Hannah Arendt | politisk filosof

Tidigt liv

Hon föddes i Hannover i västra Tyskland men växte upp i Königsberg i Ostpreussen. Hon studerade vid universitetet i Marburg för filosofen Martin Heidegger och vid universitetet i Heidelberg för filosofen Karl Jaspers. På grund av sin judiska bakgrund flydde hon från Nazityskland på 1930-talet och bosatte sig i USA 1941 (hon blev amerikansk medborgare 1950).

Karriär

Arendt var också verksam som journalist och universitetsprofessor. Hon gillade inte att bli kallad filosof, och gillade inte heller termen politisk filosofi. År 1959 var hon den första kvinnan som undervisade vid Princeton University.

Mellan 1963 och 1967 undervisade hon vid University of Chicago och från 1975 vid The New School i New York.

Arendt är mest känd för två stora verk som fick stort genomslag: Det första är boken The Origins of Totalitarianism (publicerad 1951), som var en studie av nazist- och Stalinregimerna. Det andra stora verket, The Human Condition (publicerad 1958), var en filosofisk bok om människans natur och mänskliga aktiviteter genom den västerländska historien. Under årens lopp publicerade hon flera inflytelserika essäer om ämnen som revolution, frihet, auktoritet, tradition och den moderna tiden.

År 1961 deltog hon i rättegången mot nazistförbrytaren Adolf Eichmann i Israel och skrev därefter Eichmann i Jerusalem 1963. I denna bok lanserar hon den idé som hon kallar "ondskans banalitet": en person som anklagas för fruktansvärda brott utförde inte dessa grymheter på grund av en omoralisk övertygelse utan som en vanlig människa som "bara gjorde sitt jobb".

Hannah Arendt dog 69 år gammal i sin hemstad New York City.