Frederik Willem de Klerk (född 18 mars 1936 i Johannesburg – avliden 11 november 2021) var en sydafrikansk politiker och statsman. Han tjänstgjorde som Sydafrikas president från september 1989 till maj 1994 och är mest känd för att ha inlett den formella avvecklingen av apartheid. År 1993 tilldelades han tillsammans med Nelson Mandela Nobels fredspris för deras gemensamma insatser att på fredlig väg avsluta apartheid och skapa grunden för ett demokratiskt Sydafrika. Från 1994 till 1996 var han vice president i den nationella enhetsregering som bildades efter de första allmänna valen. År 1997 drog han sig tillbaka från aktiv politisk verksamhet.

Biografi och tidig karriär

De Klerk föddes i en afrikaans-talande familj och utbildade sig till advokat, en examen han avslutade 1958. Som ung anslöt han sig till National Party (Det nationella partiet) och arbetade länge som juridisk rådgivare inom partiet. Han valdes in i parlamentet 1972 och steg sedan i partihierarkin under 1970- och 1980-talen, vilket så småningom ledde till att han år 1989 valdes till partiledare och därefter övertog presidentskapet efter P. W. Botha.

President och reformprocessen

Som president initierade de Klerk en rad reformer som förändrade Sydafrikas politiska landskap. I början av 1990 beslöt han att häva förbudet mot African National Congress och andra politiska organisationer, och han beordrade frigivningen av Nelson Mandela i februari 1990. De Klerk inledde förhandlingar med oppositionella rörelser och de svarta befrielserörelserna, vilket ledde till förhandlingar om ett nytt konstitutionellt ramverk och de första allmänna valen 1994, där alla vuxna medborgare fick rösträtt.

Nobelpris och efterspel

För sitt arbete med att avskaffa rassegregationen och öppna för en fredlig övergång till flerraslig demokrati tilldelades de Klerk och Nelson Mandela 1993 Nobels fredspris. Samtidigt mötte de Klerks reformer kritik från både konservativa krafter inom den vita minoriteten, som ansåg att förändringarna gick för långt, och från delar av svarta rörelser som ansåg att övergången inte tillräckligt snabbt eller fullständigt kompenserade orättvisorna från apartheidtiden. Sannings- och försoningskommissionen (Truth and Reconciliation Commission) under 1990-talet belyste omfattningen av övergrepp under apartheid och bidrog till en bredare debatt om ansvar och försoning.

Senare år och politiskt arv

Efter att ha lämnat presidentskapet 1994 tjänstgjorde de Klerk som vice president i en enhetsregering fram till 1996. Han lämnade sedan aktiv politik 1997 men fortsatte att vara en röst i samhällsdebatten, bland annat genom F.W. de Klerk Foundation, som han grundade för att främja rättsstatsprinciper, försoning och konstitutionell demokrati. År 2004 lämnade han New National Party när det blev känt att partiet ville förena sig med African National Congress för att bilda ett enda parti. Hans historiska roll bedöms fortfarande olika: han ses av många som en central aktör i övergången från apartheid till demokrati, medan andra kritiserar att flera strukturer och ojämlikheter från apartheidtiden kvarstod efter övergången.

Privatliv

De Klerk var gift första gången med Marike Willemse, och paret hade tre barn tillsammans. Han gifte om sig 1998 med Elita Georgiades. Under sin livstid publicerade han memoarer och skrev flera texter om Sydafrikas övergångsprocess. De Klerk avled den 11 november 2021, 85 år gammal.