Otto von Bismarck
Prins Otto Eduard Leopold von Bismarck-Schönhausen hertig av Lauenburg (1 april 1815 - 30 juli 1898) var en aristokrat och statsman från 1800-talet i Europa. Som premiärminister i Preussen från 1862 till 1890 var han huvudansvarig för att de flesta av de många självständiga tyska länderna förenades i det nya Tyska riket 1871. Han blev rikets första kansler.
År 1865 var han Graf von Bismarck-Schönhausen, sedan 1871 Fürst von Bismarck (prins Bismarck) och sedan 1890 Herzog von Lauenburg (hertig av Lauenburg). Han ville först inte ha hertigtiteln men accepterade den senare.
Bismarckmonument, Hamburg
Tysklands enande
På 1860-talet iscensatte han en serie krig som förenade de flesta tyska stater utom Österrike till ett mäktigt tyskt kejsardöme under preussiskt ledarskap. Han fick detta 1871 och "förblev obestridd världsmästare i multilateralt diplomatiskt schackspel i nästan tjugo år efter 1871, [och] ägnade sig uteslutande, och framgångsrikt, åt att upprätthålla freden mellan makterna".
Bismarck förde krig mot Danmark (1864), Österrike (1866) och Frankrike (1871). Alla syftade till att få mer land till det tyska riket. Kriget mot Frankrike var mycket betydelsefullt i det långa loppet. Frankrike förlorade Alsace-Lorraine. Den tyska segern, under den briljante Helmuth von Moltke, gjorde Tyskland till det viktigaste landet i Centraleuropa.
Efter kejsarens och hans sons (Fredrik III) död 1888 inleddes en ny era utan Bismarck och den äldre von Moltke och med kejsar Wilhelm II på tronen.
Politik i hemmet
Bismarck var mycket konservativ och hade starka band till monarkin. Han var ingen stor anhängare av demokrati. Hans viktigaste mål var att göra Preussen starkare, och det uppnådde han genom Tysklands enande. Bismarck försökte stoppa den socialistiska rörelsen och minska den katolska kyrkans makt.
Ett sätt att stoppa socialismen var att göra arbetarklassen lycklig. Det gjorde han genom att införa många sociala reformer, t.ex. allmän sjuk- och olycksfallsförsäkring samt pensioner för äldre. Bismarcks pensionssystem var föregångaren till den moderna välfärdsstaten.
