra släktingar
Ett nyfött barn får ett familjenamn av sina föräldrar. Föräldrarna har samma efternamn. En son till Ono Yoko (kvinna) och Ono Ken (man) heter alltså Ono någonting.
Familjenamnet Ono delas oftast av den faderliga (manliga) delen av familjen. Ono Kens föräldrar har alltså släktnamnet Ono, men Ono Yokos föräldrar har förmodligen inte det.
3. Namnändringar
Människors namn ändras när de gifter sig och skiljer sig. I många delar av världen är det en sedvänja att kvinnor byter ut sitt efternamn mot sin nya mans namn när de gifter sig. Särskilt i Europa och Nordamerika är det dock många kvinnor som inte längre gör detta, även om deras mödrar och mormödrar kanske gjorde det. Ibland tar mannen kvinnans efternamn.
4. Namnets ursprung
5. Längder, uttal, stavning osv.
6. Användning av namn, titlar, smeknamn etc.
Sök