Twyla Tharp (född 1 juli 1941) är en amerikansk dansare och koreograf. Hon bor och arbetar i New York City.

Karriär och stil

Tharp är känd för att blanda olika danselement och musikstilar. I hennes verk används ofta klassisk musik, jazz och modern popmusik. Hon var en av pionjärerna bakom så kallad crossover‑balett, där klassisk dans möter populärkulturella uttryck.

År 1973 koreograferade Tharp baletten Deuce Coupe till Beach Boys musik. Denna uppsättning räknas som ett tidigt och inflytelserikt exempel på crossover‑arbete inom balettvärlden. Senare koreograferade hon Push Comes to Shove. I den baletten medverkade Mikhail Baryshnikov och den räknas nu som ett av de mest framstående exemplen på crossover‑balett.

Tharp har koreograferat för många av världens ledande balettkompanier och moderna dansgrupper. Hon grundade Twyla Tharp Dance i mitten av 1960‑talet och har samarbetat med både klassiska dansare och artister från populärmusiken. Bland hennes andra uppmärksammade verk finns till exempel The Catherine Wheel (i samarbete med David Byrne) och Nine Sinatra Songs, där musik från Frank Sinatra används i ett sceniskt sammanhang.

Broadway, priser och böcker

Tharp har också haft stor framgång på Broadway. År 1985 spelades hennes uppsättning av Singin' in the Rain på Gershwin‑teatern i 367 föreställningar. Hennes dansmusikal Movin' Out hade 1 331 föreställningar på Broadway. Musikalen bygger på musik och texter av Billy Joel. Den fick 10 Tony Award‑nomineringar, och Tharp belönades för sin koreografi.

Utöver scenarbetet har Tharp skrivit böcker om kreativt arbete och arbetsmetoder, bland annat The Creative Habit: Learn It and Use It for Life och The Collaborative Habit: Life Lessons for Working Together. Hon har mottagit flera utmärkelser och priser för sina insatser inom dansen och räknas som en av de viktigaste koreograferna i sin generation.

Betydelse: Twyla Tharp har haft stort inflytande på hur samtida dans utvecklats genom att sömlöst föra samman klassisk teknik, modern dans och populärmusik. Hennes arbete har både nått en bred publik och inspirerat många yngre koreografer att utforska gränserna mellan genrer.