Konsert (musikverk)

Konserten under barocken

Solokonserten blev populär hos kompositörer som Antonio Vivaldi (1678-1741), som skrev över 400 konserter för olika instrument. Hans mest kända konserter är en grupp på fyra som kallas De fyra årstiderna. Det är violinkonserter och varje konsert behandlar i tur och ordning en av årstiderna: vår, sommar, höst och vinter. Många andra barockkompositörer skrev konserter: Johann Sebastian Bach (1685-1750) skrev flera konserter för violin, men endast två har överlevt, de andra har gått förlorade. Han skrev också solokonserter för cembalo. George Frideric Händel (1685-1759) skrev konserter för orgel. Orglar i England var mycket små på den tiden och balanserade väl med en orkester. Händel satte ibland in pauser i sina konserter där solisten kunde improvisera (hitta på) lite musik. Dessa improviserade bitar blev kända som "kadenser". Sedan dess har konserter alltid haft kadenser där solisten kan visa hur bra han eller hon är på att spela och improvisera. Vissa kompositörer skrev sina egna kadenser.

Konserten under den klassiska perioden

Under den klassiska perioden skrev Joseph Haydn (1732-1809) några konserter, bland annat två för cello, men han är mer känd för sina symfonier. Det var Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) som skrev många underbara pianokonserter. Detta var vid en tid då pianot var ett nytt instrument. Mozart var en briljant pianist och han skrev de flesta av dem för att själv spela dem. Han skrev också fem violinkonserter, fyra hornkonserter, två flöjtkonserter och en klarinettkonsert. Han skrev också konserter för mer än en solist, t.ex. en flöjt- och harpkonsert och en violin- och violakonsert som han kallade Sinfonia Concertante. Vid den här tiden hade konserter alltid tre satser: en snabb sats (vanligen i sonatform), en långsam och en snabb sats (ofta en rondo) att avsluta med.

Ludwig van Beethoven (1770-1827) blev känd som pianist innan han blev känd som kompositör. Han skrev fem pianokonserter. Den sista, som i engelskspråkiga länder är känd som Kejsarkonserten, är ett mycket stort och kraftfullt verk som ser fram emot den romantiska periodens musik. Beethoven skrev en vacker violinkonsert. På den tiden tyckte alla att den var för svår för solisten att spela, men i takt med att kompositörerna skrev svårare och svårare musik var spelarna tvungna att bli bättre och bättre. Numera borde varje professionell violinist kunna spela den. Beethoven skrev också en trippelkonsert för piano, violin, cello och orkester.

Konserten under den romantiska perioden

1800-talet är känt som romantikens tid. Människor avgudade kreativa män som konstnärer, musiker och författare (tiden för kvinnors jämlikhet hade ännu inte kommit). De sågs som hjältar. Konserten passade mycket väl in i detta sätt att tänka. Solisten var en stor hjälte och konserten gav honom möjlighet att visa upp sin fantastiska teknik. Violinisten och kompositören Niccolò Paganini (1782-1840) var en av dessa stora hjältar. Han spelade fiol som ingen annan någonsin hade gjort, och eftersom han var en tunn, mager man med blekt ansikte och långt hår tyckte folk att han såg ut som djävulen. Han skrev violinkonserter som på den tiden bara han själv kunde spela.

Romantiska och moderna konserter

Några av de mest kända violinkonserterna från 1800- och 1900-talet är de av Felix Mendelssohn, Max Bruch (nr 1), Johannes Brahms, Pjotr Iljitj Tjajkovskij, Edward Elgar, Dmitri Sjostakovitj (nr 1), Béla Bartók, Alban Berg, Igor Stravinskij och Sir William Walton.

Berömda pianokonserter efter Beethovens tid är bland annat av Frederic Chopin (2), Robert Schumann, Johannes Brahms (2), Pjotr I. Tjajkovskij (3), Edvard Grieg, Sergej Rachmaninov (4), BélaBartók (3), Sergej Prokofjev (5) och Igor Stravinskij.

Berömda cellokonserter är bland annat av Antonín Dvořák, Edouard Lalo, Edward Elgar och Dmitri Sjostakovitj. Tjajkovskij skrev ett stycke för cello och orkester som heter Rokokovariationer och Benjamin Britten skrev ett stycke för cello och orkester som han kallade "Cellosymfoni" eftersom cello och orkester är lika viktiga. Brahms skrev en dubbelkonsert för violin och cello med orkester.

Det finns violakonserter av Paul Hindemith och William Walton, och Hector Berlioz skrev Harold i Italien som är som en violakonsert.

Berömda konserter för träblåsinstrument är bland annat två för klarinett av Carl Maria von Weber, klarinett- och flöjtkonserter av Carl Nielsen, en klarinettkonsert av Aaron Copland och en oboekonsert av Ralph Vaughan Williams.

Richard Strauss skrev två konserter för valthorn. Nikolai Rimskij-Korsakov skrev en trombonkonsert och Ralph Vaughan Williams en tubakonsert.

Moderna kompositörer har skrivit slagverkskonserter. Det är vanligtvis verk för en slagverkare som spelar på många olika slagverksinstrument och som ackompanjeras av en orkester. James MacMillan skrev ett stycke för slagverk och orkester som heter Veni, Veni Emmanuel.

Joaquin Rodrigo skrev flera verk för gitarr och orkester, bland annat Concierto de Aranjuez.

Béla Bartók skrev ett stycke som heter Concerto för orkester. Han gav det den titeln eftersom det, trots att det är ett stycke för orkester (som en symfoni), innehåller många solonummer för de olika instrumenten. Andra kompositörer, till exempel Alan Hovhaness, har också skrivit konserter för orkester.

Sir Peter Maxwell Davies har skrivit tio konserter, var och en för olika soloinstrument. De är kända som "Strathclyde Concertos".