Willard Boyle – kanadensisk fysiker, CCD‑uppfinnare och Nobelpristagare 2009

Han föddes i Amherst, Nova Scotia, var son till en läkare och flyttade till Quebec med sin far och mor Beatrice när han var tre år. Han fick hemundervisning av sin mor fram till fjorton års ålder, då han gick på Lower Canada College i Montreal för att slutföra sin gymnasieutbildning. Boyle studerade vid McGill University, men hans utbildning avbröts 1943 då han gick med i den kungliga kanadensiska flottan under andra världskriget. Han lånades ut till Storbritanniens Royal Navy, där han lärde sig att landa Spitfires på hangarfartyg när kriget tog slut. Han fick en kandidatexamen i naturvetenskap (1947), en masterexamen i naturvetenskap (1948) och en doktorsexamen (1950) från McGill University.

Efter sin doktorsexamen tillbringade Boyle ett år vid Kanadas strålningslaboratorium och två år som fysiklärare vid Royal Military College of Canada. År 1953 började Boyle arbeta på Bell Labs, en del av Bellcomm, där han 1962 tillsammans med Don Nelson uppfann den första kontinuerligt fungerande rubinlasern. Han hjälpte också till att uppfinna en halvledarinjektionslaser. Han blev direktör för rymdvetenskap och explorativa studier vid Bell Labs 1962. De gav stöd till rymdprogrammet Apollo och hjälpte till att välja platser för månlandning. Han återvände till Bell Labs 1964 och arbetade med utvecklingen av integrerade kretsar.

1969 uppfann Boyle och George E. Smith den laddningskopplade enheten (CCD). Innan CCD:er användes i kameror använde alla kameror kemikalier för att fånga fotografiska bilder. CCD:erna gjorde elektronisk fotografering möjlig. Boyle och Smith fick tillsammans Franklin Institute's Stuart Ballantine Medal 1973, IEEE Morris N. Liebmann Memorial Award 1974, Charles Stark Draper Prize 2006 och Nobelpriset i fysik 2009 för att de uppfann CCD. NASA använde CCD för att skicka tydliga bilder till jorden från rymden. CCD används också i många digitalkameror idag. Smith sade om sin uppfinning: "Efter att ha tillverkat de första bilderna visste vi med säkerhet att kemifotografering var död."

Boyle var verkställande direktör för forskning vid Bell Labs från 1975 till sin pensionering 1979. När han gick i pension delade han sin tid mellan Halifax och Wallace i Nova Scotia där han hjälpte till att starta ett konstgalleri tillsammans med sin fru Betty, en landskapsarkitekt. Han gifte sig med Betty 1947 och har fyra barn, tio barnbarn och ett barnbarnsbarn. Han utnämndes till kompanjon av Kanadas orden 2010. Boyle dog i Wallace i en njursjukdom.