Wilhelm Friedemann Bach — tysk kompositör och son till J.S. Bach (1710–1784)
Wilhelm Friedemann Bach (1710–1784) — tysk kompositör och J.S. Bachs son; briljant organist och improvisatör, skapade cembalokonserter, kantater och en dramatisk, tragisk karriär.
Wilhelm Friedemann Bach (född Weimar 22 november 1710 – Berlin 1 juli 1784) var en framstående tysk kompositör och organist, den äldste sonen till Johann Sebastian Bach, och en av de mest individualistiska musikgestalterna i övergången mellan barock och den tidiga klassicismen.
Uppväxt och utbildning
Han fick sin första musikutbildning hemma av fadern, som lärde honom att spela cembalo och orgel. Johann Sebastian sammanställde också en övningsbok, ofta kallad Notebook for Wilhelm Friedemann Bach, för sonens studier. Boken innehåller dels stycken av fadern, dels verk som tillskrivits Wilhelm Friedemann; bland dessa nämns bland annat två allemands och fyra preludier. Utöver klaviaturspel lärde han sig också violin och utvecklade tidigt en ovanligt stark improvisatorisk förmåga.
Karriär och komposition
Wilhelm Friedemann etablerade sig snabbt som en framstående utövare vid tangentinstrumenten och som organist. År 1733 utsågs han till organist vid Sophienkirche i Dresden, där han verkade som konsertant och kompositör. Under sin tid i Dresden skrev han bland annat cembalokonserter, sinfonier, triosonater, cembalosonater och många mindre klaviaturstycken. Hans första tryckta utgivning kom omkring 1745.
År 1746 blev han utnämnd till organist i Liebfrauenkirche i Halle, en viktig kyrkopost som gav honom bättre lön än i Dresden. I Halle förväntades han leverera musik för kyrkoåret, vilket ledde till att han komponerade kantater och andra kyrkliga verk som kunde återanvändas vid högtider. Han besökte ofta sin far och använde ibland material eller idéer från dennes kompositioner.
Personlighet, yrkesliv och senare år
Wilhelm Friedemann var känd för sin nyckfulla och självständiga personlighet. Han var hyllad som en lysande improvisatör och som en tekniskt skicklig spelman, men också för hans svårigheter med plikter, administration och personliga relationer. Efter faderns död 1750 kom han i besittning av ett stort antal av Johann Sebastian Bachs manuskript. Hur han handterade dessa källor har väckt både intresse och kritik hos eftervärlden; vissa affärer och överlåtelse av manuskript har beskrivits som kontroversiella.
Under 1750- och 1760-talen uppstod konflikter med arbetsgivare och kolleger, och kyrkans företrädare i Halle anklagade honom vid ett tillfälle för att ha varit frånvarande för länge i samband med arrangemang kring faderns arv. Efter uppenbara meningsskiljaktigheter lämnade han tjänsten i Halle 1764. Därefter följde en lång period av osäkerhet: han var under långa perioder arbetslös, levde fattigt och fick svårt att försörja sig, trots att han hade stor konstnärlig begåvning.
Musikstil och värdering
Stilen i Wilhelm Friedemanns musik är dramatisk, ofta harmoniskt djärv och präglad av improvisatoriska inslag. Han stod i viss mening nära sin fars kontrapunktiska uttryck, men utvecklade också ett mer personligt, ibland uttrycksmässigt och temperamentfullt idiom som pekar fram mot den tidiga klassicismen. Hans klaviaturverk — sonater, fantasier, preludier och fuga-artade stycken — visar både teknisk brillans och en fri formkänsla som gör honom unik bland Bach-sönerna.
Verk och bevarande
En stor del av Wilhelm Friedemanns produktion finns bevarad i handskrifter och i spridda utgivningar. Hans musik upptäcks och ges ut i modern tid, och flera av hans klavier- och orgelstycken ingår i nutida konsertrepertoar. Exempel på huvudområden i hans produktion:
- Klaviaturmusik: sonater, fantasier, preludier och konsertliknande stycken
- Instrumentalkonserter och sinfonier
- Kammarmusik, inklusive triosonater
- Kyrkliga verk: kantater och orgelstycken anpassade för gudstjänstbruk
Arv och eftermäle
Trots ett liv präglat av ekonomiska svårigheter och personliga motsättningar har Wilhelm Friedemann Bach i efterhand fått erkännande som en originell och betydelsefull kompositör i 1700-talets Europa. Hans musik betraktas idag som ett viktigt exempel på övergången mellan barockens komplexa kontrapunkt och klassicismens tydligare melodiska och harmoniska uttryck. Han hedras för sin improvisatoriska kraft och för de unika färger han tillförde musiken under sin tid.
Han avled i Berlin 1 juli 1784, och efterlämnade en kropp av verk som fortfarande studeras, spelas och omvärderas av musiker och musikhistoriker.
Frågor och svar
F: Vem var Wilhelm Friedemann Bach?
S: Wilhelm Friedemann Bach var en berömd tysk kompositör och organist. Han föddes i Weimar och var son till Johann Sebastian Bach, som lärde honom att spela cembalo och orgel.
F: Vad skrev Johann Sebastian till sin son?
Svar: Johann Sebastian skrev några stycken och lade dem i en bok som hette Notebook for Wilhelm Friedemann Bach. Boken innehöll två allemands och fyra preludier skrivna av Wilhelm Friedemann.
F: Vilka instrument lärde han sig att spela?
S: Förutom cembalo och orgel lärde sig Wilhelm Friedemann också att spela fiol.
F: Var arbetade han som organist?
S: År 1733 utsågs Wilhelm Friedemann till organist i Dresdens Sophienkirche (Sophiekyrkan). Senare blev han organist vid Liebfrauenkirche i Halle 1746.
Fråga: Vilken typ av musik komponerade han?
S: Medan han bodde i Dresden komponerade Wilhelm Friedemann olika typer av musik, bland annat cembalokonserter, sinfonier, triosonater, cembalosonater, kantater och andra mindre verk för klaviatur som han publicerade 1745.
Fråga: Hur påverkade hans fars död honom?
S: Efter faderns död 1750 ärvde Wilhelm Friedemann en hel del av faderns musik som han försökte föra ut som sina egna kompositioner. Detta gav honom problem med kyrkan när han åkte till Leipzig för att reda ut faderns arv.
F: Varför lämnade han sitt arbete i Halle?
S: Efter att ha bråkat med många människor under flera år på grund av att han hade förvandlat sin fars musik till egna kompositioner lämnade Wilhelm Freidemann jobbet i Halle 1764 och förblev arbetslös fram till sin död på grund av fattigdom.
Sök