Bombard — medeltida kanon och mortel för belägringar
Bombard — medeltida kanon och mortel för belägringar: ursprung, teknik och vapenens roll i krig samt hur bombardemang formade medeltida fästningar.
En bombard är en medeltida kanon eller mortel med stor kaliber och mynningsladdning. Den användes vid belägringar för att kasta tunga stenkulor eller andra projektiler mot murar och försvar. Namnet bombarde finns belagt i en fransk historisk text omkring 1380, och den moderna termen bombardemang härstammar därifrån. Bombarder kännetecknas ofta av grov konstruktion, låg utgångshastighet och stor förmåga att orsaka strukturell skada.
Utformning och funktion
Bombarder byggdes på olika sätt: tidiga exemplar var vanligtvis gjutna i brons eller sammanfogade av järnstänger omslutna av järnband, medan senare storkanoner också gjöts i järn. De var mynningsladdade, vilket innebär att krut och projektil lastades in framifrån. Kalibrarna kunde vara mycket stora — flera decimeter i diameter — för att kunna avfyra tunga stenprojektiler. Till skillnad från mindre fälthaubitsar hade bombarder ofta låg precision, men genom sin massa och projektilernas tyngd var de effektiva mot murverk.
Användning i belägringar
Vid belägringar användes bombarder för att slå hål i befästningsmurar, rasera torn och skapa genombrott där stormningen senare kunde genomföras. Belägringar kunde även innehålla långvariga bombardemang för att demoralisera försvararna. Förutom sten- eller metallkulor förekommer i källorna uppgifter om att man kastade brinnande material och tygstycken indränkta i ämnen som bränd kalk eller grekisk eld, och det finns även redogörelser för att man ibland sände in kadaver eller smittat material för att skapa sjukdom och skräck inne i fästningar.
Taktiska och praktiska aspekter
Bombarder var tunga och svåra att flytta; de krävde stora träplattformar eller vagnar, många mannar för att lasta och rikta, samt betydande mängder krut och ammunition. Eldhastigheten var låg — det gällde ofta att avfyra få, men förödande, skott under en belägring. Mortlar som avfyrade i hög bana användes komplementärt för att slå mot innergårdar och byggnader inne i fästningar, medan bombarder som avfyrade i låg bana användes för att riva murar.
Tillverkning och logistiska utmaningar
Tillverkningen krävde stor skicklighet i metallgjutning eller smide. Stora gjutstycken riskerade sprickor och explosioner vid provskjutning om gjutningen inte var jämn. Transporten över land var en logistisk huvudvärk: vägar, broar och ekipage måste klara den extrema vikten. Under fälttåg blev därför tillgången på sådana vapen ofta avgörande för belägringsframgångar, men i många fall användes flera mindre och mer rörliga kanoner istället när snabbhet och rörlighet prioriterades.
Historisk utveckling och exempel
Bombarder förekom från slutet av 1200- och 1300-talen och vidare under 1400- och 1500-talen innan de större utvecklingarna inom artilleri gjorde dem överflödiga. Kända historiska exempel på mycket stora bombarder finns i flera länder; sådana kanoner blev ibland symboler för furstevärdighet och teknisk förmåga. Efterhand ersattes de tunga bombarderna av mer effektiva, snabbare och exaktriktade artillerisystem när metallprojektiler, förbättrade krutladdningar och ny konstruktionsteknik utvecklades.
Etymologi
Benämningen kommer via medeltida latinska och franska ord från ett tidigare grekiskt ursprung som anspelar på ett brummande eller bullrande ljud — en beskrivning som passar den dova smällen och den kraftiga återklangen från stora kanoner när de avfyrades.
Bombmurta från riddarna av Sankt Johannes av Jerusalem, Rhodos, 1480-1500. Bombardemanget användes för nära försvar av murarna (100-200 meter) vid belägringen av Rhodos. Den avfyrade 260 kg tunga granitkulor. Bombardemanget väger cirka 3 325 kg.
Berömda exempel
Ett berömt exempel på en bombard är Mons Meg, ett stort vapen som byggdes omkring 1449 och användes av kung Jakob II av Skottland. Det var mycket kraftfullt och användes för att sänka slottsmurar. Mons Meg kunde avfyra 180 kg tunga skott och var en av de största bombardörerna på sin tid. Den visas nu offentligt på Edinburgh Castle. Andra kända bombarderare är bland annat två vapen av smidesjärn, Pumhart von Steyr och Dulle Griet. Det fanns också vapen som var gjutna i brons, Faule Mette, Faule Grete och Grose Bochse. Tsarkanonen är ett praktverk från slutet av 1500-talet.
Dardanellerna byggdes i det osmanska riket 1464 av Munir Ali. Den vägde 18,6 ton och var 518 cm lång. Den kunde avfyra stenkulor med en diameter på upp till 63 cm.
Bombardörerna ersattes av vapen som använde mindre kaliber järnhällar med kraftigare krut.
Galleri
· 
"Handbombardemang", 1390-1400
· 
Bombardemang av smidesjärn på 200 kg, cirka 1450, Metz, Frankrike. Den tillverkades genom att smida ihop järnstänger som hölls på plats av järnringar. Den avfyrade 6 kg tunga stenkulor. Längd: 82 cm.
· 
Dardanellerna kanon.
· 
Mons Meg på Edinburgh Castle, mitten av 1400-talet
· 
Mons Meg kanonkulor
Frågor och svar
F: Vad är en bombard?
S: En bombard är en storkalibrig, mynningsladdad, medeltida kanon eller granatkastare.
F: När användes termen "bombarde" i en fransk historisk text?
S: Termen "bombarde" användes i en fransk historisk text omkring 1380.
F: Var användes en bombard vanligtvis?
S: En bombard användes vanligtvis under belägringar för att kasta olika saker in i fiendens fort.
F: Vilka föremål slungades in med en bombard?
S: Föremål som sten- eller metallkulor, brinnande material och vikt tyg som blötts i bränd kalk eller grekisk eld har det skrivits om.
F: Vad är ursprunget till namnet "bombard"?
S: Namnet kommer från medeltida latinska och franska ord från ett tidigare grekiskt ord som betyder att göra ett brummande ljud.
F: Vad kommer den moderna termen "bombardemang" ifrån?
S: Den moderna termen "bombardemang" kommer från namnet "bombarde" som användes i en fransk text omkring 1380.
F: Vad var syftet med att använda en bombard i en belägring?
S: Syftet med att använda en bombard under en belägring var att kasta tunga stenkulor in i fiendens fort.
Sök