Apartheid i Sydafrika – historia, lagar och avskaffande 1948–1994

Fördjupa dig i apartheid i Sydafrika — dess historia, lagar, motstånd och avskaffande 1948–1994 samt Nelson Mandelas väg till frihet och demokrati.

Apartheid var ett rasistiskt politiskt och socialt system i Sydafrika under den vita minoritetens tid. Det innebar systematisk och institutionell rasdiskriminering mot icke‑vita personer, med lagar och praktiker som reglerade var man fick bo, arbeta, gå i skola och bilda familj. Ordet apartheid betyder "distansering" på afrikaans. Rassegregation hade funnits i södra Afrika i århundraden, men från 1948 förstärktes den genom ett omfattande lagpaket efter att Nationalpartiet vann valet. De nya lagarna innebar en striktare och mer formaliserad tillämpning av segregationen. I officiell retorik framställdes några reformer som ett sätt att ge den svarta majoriteten "självstyre" i särskilda områden, men i praktiken syftade systemet till att bevara politisk och ekonomisk kontroll hos den vita minoriteten.

Hur systemet fungerade

Under apartheid delades människor i Sydafrika in i officiella kategorier efter ras — vanligtvis "vit", "svart" (ofta kallad African), "coloured" och "indisk/asiatisk" — och de olika grupperna tvingades leva och röra sig åtskilda. Lagar begränsade var icke‑vita fick bo (Group Areas), vilka jobb de kunde ha, vilken utbildning de kunde få och vilka offentliga platser de kunde använda. För att kontrollera rörlighet infördes passlagar som gjorde att svarta arbetare behövde bära passdokument och få tillstånd för att vistas i vita områden.

Viktiga apartheidlagar

• Population Registration Act — registrerade medborgarnas ras vilket låg till grund för all annan lagstiftning.
• Group Areas Act — bestämde vilka områden som var reserverade för vilka grupper och ledde till tvångsförflyttningar.
• Prohibition of Mixed Marriages Act och liknande lagar — förbjöd äktenskap och sexuella relationer mellan raser.
• Bantu Education Act — skapade en segregerad och underfinansierad utbildning för svarta barn anpassad för lågavlönade arbeten.
• Promotion of Bantu Self‑Government och skapandet av bantustaner/homelands — försök att avskilja svarta sydafrikaner från politiskt deltagande i "vita" Sydafrika genom att göra dem "medborgare" i små upprättade territorier.

Motstånd och repression

Motståndet mot apartheid kom både inom landet och från exilorganisationer. Stora politiska rörelser som African National Congress (ANC) och Pan Africanist Congress (PAC) organiserade protester, bojkottkampanjer och ibland väpnad kamp. Några av de mest kända händelserna var Sharpeville‑massakern 1960 och Soweto‑upproret 1976, då polisens våld mot demonstranter ledde till många döda och ett ökat nationellt och internationellt motstånd.

Staten svarade ofta med förbud mot politiska organisationer, fängslanden utan rättegång, censur och tortyr. Flera ledare dömdes i uppmärksammade rättegångar, bland dem Rivonia‑rättegången där Nelson Mandela och andra fick långa fängelsestraff. Mandela satt fängslad i 27 år innan han släpptes 1990.

Internationellt tryck

Apartheid blev föremål för stark kritik globalt. Många stater införde ekonomiska och diplomatiska sanktioner, FN antog resolutioner och kultur‑ och idrottsbojkott riktades mot landet. Det internationella trycket, tillsammans med inhemskt motstånd och interna ekonomiska problem, bidrog till att försvaga systemets hållbarhet.

Avskaffande och övergång

I slutet av 1980‑talet började reformer och förhandlingar som ledde till apartheidregimens slut. Den sista presidenten som innehade sitt ämbete under apartheidtiden var Frederik Willem de Klerk; han inledde reformer, legaliserade tidigare förbjudna partier och förde förhandlingar med fången Nelson Mandela och andra oppositionella för att få ett slut på apartheid. Mandela frigavs 1990 och efter flera års förhandlingar hölls de första demokratiska, multirasiga valen i april 1994. Nelson Mandela valdes till Sydafrikas president och blev därmed den första svarta personen att inneha posten; han var 75 år gammal när han tillträdde. För sina insatser för en fredlig övergång delades Nobels fredspris 1993 mellan Nelson Mandela och F.W. de Klerk.

Försoning och arv

Efter apartheid inrättades bland annat sannings- och försoningskommissionen (Truth and Reconciliation Commission) för att dokumentera övergrepp och möjliggöra nationell försoning. Trots formellt avskaffande kvarstår djupa ekonomiska och sociala klyftor — bostadssegregation, ojämlik tillgång till utbildning och arbetslöshet är fortfarande stora utmaningar. Många samhällsproblem kan spåras direkt till apartheidpolitikens långsiktiga effekter.

Begreppets användning idag

Idag används termen apartheid ibland som en metafor för andra former av institutionaliserad diskriminering och segregation i olika länder och sammanhang. Men när man talar om "apartheid" i historisk mening avses i första hand det specifika sydafrikanska systemet 1948–1994 och dess praktiska och juridiska struktur.

Apartheids historia är komplex och rymmer både de förfärliga konsekvenserna av systematisk förtryck och de modiga kampinsatserna från människor som stod upp för mänskliga rättigheter. För att förstå dagens Sydafrika är det viktigt att känna till både lagarna, motståndet, den internationella kontexten och den pågående kampen för social och ekonomisk rättvisa.

Hur apartheid fungerade i Sydafrika

Under apartheid var människor indelade i fyra rasgrupper och separerade genom lag. Systemet användes för att förneka många grundläggande rättigheter för icke-vita människor, främst svarta människor som bodde i Sydafrika. Lagen tillät vita människor att vistas i vissa områden. Svarta människor var tvungna att ha särskilda pass eller ha tillstånd att resa utanför sitt angivna område eller arbeta i särskilda områden som var reserverade för vita. Regeringen separerade blandade samhällen och tvångsförflyttade många svarta människor från deras mark (från 1960 till 1983 tillämpades bantustanpolitiken för att tvångsförflytta sydafrikanska svarta från de områden som var avsedda för "vita"). Många andra lagar stiftades, t.ex. förbjöds äktenskap mellan olika raser, svarta fick inte äga mark i vita områden eller rösta.

Förenta nationerna höll inte med om den sydafrikanska regeringens apartheidpolitik. Det förekom protester i Sydafrika, till exempel i Sharpeville 1960 och i Soweto 1976. Efter Sharpeville-massakern försökte FN avlägsna Sydafrika 1974. Frankrike, USA och Storbritannien förhindrade detta. Soweto-upproret startade på grund av att afrikaner tvingades studera vissa ämnen i skolan på afrikaans. Många svarta tyckte inte om afrikaans eftersom det var apartheidregeringens språk och deras förtryckares språk.

 
Skylt från Sydafrika under apartheid. Skylten innebar att endast vita människor fick vistas i detta område.  

Avskaffande av apartheid

1989 blev F. W. de Klerk Sydafrikas president. Han ville reformera systemet. I ett tal 1990 sade de Klerk att förbudet mot Afrikanska nationalkongressen hävdes. Han bestämde också att Nelson Mandela skulle släppas från fängelset.

År 1991 skapade FN det nationella fredsavtalet. Syftet med fredsavtalet var att "få ett slut på det politiska våldet" i Sydafrika. 27 organisationer och regeringar enades om avtalet. Efter detta bildades konventionen för ett demokratiskt Sydafrika (CODESA). CODESA arbetade för att finna en lösning på våldet.

Det första valet med flera olika raser där alla raser kunde rösta hölls den 27 april 1994. Nelson Mandela valdes till president, med De Klerk och Thabo Mbeki som suppleanter. Detta datum ansågs vara slutet på apartheid. Sannings- och försoningskommissionen inrättades för att hjälpa offren att tala ut och söka rättvisa. Den leddes av Desmond Tutu på 1990-talet.

Även om svarta sydafrikaner fick lika rättigheter enligt lag efter en lång kampanj finns det fortfarande stora ekonomiska skillnader mellan svarta och vita. År 2012 genomförde Sydafrika sin första folkräkning på över tio år. Den visade att den genomsnittliga svarta familjen tjänade en sjättedel (ca 17 %) av vad den genomsnittliga vita familjen tjänade. "Dessa siffror visar att den svarta majoriteten befinner sig längst ner på stegen och fortsätter att konfronteras med djup fattigdom, arbetslöshet och ojämlikhet", sade president Jacob Zuma när resultaten offentliggjordes. Nelson Mandela tillbringade större delen av sitt liv med att kämpa mot apartheidlagarna, och utan hans aktivism skulle många av förändringarna aldrig ha skett.

 
Skylt vid en strand: Denna strand är reserverad endast för vita människor.  

Frågor och svar

F: Vad betyder ordet "apartheid"?

F: När fanns apartheid i Sydafrika?

F: Hur tillämpades segregation under apartheid?

F: Vem var ansvarig för att apartheid upphörde i Sydafrika?

F: Vem blev president i Sydafrika efter det att det hölls val med flera olika raser i april 1994?

Fråga: Hur gammal var Nelson Mandela när han blev Sydafrikas president?

F: Vilken utmärkelse fick Frederik Willem de Klerk och Nelson Mandela för sina insatser för att få slut på apartheid?

Sök med bokstav