Successionsordningen till den brittiska tronen är den ordning i vilken medlemmarna i den kungliga familjen skulle ta över tronen om den regerande kungen eller drottningen dog.

För närvarande är William, prins av Wales, den första i raden och därefter prins Williams son, prins George av Wales.

Traditionellt sett kom männen före kvinnorna i successionsordningen. Lagen ändrades dock den 26 mars 2015, så för personer som är födda efter den 28 oktober 2011 avgörs successionen för närvarande endast efter ålder: äldre barn går före yngre barn. Detta arvssystem kallas absolut primogenitur, i motsats till primogenitur med manlig preferens. När en person som står i tronföljd får ett barn kommer barnet efter honom eller henne och hans eller hennes äldre barn, men före alla andra i tronföljden.

Katoliker och oäkta barn är uteslutna från arvsrätten.


 

Hur successionen bestäms

Den moderna successionsordningen bygger på flera lagar och politiska överenskommelser. Viktigast är Act of Settlement (1701), som fastställde att tronen endast får ärvas av protestantiska ättlingar till den hannoveranska tronföljarinnan Sofia av Hannover. Förändringen till absolut primogenitur beslutades genom Perth Agreement (2011) och genomfördes i Storbritannien via Succession to the Crown Act 2013, som trädde i kraft den 26 mars 2015.

Det innebär att arvslinjen i praktiken leds av släktband (blodslinjen), ålder (för de som omfattas av ändringen), legitimitet (oäkta barn står normalt utanför) och trosbekännelse (monarken måste vara i kommunion med Engelska kyrkan).

Vem kan inte ärva tronen?

  • Katoliker: Den som är katolik (eller konverterar till katolicismen) saknar arvsrätt enligt gällande lagstiftning. Detta är en följd av Act of Settlement och fortsatt krav på att monarken ska vara protestant och överhuvud för Church of England.
  • Oäkta barn: Barn som är födda utanför äktenskapet räknas inte in i tronföljden.
  • Personer som inte är ättlingar till Sofia av Hannover: Successionen är begränsad till ättlingar till Sofia enligt äldre lagstiftning.
  • Äktenskap utan samtycke: Enligt Succession to the Crown Act 2013 krävs monarkens samtycke för äktenskap för de sex första personerna i tronföljden. Om en sådan person gifter sig utan giltigt samtycke kan det påverka arvsrätten.
  • Adopterade: Adoptivbarn räknas normalt inte in i tronföljden; arvsrätten följer biologisk härstamning.

Praktiska begrepp att känna till

  • Tronarvinge (heir apparent) – en person vars rätt till tronen inte kan förbikopplas av födelse av en annan person (t.ex. ett förstfött barn av monarken som inte kan fråntas tron genom födelse av annan med starkare rätt).
  • Tronpretendent (heir presumptive) – en person som för närvarande står i tur att ärva men vars ställning kan ändras om en person med förtur föds (t.ex. en syster till en monark som kan förlora sin plats om monarken får barn).

Historiska och politiska aspekter

Ändringar i tronföljden har både juridiska och politiska följder. Eftersom den brittiska monarken också är statschef i flera självständiga "Commonwealth realms" behövde dessa länder enas (Perth Agreement) innan förändringen till absolut primogenitur infördes. Formellt kan endast parlamentet i Storbritannien (i kombination med berörda realms) ändra reglerna för successionen.

Sammanfattning

Idag bygger tronföljden i Storbritannien på blodslinje, legitimitet, protestantisk tro och — för dem som är födda efter 28 oktober 2011 — på ålder snarare än kön. William, prins av Wales, är nu först i tur, följd av sin son prins George av Wales. Väsentliga lagar som styr detta är Act of Settlement (1701) och Succession to the Crown Act (2013), och förändringar har genomförts i samråd med andra riken där den brittiska monarken också är statschef.