George VI (14 december 1895 – 6 februari 1952), född Albert Frederick Arthur George Windsor, var kung (monark) i Storbritannien från den 11 december 1936 till sin död. Han var den andra sonen till kung George V och drottning Mary och känd inom familjen under smeknamnet "Bertie". Han blev kung när hans äldre bror, Edward VIII, abdikerade 1936 för att gifta sig med Wallis Simpson. George var gift med Elizabeth Bowes-Lyon från 1923 till sin död; paret hade två döttrar, den äldsta var Elizabeth (senare Elizabeth II), och den yngre var prinsessan Margaret.

Tidig bakgrund och militärtjänst

Innan han blev kung hade Albert tjänstgjort i både Royal Navy och Royal Air Force under första världskriget. Som andra son bar han länge titeln hertig av York och hade en relativt tillbakadragen roll i kungafamiljen fram till abdikationen 1936, då han plötsligt kastades in i det konstitutionella och offentliga ljuset som statschef.

Tillträde och kröning

Han besteg tronen den 11 december 1936 och kröntes kort därefter; kröningsceremonin ägde rum den 12 maj 1937. Hans regeringstid präglades av stora historiska omvälvningar – inte minst andra världskriget och efterkrigstidens politiska förändringar, som ledde till början på avkoloniseringen och omvandlingen av det brittiska imperiet till ett samfund av fria stater.

Andra världskriget och offentlig profil

Under andra världskriget blev George VI en symbol för uthållighet och moral. Han vägrade att evakuera Buckingham Palace under blitzen och stannade kvar i London även när palatset bombades upprepade gånger. Detta gjorde honom populär i hela det brittiska imperiet och gav uttryck åt det som ofta kallades det brittiska folkets "fighting spirit". Han hade ett nära samarbete med sin premiärminister Winston Churchill under kriget och deltog i offentliga program, radiosändningar och besök hos trupper och civila för att upprätthålla nationens moral. Efter Nazitysklands nederlag bjöd han in Churchill att ansluta sig till kungafamiljen för att fira segerdagen i Europa (1945).

Talproblem och behandling

George led av ett uttalat talproblem, en stamning, vilket gjorde offentliga uppträdanden svåra. Han sökte hjälp hos den australiska talpedagogen Lionel Logue (Lionel Logue) och deras arbete var avgörande för kungens förmåga att hålla viktiga radiosändningar, speciellt under krigsåren. Deras samarbete skildras i filmen The King's Speech (Kungens tal) (2010), där Colin Firth spelar George och Geoffrey Rush spelar Logue.

Efterkrigstiden och förändringar i imperiet

Efter kriget mötte landet stora ekonomiska och sociala utmaningar. Georges regeringstid bevittnade viktiga steg i riktning mot avkolonisering: Indiens självständighet 1947 och den gradvisa omvandlingen av imperiets relationer till sina tidigare kolonier. Hans roll var i hög grad ceremoniell men statschefens stabilitet och närvaro bidrog till kontinuitet i en omvälvande tid.

Sjukdom och död

George var en inbiten storrökare och drabbades av rökrelaterade hälsoproblem under sina sista år. Han avled den 6 februari 1952, efter en period av sjukdom, och fick en statsbegravning. Han var 56 år gammal när han dog och efterträddes omedelbart av sin äldsta dotter, Elizabeth, som blev drottning Elizabeth II.

Arv och betydelse

George VI uppskattas ofta för sin pliktkänsla, förmåga att axla tronen i en svår tid och för den moraliska auktoritet han gav landet under kriget. Hans personliga kamp med stamning och hans arbete med Lionel Logue bidrog till att mänskliggöra monarkin för många och har blivit en viktig del av hans eftermäle.