Påve Innocentius X (latin: Innocentius Decimus; 6 maj 1574 - 7 januari 1655), född Giovanni Battista Pamphilj, var en italiensk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 237:e påven från 1644 till 1655. Han föddes i en adlig familj med rötter i Pamphilj-släkten, som länge hade inflytande i Rom och omgivande områden. Under sin pontifikat försökte han återställa och konsolidera påvens auktoritet efter föregångaren Urban VIII:s långa och kostsamma regeringstid.

Tidigt liv och karriär

Giovanni Battista Pamphilj utbildade sig inom kyrklig och civil rätt och gjorde därefter en lång karriär i den romerska kurian. Han innehade flera administrativa ämbeten och skaffade sig erfarenhet av kyrkans organisation och diplomati innan hans val till påve 1644. Hans bakgrund i en framträdande romersk familj bidrog till hans ställning i den kyrkliga hierarkin.

Valet till påve (1644)

Pamphilj valdes till påve i oktober 1644 efter en konklav där flera politiska och fraktionella intressen i kyrkan stod emot varandra. Han antog påvenamnet Innocentius X och framstod tidigt som en försvarare av påvens traditionella rättigheter, samtidigt som han försökte bringa ordning i kurian och statsfinanserna.

Påvedömet: politik och konflikter

Innocentius X:s pontifikat präglades av både inre reformsträvanden och yttre politiska konflikter. Några huvuddrag:

  • Konflikten med Barberini: Efter Urban VIII:s död riktades anklagelser mot den mäktiga Barberini-familjen (Urban VIII:s släktingar) om ekonomiska övergrepp. Innocentius X uppträdde hårt mot vissa medlemmar i familjen, vilket ledde till politiska spänningar och tillfälliga exiler.
  • Fredens ordning i Europa: Som påve motsatte han sig i flera avseenden de diplomatiska uppgörelser som följde i kölvattnet av det trettioåriga kriget, framför allt fredsslutet i Westfalen 1648, eftersom det försvagade den katolska positionen och gjorde att vissa kyrkliga krav och intressen inte beaktades.
  • Religiösa frågor: Påven var aktiv i teologiska strider och är bland annat känd för att ha fördömt vissa propositioner ur den så kallade jansenismen. År 1653 fastslogs i påvliga dokument att flera av de teologiska utsagorna i Cornelius Jansens verk stred mot kyrkans lära.
  • Nepotism och familjens inflytande: Innocentius X gynnade medlemmar av sin egen släkt, vilket var vanligt för tiden. Hans systerson Camillo Pamphilj upphöjdes till kardinal men valde senare att lämna prästståndet för att gifta sig. En annan central figur i hans hov var Olimpia Maidalchini, en släkting som hade stort inflytande över påven och administrationen och som ofta kritiserades för sin maktställning.

Kultur och konst

Innocentius X var en betydande mecenat. Under hans pontifikat fullföljdes och påbörjades flera byggnads- och konstprojekt som bar Pamphilj-familjens prägel, bland annat Palazzo Pamphilj i Rom och Villa Pamphilj, som fortfarande finns kvar som kulturhistoriska spår efter hans tid. Den spanske målaren Diego Velázquez utförde ett av de mest kända porträtten av en påve – porträttet av Innocentius X – som i dag räknas som ett av 1600-talets stora konstverk. Framstående barockkonstnärer och arkitekter medverkade i utsmyckningarna av familjens palats och kyrkor under hans tid.

Död och eftermäle

Innocentius X avled den 7 januari 1655. Han efterträddes av kardinal Fabio Chigi, som valdes till påve och tog namnet Alexander VII. Eftermälet av Innocentius X är blandat: han betraktas som en kraftfull försvarare av påvemakten och som en mecenat för konsten, men hans pontifikat kritiseras också för nepotism och för politiska konflikter som fördjupade motsättningar inom och utanför kyrkan. Hans tid som påve lämnar tydliga spår i både Romersk-katolsk kyrkohistoria och i Roms stadsbild.