Michael Bruce "Mike" Baird MP (född 1 april 1968) är en australisk politiker och medlem av Liberal Party of Australia. Han var den 44:e premiärministern i New South Wales från 2014 till januari 2017. Under sin tid som ledare fokuserade han särskilt på ekonomisk styrning och stora infrastrukturprojekt, och hade bland annat ansvar för frågor som rörde infrastruktur och utveckling av västra Sydney.
Tidiga år och bakgrund
Baird är son till politikern Bruce Baird. Innan han valdes in i delstatsparlamentet arbetade han inom näringslivet och med olika ledaruppdrag i civila organisationer. Han blev invald i New South Wales lagstiftande församling 2007 som representant för valkretsen Manly.
Politisk karriär
Han valdes till ledamot för Manly 2007 och var kvar som parlamentsledamot fram till 2017. Efter Liberalernas seger i delstatsvalet 2011 ingick Baird i ledningen av O'Farrell-regeringen där han tjänstgjorde som finansminister (Treasurer/Finance Minister) 2011–2014. I april 2014 efterträdde han Barry O'Farrell som premiärminister i New South Wales.
Som premiärminister
Som premiärminister drev Baird en politik som betonade budgetdisciplin, reformer inom offentlig sektor samt stora investeringar i infrastruktur. Hans regering prioriterade flera stora transport- och stadsutvecklingsprojekt, bland annat investeringar i vägar och kollektivtrafik. Försök att genomföra privatiseringar eller upplåning/leasing av statliga energitillgångar väckte omfattande debatt och protester, vilket blev en av de mer omstridda delarna av hans mandatperiod.
Avgång och efterspel
I januari 2017 meddelade Baird att han skulle avgå som premiärminister. Han lämnade sedan också sitt parlamentsmandat kort därefter. Efterträdd av Gladys Berejiklian avslutades hans aktiva tid i delstatspolitiken, även om hans regeringsprioriteringar — särskilt inom infrastruktur och budgetfrågor — fortsatt präglar politiska diskussioner i New South Wales.
Bedömning och arv
Bairds eftermäle präglas av två huvudspår: å ena sidan beröm för hård budgetdisciplin och tydlig satsning på stora infrastrukturprojekt, å andra sidan kritik för hanteringen av förslag kring privatisering och för vissa politiska beslut som mötte starkt folkligt motstånd. Han framstår som en premiärminister som prioriterade ekonomiska reformer och investeringar i fysisk infrastruktur men som också hade svårigheter att ena opinionen i känsliga frågor.
Personligt
Baird lever ett familjeliv utanför politiken. Under sin tid i offentligheten har han framhållit vikten av att kombinera politiskt ledarskap med familjens behov, något han angav som en av anledningarna till avgången.